Nu ska jag också ta chansen
Jag tycker det är helt underbart när kolumnister dissar varandra i krönikeform, som nu senast en tjej i Metro, minns inte hennes namn, och Carolina Gynning, om huruvida vår kära Carro borde tagit sitt ansvar och inte gjort ett man-kan-festa-här-med-inslag från ett krigshärjat Israel i sitt program. Av olika skäl undviker jag "I huvudet på Gynning", men jag tänkte att ska jag kunna nämna det här på internet så måste jag veta lite om det, så jag såg början på programmet på webben. Ja, början, sen orkade jag faktiskt inte mer. Det räckte nästan med att höra henne säga "jag åker inte dit för att bli religiös, jag har hört att Tel Aviv har sjukt bra nattklubbar". Visst, hon vill visa en annan sida av landet, men det är ändå respektlöst mot de som i samma krigshärjade land torteras och dör, medans hon sväljer sin rosa drink. Nåväl, jag ska antagligen inte utveckla det här ytterligare, jag är inte tillräckligt påläst i just det här sammanhanget. Varje anledning till att få dissa Gynning är bara så... befriande.
Det var inte ens vilket ämne hon och Metro-tjejen kivades om som var poängen. Jag menade egentligen att säga att det är underhållande att läsa kolumnister som bråkar, för de överdriver alltid vad den andra har sagt med ca 300% och gör skrattretande påhopp. Av denna anledning tänkte jag lite kort försöka mig på ett sådant svar själv.
Jag läser nämligen alltid Punkt SE på väg till jobbet, den på bussen och Metro på tåget. Gratistidningar är inte särskilt miljövänliga men vi har ingen tidning på jobbet så jag låter mina kollegor och fellow busfrön återanvända den, för att sedan kassera den till pappersåtervinningen. Påstår man sig vara miljövän så måste man faktiskt föregå med lysande exempel. Hursomhelst, under sportsidan i SE så brukar en kille som heter Martin Röshammar kommentera och analysera aktuella sporthändelser. Jag brukar mig inte bry mig om sådana där förståsigpåare, jag är ju själv en och det räcker. Den enda experten jag tycker oftast har rätt är Wikegård, och Röshammar har verkligen inte joinat honom nu. Idag dissade han nämligen skidskytte-VM, ve och fasa! Han "förstår inte hajpen" och tycker att "skidskyttet är en sport som precis som volleybollen lär tyna bort publikt den dag då de svenska framgångarna upphör".
Jag håller med om att det är en typisk sport som man blivit intresserad av för att vi har duktiga svenska utövare, men jag tror att när de svenska skidskytteframgångarna tar slut, så har folk kommit på att det faktiskt är en intressant sport som man gärna vill se mer kan, kanske rentav utöva själv. Martin Röshammar har uppenbarligen inte varit på prova-på-friidrott-avdelningen på Universeum och sett hur många ungar som är där och vill börja med häcklöpning, tack vare Susanna Kallur. Han förstår säkert inte hur många ungar som vill bli nästa Charlotte Kalla, Åsa Sandell eller rentav Annette Norberg! Damhockeyn fick även den ett jätteuppsving efter OS-silvret 2006. Ja, svenska framgångar leder till att folk sätter sig framför TV:n, men det leder ju i sin tur till fler utövare av sporten och därmed frisk luft och HÄLSA, och hur kan det vara något negativt? Det är väl inget fel i att man gärna vill heja på svenska hjältar, även fast man igår inte ens visste vad deras sport gick ut på? Man lär ju sig nåt nytt, för bövelen! Jag gissar att Martin Röshammar inte kan förklara skillnaden mellan distans, jaktstart och sprint och helt enkelt är bitter. Stackars liten.
Imorgon ser vi fram emot både damernas distans, som blev inställd ikväll (tur för mig, jag hade missat det annars. Träningen framför allt, eller vad säger ni, fellow bloggers?), och herrarnas distans.
Sov gott.
p.s. Anna-Carin, det är ingen som klandrar dig om du struntar i resten av världscupen och tar ut välförtjänt mammaledighet. Vi älskar dig ändå. Kom tillbaka nästa säsong istället, starkare än någonsin.
Det var inte ens vilket ämne hon och Metro-tjejen kivades om som var poängen. Jag menade egentligen att säga att det är underhållande att läsa kolumnister som bråkar, för de överdriver alltid vad den andra har sagt med ca 300% och gör skrattretande påhopp. Av denna anledning tänkte jag lite kort försöka mig på ett sådant svar själv.
Jag läser nämligen alltid Punkt SE på väg till jobbet, den på bussen och Metro på tåget. Gratistidningar är inte särskilt miljövänliga men vi har ingen tidning på jobbet så jag låter mina kollegor och fellow busfrön återanvända den, för att sedan kassera den till pappersåtervinningen. Påstår man sig vara miljövän så måste man faktiskt föregå med lysande exempel. Hursomhelst, under sportsidan i SE så brukar en kille som heter Martin Röshammar kommentera och analysera aktuella sporthändelser. Jag brukar mig inte bry mig om sådana där förståsigpåare, jag är ju själv en och det räcker. Den enda experten jag tycker oftast har rätt är Wikegård, och Röshammar har verkligen inte joinat honom nu. Idag dissade han nämligen skidskytte-VM, ve och fasa! Han "förstår inte hajpen" och tycker att "skidskyttet är en sport som precis som volleybollen lär tyna bort publikt den dag då de svenska framgångarna upphör".
Jag håller med om att det är en typisk sport som man blivit intresserad av för att vi har duktiga svenska utövare, men jag tror att när de svenska skidskytteframgångarna tar slut, så har folk kommit på att det faktiskt är en intressant sport som man gärna vill se mer kan, kanske rentav utöva själv. Martin Röshammar har uppenbarligen inte varit på prova-på-friidrott-avdelningen på Universeum och sett hur många ungar som är där och vill börja med häcklöpning, tack vare Susanna Kallur. Han förstår säkert inte hur många ungar som vill bli nästa Charlotte Kalla, Åsa Sandell eller rentav Annette Norberg! Damhockeyn fick även den ett jätteuppsving efter OS-silvret 2006. Ja, svenska framgångar leder till att folk sätter sig framför TV:n, men det leder ju i sin tur till fler utövare av sporten och därmed frisk luft och HÄLSA, och hur kan det vara något negativt? Det är väl inget fel i att man gärna vill heja på svenska hjältar, även fast man igår inte ens visste vad deras sport gick ut på? Man lär ju sig nåt nytt, för bövelen! Jag gissar att Martin Röshammar inte kan förklara skillnaden mellan distans, jaktstart och sprint och helt enkelt är bitter. Stackars liten.
Imorgon ser vi fram emot både damernas distans, som blev inställd ikväll (tur för mig, jag hade missat det annars. Träningen framför allt, eller vad säger ni, fellow bloggers?), och herrarnas distans.
Sov gott.
p.s. Anna-Carin, det är ingen som klandrar dig om du struntar i resten av världscupen och tar ut välförtjänt mammaledighet. Vi älskar dig ändå. Kom tillbaka nästa säsong istället, starkare än någonsin.
Kommentarer
Trackback
