Innan mörkret faller

Jag glömde ju nästan, jag måste verkligen lovsjunga vår pub lite innan jag somnar, och Sexmästeriet som sköter den. Det har ju spenderats GANSKA mycket tid där på sistone och det är inget slump att man alltid har lika trevligt. Billig öl (visserligen i plastglas, men vi SMIL:are har infört återanvändning när man ska köpa mer dricka), schysst musik och alla glada Handelsstudenter, vad mer kan man begära?

Då gör det liksom inget att man faktiskt konsumerar mer alkohol den här nollningstiden än man egentligen borde göra på ett halvår ungefär. På Handelspuben glöms alla tävlingar och poäng bort, då är vi en enda stor lycklig familj. Låter det inte ljuvligt?

Det är sjukt vad ofta jag skriver nu för tiden, jag måste verkligen skärpa mig. Jag har så mycket i huvudet som jag hela tiden formulerar till blogginlägg men jag förmår mig inte att skriva ner det. Dålig stil.

Jag har i vilket fall haft en av de roligaste veckorna någonsin, och jag tror inte den kommande kommer bli sämre. Det blir för jobbigt att läsa om jag skulle skriva ingående om allt vi gör på nollningen så jag får välja ut det bästa.

- Femkampen i Slottsskogen
Naturligtvis uppskattade jag dragkampen mest eftersom att jag var med i vårat åttamannalag och eftersom att vi vann VARENDA JÄVLA TÄVLING! Helt underbart, alla tog i som om det gällde livet och adrenalinet pumpade så det hördes till Ullevi. Gött é dé!

- 90-talsfesten
Fem killar och fem tjejer i klassen klädde ut sig till Backstreet Boys respektive Spice Girls och jag var Sporty. Bästa musiken av alla fester någonsin och vi dansade så länge så att jag missade sista spårvagnen. Men det var det värt.
(Jag var troll på fantasy-festen, för övrigt.)

-Beachvolley inomhus
Jag är inte alls nå bra, men kul som fan är det. Även fast man svettades konstant i fem timmar. Vi vann poäng för bästa cheer!

I övrigt har vi varit på handelsspexet, haft kändisfest (jag var Jokern), lådbilsrally och idag var det innebandy-och fotbollsturnering som jag faktiskt är bitter över att vi kom sist på. Vi har legat etta fram till nu, och även fast man alltid har väldigt roligt och det egentligen kvittar vem som vinner så börjar Ageborg-vinnarskallen komma fram mer och mer hos mig och det skulle ju vara så häftigt om SMIL äntligen fick ta hem segern i nollkampen. Men gör man sitt bästa så är det gott nog.

Och nu tror jag det är dags att däcka. Imorgon är en annan dag och skärgården och Robinson väntar.

Tack min Lidas för att du finns och står ut med mig!

Jag hade ju aldrig behövt vara orolig, eller hur?

Det var en väldig lyckad aktivitet vi hade vid Delsjön idag, en nolliad med olika stationer. En sak är helt klart säkert: SMILare har roligare! Snacka om härligt gäng vi är, alla är så trevliga och glada. Det här blir alldeles kanon.

Kul var det även på premiärfesten i torsdags, jag tog mod till mig och gick dit själv men behövde som tur var inte dricka öl i min ensamhet under kvällen. Folk på Handels är bra, helt enkelt.

Imorgon är det provsittning och fantasy slash mytologifest. Alla som kan gissa vad jag ska vara räcker upp en hand!

Tillbaka i Göteborg. Vem hade trott det för snart ett år sedan? Jag var så inställd på att jag var klar med den här stan. Sa till folket här att jag kanske kommer tillbaks nångång, för att det är sånt man säger, inte för att jag menade det. Men det skulle visa sig vara sant trots allt.

Inte nog med det, jag är dessutom glad att vara här och ser fram emot allt jag ska göra i höst. Jag har i princip allt man kan önska, framförallt min Robbin. Vad skulle jag göra utan dig?

Jag var och skrev in mig på SMIL idag, också känt som Samhällsvetenskapliga miljövetarprogrammet. Sedan, efter mycket om och men och en gigantisk kö, fick jag även skriva in mig på Handelskåren och köpa nollningspaket. Imorgon drar det igång och det är aktiviteter varje dag i nästan tre veckor. Hur kul det än säkert kommer att bli så skrämmer det mig. Jag kände mig så väldigt liten och vilsen idag, på det där stora universitetet. Alla var så vuxna, jag smälter knappast in bland alla dom. Jag är snarare i nivå med någon som ska börja gymnasiet, inte universitetet. Vad kul att komma dit bara för att upptäcka att alla på mitt program är mycket smartare än mig. Att ingen har lust att umgås med mig. Att jag är alldeles för barnslig och naiv och tillför ungefär ingenting. Ja, jag är rädd helt enkelt. Men det kanske är normalt?

Imorgon ska jag börja träna på Friskis igen och DET ska bli jäääävligt bra. Jag har verkligen längtat efter det, även fast body pumpen i Kungsör har varit bland det bästa jag varit på. Lotta är en ledare utöver det vanliga med energi så att det räcker till tio personer, så henne kommer jag sakna.

Annars kommer jag inte sakna så mycket där hemma, åtminstone inte än så länge. Båda jobben saknar jag i och för sig, men det kommer jag nog glömma nu när jag börjar plugga. Men familjen längtar jag efter hela tiden. Det är det absolut jobbigaste med att vara här nere. Storstadsstressen, mycket att göra och höga krav kan jag hantera, men saknaden efter mina syskon och föräldrar gnager precis hela tiden. Det är tur att man bara kan åka hem en helg om man vill, och de kommer ner hit snart också.

Nu ska Musse Mohamed springa final så jag får fortsätta betraktelserna senare.