Innan mörkret faller

Äntligen piggare, fast har missat flera dagar med viktig träning. Det har inte varit någon bra vecka, inte. Det var i och för sig roligt när vi hade redovisning i måndags och vi var första gruppen och vår handledare sa att en fotograf var där för att ta bilder som skulle marknadsföra SMIL. Jag tittade ner på min piratutstyrsel, som tydligen kommer att bli representativt för mitt program. Klockrent.

Sen var det ju förstås bra att vi vann mot Mora i fredags och gjorde serieledningen stabil. Och det var kul att se Robbins första innebandymatch. Och jag har faktiskt hunnit sova för en gångs skull och är redo att ta tag i en ny måndag.

Den kanske inte var så tokig den här veckan ändå.

Avrundar kvällen med textpåläsning inför morgondagens föreläsning och del 3 av I en annan del av Köping och längtar till sommaren.

Jag är så galet omotiverad på att plugga just nu. Och det är nu jag behöver det mest, eftersom det är tenta nästa helg och jag har försummat den här kursen nåt fruktansvärt. Jag har haft så mycket annat med allt jag engagerar mig i som ju ändå ger mig energi och är så kul och inspirerande. Själva pluggandet hamnar lätt i skymundan, trots att det är intressanta grejer jag läser. Men som sagt, just nu är inte pluggkonditionen på topp. Dagens ursäkt är att Lasse har lekt bort min highlighterpenna och jag kan inte hitta den.

Intressant helg, må jag säga. I fredags var Hanna här och vi jobbade med vårt uppdrag åt Göteborg Energi, sen gjorde oss snygga(re) och drog på förfest på en turkisk restaurang innan vidare mot Handelspuben där brandlarmet redan hade gått klockan 19.15. Lyckad start! Vi hade iallafall fantastiskt kul sen, massa gamla Misstag var där, till och med några som grundat föreningen för 18 år sen. Vi i Mistlåhren hyllade dem med en specialkomponerad dans och stämningen var i allmänhet på topp. Dock finns puben tyvärr inte kvar längre, för jag drack upp den.

Alla som varit på sittning vet nämligen hur mycket alkohol det intas, det är ju sånger i ett och till alla ska det skålas. Öl, vin, snaps, punsch etc etc. Jag är imponerad över mig själv att jag tog mig hemåt med alla kroppsdelar i behåll framåt fyratiden, tyvärr väckte jag Robbin med mitt kräks. Det blev en jäkligt slapp bakislördag, låg bara i sängen och tittade på Vänner hela dagen. Fräschade upp mig så gott det gick på kvällen och så gick vi ut och tog det firande som vi skulle haft förra lördagen, då vi inte hann. God grekisk mat och Flickan som lekte med elden. Min älskling är den bästa!

Idag var förstås planen att ta igen massa pluggande, men jag har bara delvis lyckats. Jag fattar inte hur jag som brukar vara självdisciplinen personifierad kan vara så lat. Det är inte alls bra, det här. Jag behöver ett mirakel för att klara tentan. Men de händer ju, sägs det.

Trevlig första advent på er! Jag längtar hem till julmys med min familj. Göteborg suger på "vintern". SUGER!

Det har varit en förjävlig helg.

Eller, så ska man inte säga. Men jag har haft bättre. Hade en tuff men jäkligt bra vecka med bland annat jobb hos mina barn i Lindome, men i fredags kände jag influensasymptomen och hann knappt hem innan jag stupade. Helt underbart, givetvis, att ligga och frysa så man skakar samtidigt som svetten rinner och bara hosta och hosta.

Om det är svinis vet jag inte, det är omöjligt att skilja den från vanlig influensa men det gör egentligen detsamma vad det heter för jag mår inte bättre av att veta. Har alltså legat däckad lördag-söndag och känner mig visserligen något bättre idag, men för säkerhets skull blir jag hemma imorgon med. Det känns inte schysst mot alla andra att gå ut och vara en vandrande, slemmande smittohärd. Folk i den här stan stirrar på en värre än vanligt när man råkar hosta till, Göteborg är Paranoid City.

Imorgon ska jag dock på allvar försöka få något pluggande gjort, behöver skriva om biologisk bekämpning men har tills nu knappt orkat hålla uppe en Potter-bok tillräckligt länge för att läsa hela uppslaget, än mindre koncentrera mig på något vettigt. Men man måste, måste, måste.

Och min Cutie McPretty, mitt ljus i mörkret, har jag lyckats smitta. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt vi skulle spendera vår ettårsdag, den ena snorigare och miserablare än den andra. Det blir till att kompensera senare.

Jag är iallafall så enormt lycklig med dig, och det här gången ska jag inte till Thailand. Jag ska aldrig lämna dig.

Glömt vantarna hemma och fått ångra det bittert, hällt ut halva matlådan i träningsväskan, haft ont i magen över tentaresultat nummer 2, blivit glad i magen över tentaresultat nummer 2, skrivit, skrivit, skrivit, hoppat upp och ner på en step-bräda, läst, läst, läst, förstört kvällen för älskade som snart ska gottgöras, kört en hisnande resa (bland annat genom Dödens Rondell vid Korsvägen) i lånad bil men blev en fin liten hurts rikare, fixat veggieravioli, inte fattat någonting, fattat allt.

Fan, man hinner mycket på en dag ändå.

Det är en jävla tur att Lasses nya platta har kommit just nu för det är den jag tröstar mig med uppe i allt pluggpluggplugg och tentaångest och snurr i skallen. Den, och kärlek från min baby.

Det är väl så det ska vara.

Och så var jag sjuk. Igen. Det spelar ingen roll hur full jag än proppar mig med C-vitamin och te, jag missade ändå vår allra första föreläsning och jag kan inte vara med i gyckelfinalen ikväll. Jag bara snorar och hostar slem. Toppen. Jävla toppen.

En sak är dock säkert. Jag tänker INTE vara sjuk på finalen på lördag. Na-ha. Not gonna happen. Så därför tvingar jag mig att vila nu. Och min Robbin har bakad goda kakor till mig. Han är bäst!

Det är sjukt vad ofta jag skriver nu för tiden, jag måste verkligen skärpa mig. Jag har så mycket i huvudet som jag hela tiden formulerar till blogginlägg men jag förmår mig inte att skriva ner det. Dålig stil.

Jag har i vilket fall haft en av de roligaste veckorna någonsin, och jag tror inte den kommande kommer bli sämre. Det blir för jobbigt att läsa om jag skulle skriva ingående om allt vi gör på nollningen så jag får välja ut det bästa.

- Femkampen i Slottsskogen
Naturligtvis uppskattade jag dragkampen mest eftersom att jag var med i vårat åttamannalag och eftersom att vi vann VARENDA JÄVLA TÄVLING! Helt underbart, alla tog i som om det gällde livet och adrenalinet pumpade så det hördes till Ullevi. Gött é dé!

- 90-talsfesten
Fem killar och fem tjejer i klassen klädde ut sig till Backstreet Boys respektive Spice Girls och jag var Sporty. Bästa musiken av alla fester någonsin och vi dansade så länge så att jag missade sista spårvagnen. Men det var det värt.
(Jag var troll på fantasy-festen, för övrigt.)

-Beachvolley inomhus
Jag är inte alls nå bra, men kul som fan är det. Även fast man svettades konstant i fem timmar. Vi vann poäng för bästa cheer!

I övrigt har vi varit på handelsspexet, haft kändisfest (jag var Jokern), lådbilsrally och idag var det innebandy-och fotbollsturnering som jag faktiskt är bitter över att vi kom sist på. Vi har legat etta fram till nu, och även fast man alltid har väldigt roligt och det egentligen kvittar vem som vinner så börjar Ageborg-vinnarskallen komma fram mer och mer hos mig och det skulle ju vara så häftigt om SMIL äntligen fick ta hem segern i nollkampen. Men gör man sitt bästa så är det gott nog.

Och nu tror jag det är dags att däcka. Imorgon är en annan dag och skärgården och Robinson väntar.

Tack min Lidas för att du finns och står ut med mig!

Jag hade ju aldrig behövt vara orolig, eller hur?

Det var en väldig lyckad aktivitet vi hade vid Delsjön idag, en nolliad med olika stationer. En sak är helt klart säkert: SMILare har roligare! Snacka om härligt gäng vi är, alla är så trevliga och glada. Det här blir alldeles kanon.

Kul var det även på premiärfesten i torsdags, jag tog mod till mig och gick dit själv men behövde som tur var inte dricka öl i min ensamhet under kvällen. Folk på Handels är bra, helt enkelt.

Imorgon är det provsittning och fantasy slash mytologifest. Alla som kan gissa vad jag ska vara räcker upp en hand!

Tillbaka i Göteborg. Vem hade trott det för snart ett år sedan? Jag var så inställd på att jag var klar med den här stan. Sa till folket här att jag kanske kommer tillbaks nångång, för att det är sånt man säger, inte för att jag menade det. Men det skulle visa sig vara sant trots allt.

Inte nog med det, jag är dessutom glad att vara här och ser fram emot allt jag ska göra i höst. Jag har i princip allt man kan önska, framförallt min Robbin. Vad skulle jag göra utan dig?

Jag var och skrev in mig på SMIL idag, också känt som Samhällsvetenskapliga miljövetarprogrammet. Sedan, efter mycket om och men och en gigantisk kö, fick jag även skriva in mig på Handelskåren och köpa nollningspaket. Imorgon drar det igång och det är aktiviteter varje dag i nästan tre veckor. Hur kul det än säkert kommer att bli så skrämmer det mig. Jag kände mig så väldigt liten och vilsen idag, på det där stora universitetet. Alla var så vuxna, jag smälter knappast in bland alla dom. Jag är snarare i nivå med någon som ska börja gymnasiet, inte universitetet. Vad kul att komma dit bara för att upptäcka att alla på mitt program är mycket smartare än mig. Att ingen har lust att umgås med mig. Att jag är alldeles för barnslig och naiv och tillför ungefär ingenting. Ja, jag är rädd helt enkelt. Men det kanske är normalt?

Imorgon ska jag börja träna på Friskis igen och DET ska bli jäääävligt bra. Jag har verkligen längtat efter det, även fast body pumpen i Kungsör har varit bland det bästa jag varit på. Lotta är en ledare utöver det vanliga med energi så att det räcker till tio personer, så henne kommer jag sakna.

Annars kommer jag inte sakna så mycket där hemma, åtminstone inte än så länge. Båda jobben saknar jag i och för sig, men det kommer jag nog glömma nu när jag börjar plugga. Men familjen längtar jag efter hela tiden. Det är det absolut jobbigaste med att vara här nere. Storstadsstressen, mycket att göra och höga krav kan jag hantera, men saknaden efter mina syskon och föräldrar gnager precis hela tiden. Det är tur att man bara kan åka hem en helg om man vill, och de kommer ner hit snart också.

Nu ska Musse Mohamed springa final så jag får fortsätta betraktelserna senare.

Det har varit en mycket bra dag idag.

Jag har nästan inte gjort något annat än att fika, till att börja med (vilket ju alone skulle göra en hel dag). Igår stod jag i ca sex timmar och bakade kakor till personalen och paj till eleverna, eftersom att jag slutar på tisdag. Det var mycket uppskattat och dagen blev avslappnad och trevlig. Det är verkligen vemodigt att sluta, jag har haft otroligt kul den här terminen.

På lunchen var jag hemma och hämtade mer paj, och då passade jag även på att öppna ett brev som jag hade fått från JC. Det visade sig innehålla ett Grattis: Du har vunnit 1:a pris, två biljetter till Where The Action Is nästa helg (värda 1290 kr styck) och två nätter i dubbelrum på Scandic mitt i Stockholm.

Jag vinner ta mig fan aldrig nånting, men när jag gör det så gör jag det tydligen ordentligt. Jag var med i en tävling på skoj för några månader sen, och det visade sig vara ett bra drag. Kan faktiskt inte fatta vilken tur jag har.

Sen gick Robin Söderling till final i Franska Öppna, och för er som inte gillar sport, det är en bedrift utöver det vanliga. Han slog bland andra ut världsettan Rafael Nadal. Det roliga är att förut, när Robin var en vanlig medioker, svensk spelare så tyckte folk att han hade en taskig attityd och vem-tror-han-att-han-är:ade honom för fulla muggar. Nu, när han har gjort det som inte många svenska tennisspelare lyckats med före honom, då är det så fantastiskt och stolt bragdguldigt som det bara kan vara.
Så typiskt jävla svenskt.
Hursomhelst, det är skitkul för Robin.

Och nu har jag haft en jättemysig kväll med älsklingen och våra biljetter till Peace & Love som vi säljer på Tradera eftersom vi blev funktionärer och får gratis inträde, är uppe i över 2000 kr styck, 500 över inköpspriset.

Det går bra nu, så att säga.

(Åh, btw. Nationaldagen? Vem fan bryr sig?)

Evidently så var jag inte tillräckligt tydlig i föregående inlägg, jag ville bara se till att det inte blir några missförstånd.

Det hade uppfattats att jag tycker det är för mycket information i Twilight, vilket är helt fel. Det är snarare tvärtom! De är ju inte komplicerade eller invecklade för fem öre, utan precis sådär enkla, lättlästa och okomplexa som tonårsböcker brukar vara. 
Precis som jag skrev igår så hade jag gärna läst mer om själva vampyr-och fantasygrejen, men vad det är för mycket av i Twilight är de ändlösa gulledialogerna mellan Bella och Edward, de säger så mycket hela tiden och ändå säger de nästan ingenting. Det är mest tomt prat, utan mycket information överhuvudtaget. Litegrann om vampyrgrejen i och för sig, visst, Bella är ju så oerhööööört uppmärksam som förstår vad han är för nånting. DET är skönt att slippa i filmen.

En vampyr, förresten. På riktigt så är ju det faktiskt egentligen en väldigt mörk varelse som varken har själ eller spegelbild, som bara är ute på natten eftersom de dör i solljus (alltså inte glittrar eller nåt annat fånigt) och inte skulle låta en människa i närheten leva, ännu mindre bli kär i en, och de har definitivt inte ett sånt där perfekt yttre som vampyrerna har i Twilight. Det finns inget vackert över vampyrer, de är mer som fladdermöss än människor. Det är en icke-trovärdig, puttinuttromantisk, rentav mesig bild Stephenie Meyer målat upp av vad Edward är, men grattis till bedriften att ha fått miljoner tjejer att bli kära i en vampyr! Det har nog inte hänt sedan Brad Pitt spelade Louis de Pointe du Lac i "Interview with the vampire" på 90-talet, och hur svårt är det egentligen att vara med en vampyr om han är som Edward? Väldigt lätt, skulle jag säga. Jag förstår definitivt varför Bella inte är rädd för Edward. Han är inte det minsta skrämmande. Eller realistisk.

Återigen, kan någon på allvar förklara vad som är så fantastiskt med böckerna? Gärna med några argument med tyngd, tack.

p.s. Harry Potter for president!

Jag fick vara hemma idag igen, på grund av min dumma mage.

För er som inte vet det så har jag haft magkatarr i 1,5 år ungefär, som har kommit och gått, nästan alltid pga att jag har känt mig stressad och orolig. Jag mår illa, kräks, har ont i magen och känner mig allmänt dålig. Nu på senaste tiden har jag varit oroad över att jag inte har klarat det sista seminariet än, som var tvunget att vara inne till lördag, plus att det är mycket på jobbet med elever som ska göra klart det sista inför betygssättningen. Och då kom det igen, som ett paket från en Traderaauktion.

Jag har redan haft kontakt med fem olika doktorer om det här, och för det första har alla trott att jag varit gravid, för det andra så har de skrivit ut samma medicin som inte har fungerat. Men jag gjorde ett försök till idag, för jag är jävligt trött på det här nu, och ringde vårdcentralen. Först telefonkö, sen hör inte "sjuksköterskan" vad jag säger eftersom jag har crappy Telenor med crappy mottagning, och hon tror att det hjälper att skrika "Hallå, jag hör dig inte!!!" i örat på mig. När jag väl får fram vad jag har för problem, att jag har magkatarr och förmodligen behöver en remiss till en psykolog så jag kan få hjälp med min stress och kraven jag har på mig själv, så är hennes svar: Du kanske ska stressa mindre då.

JAHA!!! Men gud så enkelt och bra. Var det sååå jag skulle göra?!? Att jag inte tänkte på det tidigare. Korkade jag.

Får jag fråga en sak? VAFAN BETALAR VI SKATT FÖR???? Tydligen är det inte för att få den sjukvård man behöver iallafall. Nej, otrevligt bemötande är vad man får. "Sjuksköterskan" kläckte även ur sig kommentarer som: "Vad ska en psykolog hjälpa dig med?" och "Du har nog bara lite mycket att göra" och "Du får nog ta tag i det själv".

Om det är någon som har ett bra förslag på hur jag ska lösa det här så hit me. Jag mår dåligt NU, och jag fick en tid hos en doktor om en månad. Bra tack hej.

Igår sydde jag i flera timmar. Byxor, mest. Sydde in och sydde upp. Det är ju sällan man får tag på ett par jeans som är helt perfekta, liksom. Jag är för kort, plus att får jag väl över dem över låren så blir de för stora i midjan. Men det var snabbt avhjälpt, trots att jag egentligen inte kan sånt där med att sy. Men bra blev det ändå! Man känner sig så händig! Eller som en hemmafru från femtiotalet. Kul är det i vilket fall.

Och idag då? Känns som att alla timmar gått åt till mitt dumma krysstest som jag måste fylla i. Det är det sista seminariet på min kurs, och helt klart det svåraste. Krysstest ska väl inte vara så svåra tycker man, men juridiska är det. Tur att man får obegränsat med försök, men jag vill ju gärna klara det innan jul.
 
Åka på spinning med syster hann jag göra iallafall, men träna hinner man ju alltid. Och äta mat och mysa med älsklingen finns det  också alltid tid för. Det pirrar i mig varje gång jag går innanför dörren och ser att du är här. Jag klär i din andedräkt.

Vi insåg just att Lidas ätit 3 paket Ballerinakakor idag. Eller, inte tre hela paket, ska man vara petnoga så åt jag tre kakor sammanlagt.

Han säger att vi ska ta en springtur alternativt låååång promenad imorgon.

Men det gör inget, vi har ju firat min namnsdag idag, samt det faktum att vi båda är Peace&Love-funktionärer på avdelningen Scen&Produktion. Slå det om ni kan!

Nej, nu skiter jag i det här. Ska lägga mig och försöka läsa ut Twilight, som jag alltså, tro det eller ej, Vicky, inte har lyckats ta mig igenom än. Det kommer en utförlig recension sen, jag lovar. Hold thy breath.

Vi har möblerat om här hemma.
Känns som en fin, ny, fräsch start på vårt samboskap fastän det har varit några veckor redan. Älskar vår nya soffa. Tack mamma och pappa!

Om två veckor åker vi och skriver kontrakt på vår nya tvåa på Hisingen, jag är så jäkla nöjd över att vi fick den. Hur nära blir det inte till hockeyträningen???

Och imorgon är det anniversary, fattar inte att det har gått så lång tid, och ändå har det gått så fort. Du gör mig lycklig, älskling. Vore ingenting utan dina andetag.

Allt det här överskuggar det sorgliga faktum att Washington åkte ur Stanley Cup i förrgår. Vi har annat att glädjas åt. Som Kimmo Lotvonen.


(Kan ni inte gå och rösta den 7 juni så blir vi alla glada? Iallafall jag. Och rösta grönt så blir Moder Jord också glad. Höj utsläppskraven i Bryssel, sänk vattennivån i världshaven.)

Det är faktiskt riktigt skönt att göra ingenting, vilket pretty much är vad vi har hållt oss till i helgen. Förutom idag, när vi såg min syster tävla med sin häst ute i Klämsbo. Det gick bra, hon var felfri på sista hoppningen. Hon är så duktig!

Min snälla Robbin har gjort jättegoda enchiladas idag och så har vi kollat på Kill Bill 2. Jag gillar egentligen inte söndagar men den här gick inte av för hackor. Skönt att veta att det är "ledigt" imorgon också, jag måste dock göra ett krysstest till min kurs samtidigt som jag ser fram emot annalkande hockey-VM och verkligen, verkligen, verkligen hoppas att Capitals inte får en tredje förlust imorgon. Lidas kommer bli odräglig om de går vidare och inte vi.


Jag är medlem på Xpert Eleven nu också=)

(Det är en fotbollssida där man driver sina egna lag, mina sport-impared friends. Robbin har nu lurat in mig på tre sidor, den här, Facebook och Tradera.)

Till att börja med är det, trots att jag älskar mitt jobb, jätteskönt att vara ledig, och få vara med älskade Robbin hela tiden. Man uppskattar mycket mer att göra ingenting när man gör allting största delen av tiden.

Jag tänker mycket på framtiden just nu, vi pratar en hel del om hur vi ska göra i höst. Det jag vet for sure är att jag ska plugga miljö, men det är staden som inte är helt klart. Jag önskar verkligen att det fanns ett miljöprogram i Örebro eller Borlänge eller nåt så vi inte behövde flytta så långt. Men Umeå verkar som en väldigt bra stad, trots att det är 60 mil dit. Man behöver inte bestämma sig förrän nästa vecka, som tur är.

Nu är det spinningtime, så jag ska byta om.

Ni får alla kolla min söta lillasysters nya blogg: metrobloggen.se/saraageborg. Emma funderar också på att skaffa en. Folk börjar som tur är inse att livet inte bara är bilddagboken, det är... öh.. blogg också.

Jag har ont i magen och känner mig konstig i hela kroppen.
Av längtan till dig? Måste vara så.

Hoppas jag pallar hela den här dagen bara. Jag trivs ju jättebra här, men man måste liksom vara på topp hela tiden... Och det är jag inte just nu.

Hoppas du förstår hur mycket jag älskar dig. Du och jag, Robbin <3

Två veckor kvar till värmen nu. En stor, fin ryggsäck att resa med (i, för den delen, om man vill) inhandlad idag.
Det är snö här och det tycker jag om.

Det var trevligt hemma hos Carro igår.
Skulle väl kanske hållit lite mera tyst.
Men annars så.

Och idag har jag varit trött och dagenefter som fan och inte riktigt orkat reflektera så mycket som jag egentligen borde.
Samtidigt som jag vet att det inte bara går att hoppas att allt löser sig, det är lite mer komplicerat än så.
Men ta det lugnt. Det är hela grejen. Andas med magen.
Yes we can.

Nästa vecka ska jag vara vikarie på Central. Det är bra. 

And then I see it.

Glöm dina bekymmer. Imorgon kommer nya.