Jag kan inte blogga efter konstens regel.
Jag har registrerat denna bloggen på bloggportalen.se nu. Inte för jag vet om man får så många fler läsare av det. Tydligen så gör jag ju helt fel som skriver ett långt inlägg per dag, man ska skriva många korta för att folk ska läsa, har jag hört. Shit the same. Jag håller fast vid att jag skriver för mig själv i min egen Johanna-värld.
Låt mig bara ställa några frågor om detta. Vem hinner uppdatera sin blogg 15 gånger på en dag? Har folk inga jobb? Jag förstår att Schulmans hinner, de får ju betalt för det och har sannolikt inte mycket annat för sig, men hon Kenza då, sextonåringen med tiotusentals läsare? Hon måste ju skriva ganska ofta. Då känns det ju nästan som: skaffa ett liv... ("Oj, vad fördomsfull hon är nu, tänker ni. Folk kanske har bloggen som sitt intresse." Jaja, visst. Jag menar bara att man behöver komma ut och se lite av den verkliga världen ibland också. Hur det står till med vår planet, tillexempel. Jag drar slutsatsen att alla som inte bryr sig om miljön inte inser hur allvarligt läget är. Tycker bara att det kanske är onödigt att blogga 23 h om dygnet när världen ser ut som den gör idag).
Dessutom, hur hittar Kenza nya saker att skriva om varje dag så det inte blir tjatigt? Ämnet borde ju vara uttömt snart, kan man tycka. Är hon duktig, eller? Jag kanske faktiskt borde läsa lite av det hon har skrivit.... Så jag åtminstone kan göra sken av att jag vet vad jag snackar om.
Vad som också var intressant när jag kollade runt lite på bloggportalen var att av 10 mest lästa privata bloggar så verkade 9 handla om utseende och sånt, som Kenzas. What is that about? Har jag varit inget utom naiv när jag har trott att folk är intresserade av riktiga saker, inte bara kläder och sånt? Nu ska man ju inte kamma alla samtidigt, men det verkar jo onekligen vara på detta lilla vis. Kan inte nån bevisa motsatsen för mig? Snälla? Så jag kan få tillbaka min tro på mänskligheten. Förbereder mig genom att knarka ryssettan Regina Spector.
p.s. Visste ni att det finns en finsk målvakt i Minnesota Wild som heter Niklas Bäckström? Tycker jag är lite coolt... Som tur var visade Capitals i vilken zon Bäckström-skåpet ska stå och piskade upp dem, och imorgon är det Jerseys tur. New Jersey Devils,för att vara exakt. Vad är det för namn? Ungefär som Malmö Redhawks. Ooo, man skakar av rädsla. Nae, det är ju uppenbart att motståndarna inte ställer ut skridskorna mot er iallafall. Vilka är det som leder allsvenskan nu igen???
Och Foppa nekas arbetstillstånd för att spela matcher i Colorado. Jag gillar inte divafasoner egentligen, men nu är väl ändå rätt tillfälle för honom att säga: Vet ni inte vem jag är?
Låt mig bara ställa några frågor om detta. Vem hinner uppdatera sin blogg 15 gånger på en dag? Har folk inga jobb? Jag förstår att Schulmans hinner, de får ju betalt för det och har sannolikt inte mycket annat för sig, men hon Kenza då, sextonåringen med tiotusentals läsare? Hon måste ju skriva ganska ofta. Då känns det ju nästan som: skaffa ett liv... ("Oj, vad fördomsfull hon är nu, tänker ni. Folk kanske har bloggen som sitt intresse." Jaja, visst. Jag menar bara att man behöver komma ut och se lite av den verkliga världen ibland också. Hur det står till med vår planet, tillexempel. Jag drar slutsatsen att alla som inte bryr sig om miljön inte inser hur allvarligt läget är. Tycker bara att det kanske är onödigt att blogga 23 h om dygnet när världen ser ut som den gör idag).
Dessutom, hur hittar Kenza nya saker att skriva om varje dag så det inte blir tjatigt? Ämnet borde ju vara uttömt snart, kan man tycka. Är hon duktig, eller? Jag kanske faktiskt borde läsa lite av det hon har skrivit.... Så jag åtminstone kan göra sken av att jag vet vad jag snackar om.
Vad som också var intressant när jag kollade runt lite på bloggportalen var att av 10 mest lästa privata bloggar så verkade 9 handla om utseende och sånt, som Kenzas. What is that about? Har jag varit inget utom naiv när jag har trott att folk är intresserade av riktiga saker, inte bara kläder och sånt? Nu ska man ju inte kamma alla samtidigt, men det verkar jo onekligen vara på detta lilla vis. Kan inte nån bevisa motsatsen för mig? Snälla? Så jag kan få tillbaka min tro på mänskligheten. Förbereder mig genom att knarka ryssettan Regina Spector.
p.s. Visste ni att det finns en finsk målvakt i Minnesota Wild som heter Niklas Bäckström? Tycker jag är lite coolt... Som tur var visade Capitals i vilken zon Bäckström-skåpet ska stå och piskade upp dem, och imorgon är det Jerseys tur. New Jersey Devils,för att vara exakt. Vad är det för namn? Ungefär som Malmö Redhawks. Ooo, man skakar av rädsla. Nae, det är ju uppenbart att motståndarna inte ställer ut skridskorna mot er iallafall. Vilka är det som leder allsvenskan nu igen???
Och Foppa nekas arbetstillstånd för att spela matcher i Colorado. Jag gillar inte divafasoner egentligen, men nu är väl ändå rätt tillfälle för honom att säga: Vet ni inte vem jag är?
Miljövänligt kontokort
Jag har ett Maestrokort som heter Världsnaturkortet. Banken skriver såhär:
"Swedbank och Sparbankerna bidrar med 50 öre till WWF varje gång som korten används, dessutom går 25:- av årsavgiften direkt till WWF. Vårt framgångsrika samarbete har pågått i 10 år och inriktas nu speciellt på att rädda den hotade tigern samt på Östersjön och ett mer uthålligt fiske.
- Världsnaturfonden, Swedbank och Swedbanks kunder har ett gemensamt intresse av en livskraftig Östersjöregion och ett friskt innanhav. Tack vare samarbetet med Swedbank kan vi nu ytterligare förstärka våra insatser till exempel när det gäller att stoppa utfiskningen och bevara fiskebestånden för framtiden, säger WWFs generalsekreterare Lasse Gustavsson. Dessutom kan vi öka ansträngningarna att bevara den akut hotade tigern för framtiden.
Under 2007 blev bidraget till WWF hela 4,2 miljoner kronor!"
Jag råder ett att skaffa ett sådant här kort. Ett väldigt lätt sätt att bidra till miljöarbetet. Och som ni ser, det gör stor nytta.
"Swedbank och Sparbankerna bidrar med 50 öre till WWF varje gång som korten används, dessutom går 25:- av årsavgiften direkt till WWF. Vårt framgångsrika samarbete har pågått i 10 år och inriktas nu speciellt på att rädda den hotade tigern samt på Östersjön och ett mer uthålligt fiske.
- Världsnaturfonden, Swedbank och Swedbanks kunder har ett gemensamt intresse av en livskraftig Östersjöregion och ett friskt innanhav. Tack vare samarbetet med Swedbank kan vi nu ytterligare förstärka våra insatser till exempel när det gäller att stoppa utfiskningen och bevara fiskebestånden för framtiden, säger WWFs generalsekreterare Lasse Gustavsson. Dessutom kan vi öka ansträngningarna att bevara den akut hotade tigern för framtiden.
Under 2007 blev bidraget till WWF hela 4,2 miljoner kronor!"
Jag råder ett att skaffa ett sådant här kort. Ett väldigt lätt sätt att bidra till miljöarbetet. Och som ni ser, det gör stor nytta.
Jag och Kärve tycker olika
Min och min vän Kärves senaste diskussion på msn (det är ganska långt, men läs, det är fascinerande...):
Kärve: Såg du Carolina Gynning nyss då?
Johanna: Ehh nej? Just det, du ville ju att jag skulle göra det..
Kärve: Hehe.
Johanna: Vad handlade det om idag då? Hur man bäst runkar av sin kille utan att förstöra naglarna?
Kärve: Haha, nej hon gjorde en parfym och sa att vad man än vill göra så ska man göra det...Vill man nåt tillräckligt mkt och kämpar för det så går det..
Johanna: Men guuuuuuuuuuuuuud vilken förebild hon är. "Skit i att rädda världen, vill du göra din egen djurtestade kemikaliebrygd så ska du såklart göra det"
Kärve: Haha, hon använde oljor som är bra för kroppen och som var vegetabiliska och visst hon testade vilken parfym en hund skulle välja genom att hälla upp sin i en bruk och tvp andra i andra burkar så fick hunden lukta, men det är inte farligt för en hund att lukta på en parfym... Hehe.
Johanna: Varför testa vilken parfym en hund skulle välja?? Dear god, hon är tidelagian också.
Kärve: Hehe... Det var ju bara en kul grej... Man måste få ha kul också. Och livet måste gå vidare även fast miljön håller på att dö, vi kan inte hänga upp oss på bara miljön... Hur många skulle titta om hon hade en serie om hur man räddar miljön? Alla som bryr sig om miljön skulle garva och inte titta för dom tkr hon är töntig och jobbig... Och dom som vill titta på henne skulle inte titta för dom skiter i miljön.
Johanna: Så alla som gillar Gynning skiter i miljön? Det här blir ju bara bättre och bättre.
Kärve: Vem vet, hon kanske gör saker för miljön som vi inte vet... Men eftersom hon vill fortsätta vara känd så satsar hon på sånt som gör henne mer känd.
Johanna: Tuttar och sånt.
Kärve: Nej det menade jag inte... Jag skiter inte i miljön men jag vet inte om jag skulle titta på henne i en timme om hon snackade om miljön. Ja hon pratade om tuttar idag. Men alltså media handlar om att få folk att villja titta och jag skulle inte titta på ett program om miljön i en timme. För jag tkr det är tråkigt.
Johanna: Men det gäller ju livet för helvete! Man kan inte bara göra sånt som är roligt jämt!
Kärve: Ja men de är tråkigt och titta på sånt som handlar om livet också. Jo livet är för kort för att ha tråkigt... Och även om hennes program handlade om livsfarliga sjukdomar eller hungriga barn i Afrika eller vadfan som helst som är på riktigt eller allvarligt eller så så skulle jag nog inte titta. TV och tidningar visar sånt som folk vill se, så är de och så kommer det alltid att vara... Och tyvärr är vi som inte orkar bry oss om viktiga saker fler än er som bryr er.
Johanna: Suck suck... Tyvärr kommer jag bli tvungen att döda dig när revolutionen startar, Kärve. Jag ber om ursäkt på förhand.
Kärve: Haha.
(Kärve gör en utläggning om allt miljövänligt hon trots allt gör, och jag blir glad igen, tills detta kommer...)
Kärve: Men allt jag gör gör jag för min skull, strömmen stänger Andreas av för han tkr det är irriterande med lamporna som lyser, påsar tar vi med bara för att slippa betala för fler... Så jag gör det för min skull inte för miljöns. Sen att miljön ler åt mig är väl bara ett plus
Johanna: Men ååååh, du är så... enerverande ibland. Du kan väl iallafall låtsas att du gör det för miljön?
Kärve: Haha, okej för din skull då.
Johanna: Tack.
Kärve: Såg du Carolina Gynning nyss då?
Johanna: Ehh nej? Just det, du ville ju att jag skulle göra det..
Kärve: Hehe.
Johanna: Vad handlade det om idag då? Hur man bäst runkar av sin kille utan att förstöra naglarna?
Kärve: Haha, nej hon gjorde en parfym och sa att vad man än vill göra så ska man göra det...Vill man nåt tillräckligt mkt och kämpar för det så går det..
Johanna: Men guuuuuuuuuuuuuud vilken förebild hon är. "Skit i att rädda världen, vill du göra din egen djurtestade kemikaliebrygd så ska du såklart göra det"
Kärve: Haha, hon använde oljor som är bra för kroppen och som var vegetabiliska och visst hon testade vilken parfym en hund skulle välja genom att hälla upp sin i en bruk och tvp andra i andra burkar så fick hunden lukta, men det är inte farligt för en hund att lukta på en parfym... Hehe.
Johanna: Varför testa vilken parfym en hund skulle välja?? Dear god, hon är tidelagian också.
Kärve: Hehe... Det var ju bara en kul grej... Man måste få ha kul också. Och livet måste gå vidare även fast miljön håller på att dö, vi kan inte hänga upp oss på bara miljön... Hur många skulle titta om hon hade en serie om hur man räddar miljön? Alla som bryr sig om miljön skulle garva och inte titta för dom tkr hon är töntig och jobbig... Och dom som vill titta på henne skulle inte titta för dom skiter i miljön.
Johanna: Så alla som gillar Gynning skiter i miljön? Det här blir ju bara bättre och bättre.
Kärve: Vem vet, hon kanske gör saker för miljön som vi inte vet... Men eftersom hon vill fortsätta vara känd så satsar hon på sånt som gör henne mer känd.
Johanna: Tuttar och sånt.
Kärve: Nej det menade jag inte... Jag skiter inte i miljön men jag vet inte om jag skulle titta på henne i en timme om hon snackade om miljön. Ja hon pratade om tuttar idag. Men alltså media handlar om att få folk att villja titta och jag skulle inte titta på ett program om miljön i en timme. För jag tkr det är tråkigt.
Johanna: Men det gäller ju livet för helvete! Man kan inte bara göra sånt som är roligt jämt!
Kärve: Ja men de är tråkigt och titta på sånt som handlar om livet också. Jo livet är för kort för att ha tråkigt... Och även om hennes program handlade om livsfarliga sjukdomar eller hungriga barn i Afrika eller vadfan som helst som är på riktigt eller allvarligt eller så så skulle jag nog inte titta. TV och tidningar visar sånt som folk vill se, så är de och så kommer det alltid att vara... Och tyvärr är vi som inte orkar bry oss om viktiga saker fler än er som bryr er.
Johanna: Suck suck... Tyvärr kommer jag bli tvungen att döda dig när revolutionen startar, Kärve. Jag ber om ursäkt på förhand.
Kärve: Haha.
(Kärve gör en utläggning om allt miljövänligt hon trots allt gör, och jag blir glad igen, tills detta kommer...)
Kärve: Men allt jag gör gör jag för min skull, strömmen stänger Andreas av för han tkr det är irriterande med lamporna som lyser, påsar tar vi med bara för att slippa betala för fler... Så jag gör det för min skull inte för miljöns. Sen att miljön ler åt mig är väl bara ett plus
Johanna: Men ååååh, du är så... enerverande ibland. Du kan väl iallafall låtsas att du gör det för miljön?
Kärve: Haha, okej för din skull då.
Johanna: Tack.
Dagens betraktelse
Jag såg en jättesnygg tjej idag på Friskis. Jag tror iallafall att det var en tjej, för hon var ju i vårat omklädningsrum. Men hon såg ut som en kille, så hon var liksom kill-snygg. Jätteschysst klädstil också. Ja, det är intressant...
På tal om det, ett litet tips till er som är singlar och inte orkar träna på gym: Det finns faktiskt svettiga puddingar där, så släpa er iväg! Och det är ju egentligen aslätt att börja prata. "Kan jag köra emellan, eller?;)
Eller nåt.
Inte för att jag gör det själv. Jag håller bara på med gruppträning, och dessutom är jag oledig.
Men den där killtjejen ska jag spana lite efter.
På tal om det, ett litet tips till er som är singlar och inte orkar träna på gym: Det finns faktiskt svettiga puddingar där, så släpa er iväg! Och det är ju egentligen aslätt att börja prata. "Kan jag köra emellan, eller?;)
Eller nåt.
Inte för att jag gör det själv. Jag håller bara på med gruppträning, och dessutom är jag oledig.
Men den där killtjejen ska jag spana lite efter.
Jobbigt när man inte kan låta bli
Alla vet väl att det är extremt tufft att veta att man inte borde göra något, samtidigt som man gör det iallafall. Okej, kanske inte just under själva utförandet, då känns det nog mest förbjudet spännande, men efteråt, med alla skuldkänslor, och förakten över att inte ha haft tillräcklig självdisciplin.
Oj, vad allvarligt det lät nu. Men sådant äro livet vi lever.
Det kanske dock inte är sådär jättefarligt att jag är fast vid bröderna Schulmans bloggar fast jag inte vill. Det är mer som att läsa Liza Marklund när man vet att man egentligen borde läsa Kafka. Men men, lite roligt ska man väl få ha ibland.
Jag önskar faktiskt att jag får en sådan läsare, en som tänker "hon är ett rikspucko, den där jävla Johanna, men jag kan inte sluta läsa hennes blogg för den är så... intressant och medryckande."
Det måste ju vara den finaste komplimang man kan få som skribent.
Djuren är inte våra slavar
Så skönt att vara hemma. Ibland känns det som: "Vad håller jag på med? Jag borde vara där jämt. Kunna finnas för farfar som är dålig. Hjälpa mamma och pappa. Se alla Linus matcher och tävlingar, skjutsa Emma och Sara överallt." Jag trivs jättebra här. Men jag längtar hem som fan. Och efter packet!!!!
Sommar vill jag ha också. Man trånar alltid efter det man inte har, eller hur?
Ser på nyheterna där Bengt Magnusson pratar om mulesing. Det värsta ljud jag vet är djur som skriker, kan aldrig hålla tillbaka tårarna. Kan folk nu kanske fatta att det är såhär djuren behandlas runt om i världen? Inte bara får i Australien, alltså. Hangrisar i Sverige kastreras utan bedövning strax efter födseln. De kor, hästar, grisar som ni äter fraktas på varandra från Tyskland och hit, ofta utan mat och vatten. 138 000 kycklingar dog under transport år 2006. 75 miljoner djur dödas på slakterier varje år och de flesta föds upp enbart för att mätta giriga människomagar.
Jag ber er att dra ner på köttet och köpa det kött som ni ändå äter ekologiskt. Den enda procenten av alla grisar som får gå ute med ordentligt med utrymme bor på en ekologisk gård, det säger en del.
Är vegetariskt för miljöns skull också. Det är ju så inne med det gröna och ekologiska nu, eller hur? Tyvärr har jag faktiskt inte märkt så stor skillnad i attityden, det är jävligt mycket snack men alldeles för lite verkstad. Miljön är ingen modefluga som ni bara kan vifta bort när ni tröttnat och något annat blivit mer intressant. Det är fakta att köttproduktion kräver mer av naturen än vegetabilier, så GÖR något nu!
Jag kommer att återkomma till även det här, som ni förstår. Jag är inte färdig med er än.
Sommar vill jag ha också. Man trånar alltid efter det man inte har, eller hur?
Ser på nyheterna där Bengt Magnusson pratar om mulesing. Det värsta ljud jag vet är djur som skriker, kan aldrig hålla tillbaka tårarna. Kan folk nu kanske fatta att det är såhär djuren behandlas runt om i världen? Inte bara får i Australien, alltså. Hangrisar i Sverige kastreras utan bedövning strax efter födseln. De kor, hästar, grisar som ni äter fraktas på varandra från Tyskland och hit, ofta utan mat och vatten. 138 000 kycklingar dog under transport år 2006. 75 miljoner djur dödas på slakterier varje år och de flesta föds upp enbart för att mätta giriga människomagar.
Jag ber er att dra ner på köttet och köpa det kött som ni ändå äter ekologiskt. Den enda procenten av alla grisar som får gå ute med ordentligt med utrymme bor på en ekologisk gård, det säger en del.
Är vegetariskt för miljöns skull också. Det är ju så inne med det gröna och ekologiska nu, eller hur? Tyvärr har jag faktiskt inte märkt så stor skillnad i attityden, det är jävligt mycket snack men alldeles för lite verkstad. Miljön är ingen modefluga som ni bara kan vifta bort när ni tröttnat och något annat blivit mer intressant. Det är fakta att köttproduktion kräver mer av naturen än vegetabilier, så GÖR något nu!
Jag kommer att återkomma till även det här, som ni förstår. Jag är inte färdig med er än.
Jag gillar kaxigheten också (men det beror på vem...)
"119 Holm är fler än 118 Sjöberg"
GE-galan är precis slut och till 08:ornas förtjusning leverade våra stjärnor som förväntat. Wissman vann med en hundradel, Kallur dominerade från början till slut och Holm gjorde sin 119:e tävling över 2.30, och slog därmed Patrik Sjöbergs gamla rekord, därav nummerlappen med "119" på och tröjan med ovanstående citat på ryggen.
Sånt kan tyckas väl malligt. Jag faller för ödmjuka idrottare som Bäckström och Kalla och Kallur, men den värmländska kaxigheten är faktiskt helt okej och nästan berättigad. Den är rentav charmig. När Stefan tog OS-guld hade han förberett en guldfärgad tröja med Holm 1 på ryggen. Det är kul när folk vågar ta ut vinster i förskott, både när de faktiskt gör som de sagt, och när de misslyckas (eftersom skadeglädjen är den enda sanna glädjen). Stefan har ändå en imponerande karriär bakom sig. Jag tycker vi kan låta honom skryta lite.
Det finns ju faktiskt inte så många i Janteland som vågar sticka ut hakan ordentligt och provocera och vara självgoda. Jag läste några av Schulmans bloggar idag, två bröder som uppenbarligen har skyhöga tankar om sig själva och vars åsikter jag oftast inte delar, men... De är kind of roliga för det, för de kan verkligen skriva vad som helst. Inga hämningar där inte. Och såna beundrar jag, såna som vågar. Vilket jag lite skäms över i det här fallet, för de där två är verkligen såna som jag egentligen inte vill tycka om. Bland annat så avslöjade Calle att han tyckte att Marcus är den mindre lyckade av bröderna Birro, och då blev jag förbannad. De som känner mig vet att Marcus Birro är en av mina stora idoler, jag skulle ge min vänstra hand för att kunna skriva som han. Fast utan vänsterhand kan jag ju ändå inte skriva... Får väl offra Emils högra hand då. För den har han väl ändå ingen användning för...?
I vilket fall, läs detta stycke, signerat M Birro:
Den mannen vet hur en blogg ska skrivas. Han får liksom fula ord vackra. En litterär konstnär. Och jag missar honom definitivt inte den 13:e. Alltid lika fascinerande att få höra honom berätta.
Tills dess får jag svälja Flyktsoda ännu en gång.
GE-galan är precis slut och till 08:ornas förtjusning leverade våra stjärnor som förväntat. Wissman vann med en hundradel, Kallur dominerade från början till slut och Holm gjorde sin 119:e tävling över 2.30, och slog därmed Patrik Sjöbergs gamla rekord, därav nummerlappen med "119" på och tröjan med ovanstående citat på ryggen.
Sånt kan tyckas väl malligt. Jag faller för ödmjuka idrottare som Bäckström och Kalla och Kallur, men den värmländska kaxigheten är faktiskt helt okej och nästan berättigad. Den är rentav charmig. När Stefan tog OS-guld hade han förberett en guldfärgad tröja med Holm 1 på ryggen. Det är kul när folk vågar ta ut vinster i förskott, både när de faktiskt gör som de sagt, och när de misslyckas (eftersom skadeglädjen är den enda sanna glädjen). Stefan har ändå en imponerande karriär bakom sig. Jag tycker vi kan låta honom skryta lite.
Det finns ju faktiskt inte så många i Janteland som vågar sticka ut hakan ordentligt och provocera och vara självgoda. Jag läste några av Schulmans bloggar idag, två bröder som uppenbarligen har skyhöga tankar om sig själva och vars åsikter jag oftast inte delar, men... De är kind of roliga för det, för de kan verkligen skriva vad som helst. Inga hämningar där inte. Och såna beundrar jag, såna som vågar. Vilket jag lite skäms över i det här fallet, för de där två är verkligen såna som jag egentligen inte vill tycka om. Bland annat så avslöjade Calle att han tyckte att Marcus är den mindre lyckade av bröderna Birro, och då blev jag förbannad. De som känner mig vet att Marcus Birro är en av mina stora idoler, jag skulle ge min vänstra hand för att kunna skriva som han. Fast utan vänsterhand kan jag ju ändå inte skriva... Får väl offra Emils högra hand då. För den har han väl ändå ingen användning för...?
I vilket fall, läs detta stycke, signerat M Birro:
"Om mitt liv är misslyckat är jag rätt lyckad trots allt. För övrigt vill jag inte att någon av dessa människor skriver mitt namn någonstans. Det känns smutsigt på nogt sätt. Billigt. Jag tycker illa om när mediala luder med själen uppkörd i tarmkanalen fläcker ner mitt man med litterär syfilis.
Jag vill inte ha mitt namn släpat i avträdets förbannade träskt. Jag önskar att de kunde låta mig vara misslyckad i fred. Ge fan i mig, Schulmans. Jag är allt för misslyckad och okänd för att bry sig om. Jag kommer aldrig med på några listor. Jag är den yngsta av lillebröder. Jag är en tönt. Jag bor inte i Stockholm. Jag hänger inte på Stureplan. Jag skriver bara böcker och inga teveserier. Jag önskar att båda dessa skojfriska praktexempel på den nya tidens Frankensteins monster kunde rikta sina blickar mot någon annan.
Tills dess ska ska jag putsa glasramarna till mina fem litterära priser och gråta en skvätt över att vara den misslyckade av Bröderna Birro."
Den mannen vet hur en blogg ska skrivas. Han får liksom fula ord vackra. En litterär konstnär. Och jag missar honom definitivt inte den 13:e. Alltid lika fascinerande att få höra honom berätta.
Tills dess får jag svälja Flyktsoda ännu en gång.
Vems liv är mest värt?
V.I.P, Very Important Person. Uttrycket som visserligen kanske mest används på ytliga ting som Stureplansklubbar och Melodifestivalen men ändå verkligen gör klart för oss att vi alla inte betyder lika mycket. Vi är inte alla lika viktiga.
Jag började med att sitta och fundera på vad jag skulle skriva här idag. "Ska jag skriva nåt alls? Är det verkligen någon som bryr sig och läser?" Sen kom jag på att jag ju faktiskt skriver för min egen del enbart, men jag kunde inte komma ifrån tanken att vissa har tiotusentals läsare per dag. Alltså inte kändisar, utan helt vanliga dödliga! En sextonårig tjej som gillar utseende och sin hund har en av de mest lästa bloggarna i Sverige. Det gör ju henne till NÅGON. Någon som folk förmodligen skulle sakna om hon försvann. Hon är en Very Important Person.
Och ja, jag vet att alla inte kan vara kändisar och sticka ut ur mängden, det funkar helt enkelt inte så. Vissa har en förmåga att påverka andras liv på olika sätt, det är faktiskt tur att inte alla har den förmågan.
Det är bara intressant hur vi värderar ett liv, när det sen försvinner. Vad är det som gör att vi uppmärksammar somliga dödsfall mer än andra? Varför vad det mer fruktansvärt med det som hände amerikanerna 11/9-01 än med de många fler människoliv som USA tagit genom åren? Vi uppmärksammar kriget i Irak men inte på samma sätt som det i Tchad eller Somalia, trots att många fler fallit offer där.
Och vad är det egentligen för skillnad på de naturkatastrofer som drabbar Java, Kashmir och Sumatra mot de i New Orleans och Thailand? För skillnad är det ju uppenbarligen, om man ser till medieuppbådet och vad folk pratar om. Vintern 04/05 uppmanade några av mina klasskamrater oss andra att skänka pengar till förmån för de som drabbats av tsunamin, och det är såklart jättefint att göra det, men det känns som ett sådant äckligt hyckleri när man bryr sig om en katastrof för att det råkar involvera svenska eller amerikanska offer, eller annat folk av västvärlden som helt tydligt är värda mycket mer uppmärksamhet än afrikaner och asiater.
Då har jag inte ens börjat prata om törst och svält, HIV/AIDS och andra sjukdomar, miljöförstöring och kvinnoförtryck. Det finns ju så fruktansvärt mycket fruktansvärt i världen! Varför väljer vi att bara se det vi vill se? Det vi tror att man SKA se? Att överhuvudtaget ta upp idén om att USA nånstans själva indirekt orsakade 9/11 är ju fortfarande nästan tabu.
Sammanfattningsvis, vi stillar vårt dåliga samvete med att då och då bry oss om något som har hänt, som vi kan relatera till. Det gör det ännu lättare att vara en god människa. Det andra, det orkar vi liksom inte med. Det orkar vi inte bry oss om, struntsamma om det egentligen är en bigger deal. Vi har ju redan brytt oss om nåt annat.
Jag vet att man inte kan rädda hela världen på en gång, och man ska leva sitt eget liv, men FÖRSÖK att se lite längre än näsan räcker, genom din inglasade lilla skyddade värld. Det är vi skyldiga dem som behöver vår hjälp.
(Som ni kanske förstår så är den här frågan långt ifrån avslutad, jag kommer tillbaka till det och skulle älska att få lite kommentarer av er snälla människor som ändå läser den här bloggen då och då. Tack.)
Jag började med att sitta och fundera på vad jag skulle skriva här idag. "Ska jag skriva nåt alls? Är det verkligen någon som bryr sig och läser?" Sen kom jag på att jag ju faktiskt skriver för min egen del enbart, men jag kunde inte komma ifrån tanken att vissa har tiotusentals läsare per dag. Alltså inte kändisar, utan helt vanliga dödliga! En sextonårig tjej som gillar utseende och sin hund har en av de mest lästa bloggarna i Sverige. Det gör ju henne till NÅGON. Någon som folk förmodligen skulle sakna om hon försvann. Hon är en Very Important Person.
Och ja, jag vet att alla inte kan vara kändisar och sticka ut ur mängden, det funkar helt enkelt inte så. Vissa har en förmåga att påverka andras liv på olika sätt, det är faktiskt tur att inte alla har den förmågan.
Det är bara intressant hur vi värderar ett liv, när det sen försvinner. Vad är det som gör att vi uppmärksammar somliga dödsfall mer än andra? Varför vad det mer fruktansvärt med det som hände amerikanerna 11/9-01 än med de många fler människoliv som USA tagit genom åren? Vi uppmärksammar kriget i Irak men inte på samma sätt som det i Tchad eller Somalia, trots att många fler fallit offer där.
Och vad är det egentligen för skillnad på de naturkatastrofer som drabbar Java, Kashmir och Sumatra mot de i New Orleans och Thailand? För skillnad är det ju uppenbarligen, om man ser till medieuppbådet och vad folk pratar om. Vintern 04/05 uppmanade några av mina klasskamrater oss andra att skänka pengar till förmån för de som drabbats av tsunamin, och det är såklart jättefint att göra det, men det känns som ett sådant äckligt hyckleri när man bryr sig om en katastrof för att det råkar involvera svenska eller amerikanska offer, eller annat folk av västvärlden som helt tydligt är värda mycket mer uppmärksamhet än afrikaner och asiater.
Då har jag inte ens börjat prata om törst och svält, HIV/AIDS och andra sjukdomar, miljöförstöring och kvinnoförtryck. Det finns ju så fruktansvärt mycket fruktansvärt i världen! Varför väljer vi att bara se det vi vill se? Det vi tror att man SKA se? Att överhuvudtaget ta upp idén om att USA nånstans själva indirekt orsakade 9/11 är ju fortfarande nästan tabu.
Sammanfattningsvis, vi stillar vårt dåliga samvete med att då och då bry oss om något som har hänt, som vi kan relatera till. Det gör det ännu lättare att vara en god människa. Det andra, det orkar vi liksom inte med. Det orkar vi inte bry oss om, struntsamma om det egentligen är en bigger deal. Vi har ju redan brytt oss om nåt annat.
Jag vet att man inte kan rädda hela världen på en gång, och man ska leva sitt eget liv, men FÖRSÖK att se lite längre än näsan räcker, genom din inglasade lilla skyddade värld. Det är vi skyldiga dem som behöver vår hjälp.
(Som ni kanske förstår så är den här frågan långt ifrån avslutad, jag kommer tillbaka till det och skulle älska att få lite kommentarer av er snälla människor som ändå läser den här bloggen då och då. Tack.)
"Fuck my ozon"
Jim Carrey är ett geni.
Igår gjorde jag misstaget att sätta mig mitt i en smet av fjortisar på bussen hem, som roade sig med kast med rosa stringtrosa. Inte bara till varandra då, utan även i huvudet på medresenärer. Vad man gör? Välsignar sina öronproppshörlurar, drar upp volymen ännu mer och låter mr Cash ta en tillbaka till det ljuvliga sextiotalet.
Tänk att man först nu inser vilken plåga man måste varit för omgivningen i den åldern. För inte hade jag mer hyfs än de där bussungarna, det ska erkännas. Tyvärr känns det inte som att det finns så mycket att göra åt det. Nån slags fas man måste förbi. Inte för att jag växt upp än... Och tror inte det kommer hända på ett tag heller.
Vi förgiftar vår planet, NATO kommer och människor svälter i Sudan, samtidigt som ytligheten själv får ha ett program på bästa sändningstid. Nånting är allvarligt fel om det kan vara så i universum.
Dagens Lasse-låt: Du gamla fria nord
Igår gjorde jag misstaget att sätta mig mitt i en smet av fjortisar på bussen hem, som roade sig med kast med rosa stringtrosa. Inte bara till varandra då, utan även i huvudet på medresenärer. Vad man gör? Välsignar sina öronproppshörlurar, drar upp volymen ännu mer och låter mr Cash ta en tillbaka till det ljuvliga sextiotalet.
Tänk att man först nu inser vilken plåga man måste varit för omgivningen i den åldern. För inte hade jag mer hyfs än de där bussungarna, det ska erkännas. Tyvärr känns det inte som att det finns så mycket att göra åt det. Nån slags fas man måste förbi. Inte för att jag växt upp än... Och tror inte det kommer hända på ett tag heller.
Vi förgiftar vår planet, NATO kommer och människor svälter i Sudan, samtidigt som ytligheten själv får ha ett program på bästa sändningstid. Nånting är allvarligt fel om det kan vara så i universum.
Dagens Lasse-låt: Du gamla fria nord
Likasinnad, yeah!
Jag är döstolt, för jag gjorde personlighetstest på similarminds.com och den världsledare som jag är mest lik är min egen idol Mohandas Gandhi. Från och med nu tror jag stenhårt på testen på den där sidan.
För vilken intelligens jag måste ha begåvats med, om jag är det minsta lik Gandhi. Sådant vill man ju väldigt gärna tro på.
För vilken intelligens jag måste ha begåvats med, om jag är det minsta lik Gandhi. Sådant vill man ju väldigt gärna tro på.
Orka rubriker
Tänk att jag har skapat en blogg ändå. Känns ganska bra. Nu kanske jag äntligen kan avsluta mitt medlemsskap på Lunarstorm och skaffa ett liv. Kanske starta en ÅRIDOCK (vÅga vägRa BIldDagboken och FaCebooK).
Det är helt otroligt, jag har inte sett ett enda avsnitt, bara början av ett, och ändå vet jag precis vad som finns "I huvudet på Gynning": Fest, sex, snoppar. Det är ju det som hennes program handlar om. Väldigt spännande och oförutsägbart. Vem tror att jag gissar rätt när jag säger att det är samma människor som kollar på hennes sorgliga program som saknar Big Brother? Fan Carro, så mycket mer respekt du skulle vinna om du inte låtsades vara ännu en blåst bimbo, så fort du får en kamera på dig. Fatta det nån gång, så kan jag överväga att sluta dissa dig.
Kollar med ett halvt öga på NBC:s Dateline, där de sätter fast amerikanska internetpedofiler. Fejkat eller inte, det här händer världen över och det är så äckligt och hemskt så jag finner inga ord. Hur fan kan gubbar vara så äckliga att dom vill sätta på nån i samma ålder som sin tonåriga dotter? Spärra in dem och släng nyckeln i sjön.
Min man fyller år idag, så jag tillägnar honom den här underbart vackra sången, signerad Lasse Lindh. Emil, jag älskar dig.
Du behöver aldrig mer vara rädd
Lasse Lindh
Vi träffades liksom på chans, på nåt sätt ramlade vi in i varann.
Och tänk att något som jag trodde var, så svårt kunde vara så lätt.
Vi träffades liksom på chans, två katter i skydd ifrån regnet nånstans.
Och aldrig har kärlek drabbat mig så.
Och jag vet, jag är hopplöst svår ibland.
Men, aldrig, aldrig, att jag, tänker låta nåt ont hända dig, jag håller dig hårt, tätt intill mig genom regn och blåst.
Och alltid, alltid att jag, kommer vaka över dig, genom mörkret jag leder dig.
Jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd.
Ingen ser och ingen vet, hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag.
Och hur jag älskar att vakna upp bland dina blonda lockar.
Och aldrig, aldrig att jag, tänker låta nåt ont hända dig, jag håller dig hårt, tätt intill mig genom regn och blåst.
Och alltid, alltid att jag, kommer vaka över dig, genom mörkret jag leder dig.
Jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd.
Alltid, alltid att jag, kommer vaka över dig, genom mörkret jag leder dig.
Jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd.
Det är helt otroligt, jag har inte sett ett enda avsnitt, bara början av ett, och ändå vet jag precis vad som finns "I huvudet på Gynning": Fest, sex, snoppar. Det är ju det som hennes program handlar om. Väldigt spännande och oförutsägbart. Vem tror att jag gissar rätt när jag säger att det är samma människor som kollar på hennes sorgliga program som saknar Big Brother? Fan Carro, så mycket mer respekt du skulle vinna om du inte låtsades vara ännu en blåst bimbo, så fort du får en kamera på dig. Fatta det nån gång, så kan jag överväga att sluta dissa dig.
Kollar med ett halvt öga på NBC:s Dateline, där de sätter fast amerikanska internetpedofiler. Fejkat eller inte, det här händer världen över och det är så äckligt och hemskt så jag finner inga ord. Hur fan kan gubbar vara så äckliga att dom vill sätta på nån i samma ålder som sin tonåriga dotter? Spärra in dem och släng nyckeln i sjön.
Min man fyller år idag, så jag tillägnar honom den här underbart vackra sången, signerad Lasse Lindh. Emil, jag älskar dig.
Du behöver aldrig mer vara rädd
Lasse Lindh
Vi träffades liksom på chans, på nåt sätt ramlade vi in i varann.
Och tänk att något som jag trodde var, så svårt kunde vara så lätt.
Vi träffades liksom på chans, två katter i skydd ifrån regnet nånstans.
Och aldrig har kärlek drabbat mig så.
Och jag vet, jag är hopplöst svår ibland.
Men, aldrig, aldrig, att jag, tänker låta nåt ont hända dig, jag håller dig hårt, tätt intill mig genom regn och blåst.
Och alltid, alltid att jag, kommer vaka över dig, genom mörkret jag leder dig.
Jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd.
Ingen ser och ingen vet, hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag.
Och hur jag älskar att vakna upp bland dina blonda lockar.
Och aldrig, aldrig att jag, tänker låta nåt ont hända dig, jag håller dig hårt, tätt intill mig genom regn och blåst.
Och alltid, alltid att jag, kommer vaka över dig, genom mörkret jag leder dig.
Jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd.
Alltid, alltid att jag, kommer vaka över dig, genom mörkret jag leder dig.
Jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd.
Sammanfattning
Skidskytte-VM tog tyvärr slut idag. Jag, och många med mig, är nog lite besvikna för att det inte blev någon svensk medalj. Jag hade faktiskt hoppas på Björn, på mixlaget, på Helena eller herrstafetten, och visst är det synd att de inte räckte hela vägen fram den här gången. Men jag vill ändå använda ett av min pappas favorituttyck, som även är ett av mina motton, och säga: De gjorde sitt bästa, och då är det gott nog. För mer kan vi faktiskt inte kräva. Grattis, svenska skidskyttelandslaget, till ett väl genomfört VM och väl kämpat! Medaljer och sånt är ju faktiskt inte allt här i världen.
Melodifestivalen del 2 igår, största skandalen att Lindh inte gick vidare. Du behöver aldrig mer vara rädd var klart bästa låten sen The worrying kind, så det var väldigt synd att han inte fick folkets röster. För alternativ för Melodifestivalen kanske? Svenska folket har ju tydligt visat vad man vill ha. Dans, smör och Sanna Nielsen går före meningsfull, riktig musik.
Och största HAHA:et åt Carola som såg ut som en fågelholk när hon insåg att hon inte kom till Globen direkt. Äntligen lite rim och reson i dessa galenskaper. Låten var ju inget annat än en sedvanlig Carolansk wailingsoppa utan vare sig början, mitt eller slut, och hon ska vara glad att hon skrek sig till andra chansen. "Folket kanske har tröttnat på mig". No shit, Sherlock. Du får väl hoppas att din gud är med dig i Kiruna istället.
Andreas, lyd ett gott råd och kör din egen grej hädanefter. Vi gillar ju dig, och du behöver ingen läppdarrande Kristi Brud.
Det var väldigt trevligt att ha besök här i helgen, märker hur jag saknar människan... Men krogen var ingen höjdare igår, nästa gång blir det Gretas, ett säkert kort=)
Kosovo är självständigt, vilket såklart är bra, men mycket finns fortfarande att göra. Jag tror bara inte att man behöver ha ett vapen i handen för att åka dit och hjälpa.
Idag säger vi också stort grattis till vår kära Annika som vann den första tävlingen säsongen 2008. Utmärkt start på året, hon visar att hon är tillbaka och att hon är stark igen. Var försiktig med ordet legend, hon är inte färdig än.
Även grattis till Nicklas som efter Atlanta-matchen gick upp i delad ledning i rookiepoängligan:D
Det är änna synd att jag måste sova nu, när de precis kommit fram till Skull Island.
Melodifestivalen del 2 igår, största skandalen att Lindh inte gick vidare. Du behöver aldrig mer vara rädd var klart bästa låten sen The worrying kind, så det var väldigt synd att han inte fick folkets röster. För alternativ för Melodifestivalen kanske? Svenska folket har ju tydligt visat vad man vill ha. Dans, smör och Sanna Nielsen går före meningsfull, riktig musik.
Och största HAHA:et åt Carola som såg ut som en fågelholk när hon insåg att hon inte kom till Globen direkt. Äntligen lite rim och reson i dessa galenskaper. Låten var ju inget annat än en sedvanlig Carolansk wailingsoppa utan vare sig början, mitt eller slut, och hon ska vara glad att hon skrek sig till andra chansen. "Folket kanske har tröttnat på mig". No shit, Sherlock. Du får väl hoppas att din gud är med dig i Kiruna istället.
Andreas, lyd ett gott råd och kör din egen grej hädanefter. Vi gillar ju dig, och du behöver ingen läppdarrande Kristi Brud.
Det var väldigt trevligt att ha besök här i helgen, märker hur jag saknar människan... Men krogen var ingen höjdare igår, nästa gång blir det Gretas, ett säkert kort=)
Kosovo är självständigt, vilket såklart är bra, men mycket finns fortfarande att göra. Jag tror bara inte att man behöver ha ett vapen i handen för att åka dit och hjälpa.
Idag säger vi också stort grattis till vår kära Annika som vann den första tävlingen säsongen 2008. Utmärkt start på året, hon visar att hon är tillbaka och att hon är stark igen. Var försiktig med ordet legend, hon är inte färdig än.
Även grattis till Nicklas som efter Atlanta-matchen gick upp i delad ledning i rookiepoängligan:D
Det är änna synd att jag måste sova nu, när de precis kommit fram till Skull Island.
Previously on 24
Jävlar vilken bra serie. Bästa nånsin faktiskt, vid sidan om Vänner. Manusförfattarna är ju genier, hur kan man komma på så många didn't-see-that-one-coming-moments? Jack Bauer är såååå 1337, som vi säger. Nördpoäng till mig.
Theresia kommer hit imorgon!:D Och så småningom ska vi gå på Björnjakt:) Hon får iallafall tillfälle att dregla lite mer till Melodifestivalen på lördag, där tyvärr även Carola sätter ner sin homofobiska röv. Synd att hon är så infernaliskt trångsynt att hon inte fattar att det är dags att acceptera denna grupp människor hon säger sig kunna "bota", inte minst eftersom de dominerar hennes egen bransch. "Ta bort bögarna och judarna från showbiz, och du har ingen showbiz". Jag trodde dessutom att Jesus älskade alla barnen...
Imorgon är jag ledig, thank you very much. Ska på Göteborgsoperan på kvällen (för första gången), mina snälla svärföräldrar tar med oss på My fair lady. Ska bli intressant.
Idag, on crappy valentine's day, skänker vi en extra tanke till alla som lider av trasigt hjärta, av fysisk eller psykisk orsak.
Dagens Lasse-låt: Inte för kärleks skull
Theresia kommer hit imorgon!:D Och så småningom ska vi gå på Björnjakt:) Hon får iallafall tillfälle att dregla lite mer till Melodifestivalen på lördag, där tyvärr även Carola sätter ner sin homofobiska röv. Synd att hon är så infernaliskt trångsynt att hon inte fattar att det är dags att acceptera denna grupp människor hon säger sig kunna "bota", inte minst eftersom de dominerar hennes egen bransch. "Ta bort bögarna och judarna från showbiz, och du har ingen showbiz". Jag trodde dessutom att Jesus älskade alla barnen...
Imorgon är jag ledig, thank you very much. Ska på Göteborgsoperan på kvällen (för första gången), mina snälla svärföräldrar tar med oss på My fair lady. Ska bli intressant.
Idag, on crappy valentine's day, skänker vi en extra tanke till alla som lider av trasigt hjärta, av fysisk eller psykisk orsak.
Dagens Lasse-låt: Inte för kärleks skull
Nu ska jag också ta chansen
Jag tycker det är helt underbart när kolumnister dissar varandra i krönikeform, som nu senast en tjej i Metro, minns inte hennes namn, och Carolina Gynning, om huruvida vår kära Carro borde tagit sitt ansvar och inte gjort ett man-kan-festa-här-med-inslag från ett krigshärjat Israel i sitt program. Av olika skäl undviker jag "I huvudet på Gynning", men jag tänkte att ska jag kunna nämna det här på internet så måste jag veta lite om det, så jag såg början på programmet på webben. Ja, början, sen orkade jag faktiskt inte mer. Det räckte nästan med att höra henne säga "jag åker inte dit för att bli religiös, jag har hört att Tel Aviv har sjukt bra nattklubbar". Visst, hon vill visa en annan sida av landet, men det är ändå respektlöst mot de som i samma krigshärjade land torteras och dör, medans hon sväljer sin rosa drink. Nåväl, jag ska antagligen inte utveckla det här ytterligare, jag är inte tillräckligt påläst i just det här sammanhanget. Varje anledning till att få dissa Gynning är bara så... befriande.
Det var inte ens vilket ämne hon och Metro-tjejen kivades om som var poängen. Jag menade egentligen att säga att det är underhållande att läsa kolumnister som bråkar, för de överdriver alltid vad den andra har sagt med ca 300% och gör skrattretande påhopp. Av denna anledning tänkte jag lite kort försöka mig på ett sådant svar själv.
Jag läser nämligen alltid Punkt SE på väg till jobbet, den på bussen och Metro på tåget. Gratistidningar är inte särskilt miljövänliga men vi har ingen tidning på jobbet så jag låter mina kollegor och fellow busfrön återanvända den, för att sedan kassera den till pappersåtervinningen. Påstår man sig vara miljövän så måste man faktiskt föregå med lysande exempel. Hursomhelst, under sportsidan i SE så brukar en kille som heter Martin Röshammar kommentera och analysera aktuella sporthändelser. Jag brukar mig inte bry mig om sådana där förståsigpåare, jag är ju själv en och det räcker. Den enda experten jag tycker oftast har rätt är Wikegård, och Röshammar har verkligen inte joinat honom nu. Idag dissade han nämligen skidskytte-VM, ve och fasa! Han "förstår inte hajpen" och tycker att "skidskyttet är en sport som precis som volleybollen lär tyna bort publikt den dag då de svenska framgångarna upphör".
Jag håller med om att det är en typisk sport som man blivit intresserad av för att vi har duktiga svenska utövare, men jag tror att när de svenska skidskytteframgångarna tar slut, så har folk kommit på att det faktiskt är en intressant sport som man gärna vill se mer kan, kanske rentav utöva själv. Martin Röshammar har uppenbarligen inte varit på prova-på-friidrott-avdelningen på Universeum och sett hur många ungar som är där och vill börja med häcklöpning, tack vare Susanna Kallur. Han förstår säkert inte hur många ungar som vill bli nästa Charlotte Kalla, Åsa Sandell eller rentav Annette Norberg! Damhockeyn fick även den ett jätteuppsving efter OS-silvret 2006. Ja, svenska framgångar leder till att folk sätter sig framför TV:n, men det leder ju i sin tur till fler utövare av sporten och därmed frisk luft och HÄLSA, och hur kan det vara något negativt? Det är väl inget fel i att man gärna vill heja på svenska hjältar, även fast man igår inte ens visste vad deras sport gick ut på? Man lär ju sig nåt nytt, för bövelen! Jag gissar att Martin Röshammar inte kan förklara skillnaden mellan distans, jaktstart och sprint och helt enkelt är bitter. Stackars liten.
Imorgon ser vi fram emot både damernas distans, som blev inställd ikväll (tur för mig, jag hade missat det annars. Träningen framför allt, eller vad säger ni, fellow bloggers?), och herrarnas distans.
Sov gott.
p.s. Anna-Carin, det är ingen som klandrar dig om du struntar i resten av världscupen och tar ut välförtjänt mammaledighet. Vi älskar dig ändå. Kom tillbaka nästa säsong istället, starkare än någonsin.
Det var inte ens vilket ämne hon och Metro-tjejen kivades om som var poängen. Jag menade egentligen att säga att det är underhållande att läsa kolumnister som bråkar, för de överdriver alltid vad den andra har sagt med ca 300% och gör skrattretande påhopp. Av denna anledning tänkte jag lite kort försöka mig på ett sådant svar själv.
Jag läser nämligen alltid Punkt SE på väg till jobbet, den på bussen och Metro på tåget. Gratistidningar är inte särskilt miljövänliga men vi har ingen tidning på jobbet så jag låter mina kollegor och fellow busfrön återanvända den, för att sedan kassera den till pappersåtervinningen. Påstår man sig vara miljövän så måste man faktiskt föregå med lysande exempel. Hursomhelst, under sportsidan i SE så brukar en kille som heter Martin Röshammar kommentera och analysera aktuella sporthändelser. Jag brukar mig inte bry mig om sådana där förståsigpåare, jag är ju själv en och det räcker. Den enda experten jag tycker oftast har rätt är Wikegård, och Röshammar har verkligen inte joinat honom nu. Idag dissade han nämligen skidskytte-VM, ve och fasa! Han "förstår inte hajpen" och tycker att "skidskyttet är en sport som precis som volleybollen lär tyna bort publikt den dag då de svenska framgångarna upphör".
Jag håller med om att det är en typisk sport som man blivit intresserad av för att vi har duktiga svenska utövare, men jag tror att när de svenska skidskytteframgångarna tar slut, så har folk kommit på att det faktiskt är en intressant sport som man gärna vill se mer kan, kanske rentav utöva själv. Martin Röshammar har uppenbarligen inte varit på prova-på-friidrott-avdelningen på Universeum och sett hur många ungar som är där och vill börja med häcklöpning, tack vare Susanna Kallur. Han förstår säkert inte hur många ungar som vill bli nästa Charlotte Kalla, Åsa Sandell eller rentav Annette Norberg! Damhockeyn fick även den ett jätteuppsving efter OS-silvret 2006. Ja, svenska framgångar leder till att folk sätter sig framför TV:n, men det leder ju i sin tur till fler utövare av sporten och därmed frisk luft och HÄLSA, och hur kan det vara något negativt? Det är väl inget fel i att man gärna vill heja på svenska hjältar, även fast man igår inte ens visste vad deras sport gick ut på? Man lär ju sig nåt nytt, för bövelen! Jag gissar att Martin Röshammar inte kan förklara skillnaden mellan distans, jaktstart och sprint och helt enkelt är bitter. Stackars liten.
Imorgon ser vi fram emot både damernas distans, som blev inställd ikväll (tur för mig, jag hade missat det annars. Träningen framför allt, eller vad säger ni, fellow bloggers?), och herrarnas distans.
Sov gott.
p.s. Anna-Carin, det är ingen som klandrar dig om du struntar i resten av världscupen och tar ut välförtjänt mammaledighet. Vi älskar dig ändå. Kom tillbaka nästa säsong istället, starkare än någonsin.
Jobba, jobba, jobba!
... som Wolfgang skrek på sin roliga tyskbrytning, men tyvärr hjälpte inte det hela vägen fram till prispallen idag heller. Spännande var det, som det alltid är, och min puls var nog nästan lika hög som CJ:s när han stack iväg med Yaroshenko från den sista skjutningen. Jag sa att Ryssland skulle vinna, jag hade fel, får väl skylla på att de inte hade samma laguppställning som de hade igår.
Man skulle ju kunna uttrycka resultatet lika hårt som Ferry gjorde förra året (då Sverige vann): "Ja Carl-Johan, har körde ju som en jävla röv". På charmig norrländska visserligen, men det stämmer inte den här gången. CJ orkade helt enkelt inte, och vad kan man säga om det? Han är bara människa. Alla kan inte vara tyskar eller ryssar eller dopade finnar (så fick jag det sagt också).
Så för att sammanfatta, jag tycker inte att det är schysst att vara missnöjd med en fjärdeplats i mixstafett i VM, med tanke på hur skidskyttarnas resultat har sett ut den senaste tiden. Man kan inte vara på topp jämt, och även fast just fjärdeplatsen är ganska snöplig, så vill jag citera Björn igen, "en fjärdeplats är bättre än en tolfteplats."
Men Johanna, har det inte hänt nånting annat idag än skidskytte? Nja, egentligen inte. Skulle ju kunna hålla låda om USA-resan... Men det får bli en annan dag. Nu ska jag sova igen. Streteredsbadet står på schemat imorgon. Godnatt!
Dagens Lasse-låt: Kom ihåg mig
Hjärtanens dag är ännu en köpandets dag
Knappt har julen hunnit kastas ut innan det börjar skyltas för nästa "högtid" som infaller nu på torsdag: Alla hjärtans dag. Alla hjärtans företag jublar, för nu ökar vinsten ännu lite till, precis som den gör under påsk och Halloween och nyår och för att inte tala om jul, och alla andra högtider som blivit kommersialismens stöttepelare.
De som känner mig vet att jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Borde inte varje dag vara en hjärtanens dag? Då man kan visa att man tycker om den man tycker om. Jag anser ju att romantik är lika med spontanitet, inte lika med påtvingad "högtid" med obligatoriska blommor och choklad och kort med färdigtryckta meningslösa ord och you name it.
Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du inte vill, hinner, orkar eller har råd med att köpa en fin present till din älskling på en dag uppfunnen av kortindustrin. Gör någonting imorgon istället, någonting som visar att du bryr dig. Det är det som uppskattas mest, det lovar jag.
Vi lever i ett materialistiskt samhälle där lycka tenderar att mätas i antalet prylar. Är det någon mer än jag som känner att det är hög tid att göra nånting åt det? Om inte för din egen skull, så för miljöns. För det är hur vår jord mår som vi egentligen borde fokusera på, 24-7 om jag fick bestämma, och definitivt inte blaj som fuskmysiga hjärtansdagar.
Kunde mala på om det här i evighet, men plikten kallar imorgon och lite sömn måste man hinna få. Missa inte mixstafetten 14.00. Jag önskar ner i tåspetsarna att vårat lag får försvara sitt guld från förra året, men det kommer bli jävligt tufft. Tyskland kör med B-lag och Norge med, Z-lag snarare, men det finns andra bra lag. Jag sätter nog en slant på Ryssland, som alltid toppar, precis som Sverige. Får se imorgon om jag har rätt. Det kommer iallafall bli outhärdligt spännande.
Dagens Lasse-låt: Kom änglar
p.s. Börjar befara att amerikanska polisen bara kommer behöva slänga en blick på mig i närheten av Vita Huset, iförd palestinasjal och allt, för att jag ska hamna på Guantánamo innan jag hinner säga "terroristland". Har faktiskt ganska lite lust att sitta där. Men då kanske jag kan kopiera Scofields idéer och anordna ett tidernas Prison Break? Tål att tänka på. Jag kommer iallafall inte att lämna sjalarna hemma. Vad vore livet om man inte fick provocera?
De som känner mig vet att jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Borde inte varje dag vara en hjärtanens dag? Då man kan visa att man tycker om den man tycker om. Jag anser ju att romantik är lika med spontanitet, inte lika med påtvingad "högtid" med obligatoriska blommor och choklad och kort med färdigtryckta meningslösa ord och you name it.
Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du inte vill, hinner, orkar eller har råd med att köpa en fin present till din älskling på en dag uppfunnen av kortindustrin. Gör någonting imorgon istället, någonting som visar att du bryr dig. Det är det som uppskattas mest, det lovar jag.
Vi lever i ett materialistiskt samhälle där lycka tenderar att mätas i antalet prylar. Är det någon mer än jag som känner att det är hög tid att göra nånting åt det? Om inte för din egen skull, så för miljöns. För det är hur vår jord mår som vi egentligen borde fokusera på, 24-7 om jag fick bestämma, och definitivt inte blaj som fuskmysiga hjärtansdagar.
Kunde mala på om det här i evighet, men plikten kallar imorgon och lite sömn måste man hinna få. Missa inte mixstafetten 14.00. Jag önskar ner i tåspetsarna att vårat lag får försvara sitt guld från förra året, men det kommer bli jävligt tufft. Tyskland kör med B-lag och Norge med, Z-lag snarare, men det finns andra bra lag. Jag sätter nog en slant på Ryssland, som alltid toppar, precis som Sverige. Får se imorgon om jag har rätt. Det kommer iallafall bli outhärdligt spännande.
Dagens Lasse-låt: Kom änglar
p.s. Börjar befara att amerikanska polisen bara kommer behöva slänga en blick på mig i närheten av Vita Huset, iförd palestinasjal och allt, för att jag ska hamna på Guantánamo innan jag hinner säga "terroristland". Har faktiskt ganska lite lust att sitta där. Men då kanske jag kan kopiera Scofields idéer och anordna ett tidernas Prison Break? Tål att tänka på. Jag kommer iallafall inte att lämna sjalarna hemma. Vad vore livet om man inte fick provocera?
Förväntningar
Ni vet ju att man ständigt förväntar sig saker, i olika sammanhang. Ibland infrias dem, oftast inte. Men man kan bli mer eller mindre besviken.
Jag har alltid för höga förväntningar på Melodifestivalen. Tror alltid att i år, då blir det nåt speciellt. I år ska vi vinna hela Eurovision-skiten. Men så blir det ju aldrig. Och igår blev jag besviken, för det var ett väldigt svagt startfält. Sen undrar man ju hur svenska folket tänker när de röstar på en gammal fossil från vikingatiden som egentligen hör hemma på antikrundan och ingen annanstans.
Jag känner också att jag har haft alldeles för höga förväntningar på svenska skidskyttelandslaget, eftersom att den bästa placering de lyckats få fram hittills är 15:e, och det är jag väldigt missnöjd med, även fast jag VET att Anna-Carin är gravid och att resten av skidskyttevärlden är i god form och att svenskarna har hemmapress på sig. Svenskarna har egentligen jämt hemmapress. Inte konstigt att de ibland o-pallar för trycket. Men ibland är det otur som blir fällande, bokstavligt talat, som för Björn och Emil. Och det är ju sånt som tyvärr händer inom idrotten.
En som dock pallar just nu är Susanna Super som idag gjorde det alla visste skulle hända och slog Ludmilas 18 år gamla världsrekord på 60 m häck. Hon är väldigt mycket värd det, nu går allt bara spikrakt uppåt, hon krossar alla hinder och det är inte ofta idrottare har det så. Hon är överallt, finns inget som kan stoppa henne, och egentligen skulle hon kunna vara en riktig pain in the ass (eller snarare pain in the häck) i stil med Carolina Gynning men det är hon inte, för vem kan tycka illa om henne? Man får ju en sockerkick bara av att titta på dalaflickan.
En vän till mig har höga förväntningar på ledig tid, en annan på hur kärlek ska vara. Jag vill inte säga att de har för höga förväntningar på livet, för det måste man ha, annars sätter man ribban väldigt lågt och hur kul är det att leva då? Men det är inte fel att vara realistisk då och då heller. Annars gör man det väldigt svårt för sig. Och man mår ju inte bra när höga förväntningar inte infrias. Iallafall inte jag. Det är ju lite trist eftersom jag har dö-höga förväntningar på USA. Stackars Axel, säger jag.
Positivt idag var annars att det var en bra träning. Känns fint att vara en av sju tappra tjejer som pallrar sig ner till ishallen på söndageftermiddagen.
-----> washingtoncapitals.com. Somebody har tränat på his English, I förstår. Se till att fixa en bra match den 16 mars.
Skidåkare med gevär och söta människor
Skriver första inlägget på min blogg, färsk som nyspolad is, och tittar på Grabben i graven bredvid samtidigt (Haha, men den är faktiskt bra.) Tänkte att det behövs nån som bloggar om lite vettiga saker för en gångs skull, inte bara ååååh det här har jag på mig idaaaag och sånt.
Har en väldigt soft lördag bakom mig, var helt slut efter arbetsveckan så det kändes skönt att springa på morgonen och sen bara slappa. Damernas sprint, där tyskorna sköt bort sig en efter en, men det var väl TRÅKIGT för dom! Det är inte lätt det där med nerver, Magdalena-gumman. Synd bara att det inte gick mycket bättre för på-smällen-dålig-planering ACO och gänget. Herrarnas sprint, slumrade till och missade Ferrys vurpa, vad är det, Johanna??? Men skitsamma, det går åt helvete iallafall. Tur vi har jaktstarten imorgon att se fram emot. 12.00, ställ väckarklockan!
Sverige-Tjeckien 4-2, MATTIAS WEINHANDL is the shit. (Snygg akrobatik, Ledin. Får väl erkänna att råttet ännu inte är mågat. Kaffetönt.)
Pizza och melodifestival framåt kvällningen, min topp tre söt-lista: 3. Björn Gustavsson (kul (haha) med en komiker som samtidigt är fin att titta på) 2. Nour vad-hon-nu-hette-i-efternamn-men-jag-skulle-ta-med-henne-hem 1. AMY DIAMOND som ääääägde hela spektaklet. Eller iofs, hon är delad etta med Luuk, som var hilarious som vanligt.
Men vad är det med paus-underhållningen egentligen? Är det något slags avtal på att den måste suga varje år?
Hursomhelst, jag ringde Amerika twice igår, mini-wave in celebration of me! Nu är allt bokat utom säng i New York, men där är man ju vaken dygnet runt ändå, så ingen panik. Ska bo hos trevligaste människorna i Washington. Gaaah, längta! Drömmer om det var och varannan natt nu. Nicklas, watch out...
Nästa vecka är det sportlov för mina underbara ungar på skolan, men jag ska jobba på fritids så det blir säkerligen full rulle ändå. Man får inte tråkigt med dom, iallafall=)
I en annan del av Köping imorgon! Dear god, vad jag längtar hem till gnälligheten.
Dagens Lasse-låt: För dig
Har en väldigt soft lördag bakom mig, var helt slut efter arbetsveckan så det kändes skönt att springa på morgonen och sen bara slappa. Damernas sprint, där tyskorna sköt bort sig en efter en, men det var väl TRÅKIGT för dom! Det är inte lätt det där med nerver, Magdalena-gumman. Synd bara att det inte gick mycket bättre för på-smällen-dålig-planering ACO och gänget. Herrarnas sprint, slumrade till och missade Ferrys vurpa, vad är det, Johanna??? Men skitsamma, det går åt helvete iallafall. Tur vi har jaktstarten imorgon att se fram emot. 12.00, ställ väckarklockan!
Sverige-Tjeckien 4-2, MATTIAS WEINHANDL is the shit. (Snygg akrobatik, Ledin. Får väl erkänna att råttet ännu inte är mågat. Kaffetönt.)
Pizza och melodifestival framåt kvällningen, min topp tre söt-lista: 3. Björn Gustavsson (kul (haha) med en komiker som samtidigt är fin att titta på) 2. Nour vad-hon-nu-hette-i-efternamn-men-jag-skulle-ta-med-henne-hem 1. AMY DIAMOND som ääääägde hela spektaklet. Eller iofs, hon är delad etta med Luuk, som var hilarious som vanligt.
Men vad är det med paus-underhållningen egentligen? Är det något slags avtal på att den måste suga varje år?
Hursomhelst, jag ringde Amerika twice igår, mini-wave in celebration of me! Nu är allt bokat utom säng i New York, men där är man ju vaken dygnet runt ändå, så ingen panik. Ska bo hos trevligaste människorna i Washington. Gaaah, längta! Drömmer om det var och varannan natt nu. Nicklas, watch out...
Nästa vecka är det sportlov för mina underbara ungar på skolan, men jag ska jobba på fritids så det blir säkerligen full rulle ändå. Man får inte tråkigt med dom, iallafall=)
I en annan del av Köping imorgon! Dear god, vad jag längtar hem till gnälligheten.
Dagens Lasse-låt: För dig
