Senaste filmerna
Broarna i Madison County
Det var min kärleksfilmssvaga pappa som rekommenderade den här, och om jag ska se sånt gulligull så ska det vara riktigt speciellt, eftersom dessa filmer har en tendens att vara likadana år ut och år in. Men Broarna är en såndär film som man ska ha sett, och jag ska inte säga att jag blev besviken, även fast den var lite annorlunda än jag trodde. Det är konstigt hur en film om hur en medelålders kvinna träffar en medelålders man som hon har ett fyradagars förhållande med när hennes make är borta kan bli ganska intressant och speciell. Men det är klart - Meryl Streep och Clintan går aldrig av för hackor. Det är faktiskt de som lyfter en ganska trist historia och gör den riktigt sevärd. Men jag vet inte, jag har lite underlig filmsmak. Andra, som liksom jag är av äckelkomedi-actionrulle-Jackass-generationen tycker nog bara att den är långtråkig. Jag själv vill ju gå emot det här kommersiella slöseriet och slå ett slag för djupa Oscar-filmer.
De ger så mycket mer än American Pie och Bourne Identity.
Gudfadern I
Jag har fått min beskärda del av maffiafilmer vilka liksom kärleksfilmerna alltid tycks köra i samma spår.
Gudfadern är undantaget.
Det går lite långsamt i början, och man hinner bli ganska irriterad på alla italienare överallt, men det är omöjligt att inte uppfyllas av det häftiga soundtracket, och när man väl blivit insatt i historien så blir det riktigt spännande, och fast jag är pacifist hör jag mig själv mumla: Men vafan, skjut honom då!
Kanske för att det är det som är tjusningen i maffiafilmer: Skjuta eller skjutas. Och naturligtvis nån som kan konsten att verkligen leverera den obligatoriska repliken: What's the matter with you?
Marlon Brando besitter den talangen, kan jag meddela. Jag är ledsen De Niro, Nicholson och Pacino, trots att ni alla är duktiga bossar så har Marlon Brando, god rest his soul, en pondus som är en klass för sig.
Ännu ett exempel på en skådespelare som lyfter en hel film.
Se den. Om inte annat för att det är en riktigt klassisk ska-ha-sett-film.
Jättekort recension - Babel
Men sist såg jag iallafall Babel, där bland andra Cate Blanchett och Brad Pitt är med. Och dom är ju alltid trevliga, så även här. Babel var, precis som Blood Diamond, väldigt berörande, men lite konstigare. Och jag gillar konstigt. Jag gillar när man får ihop en bröllopsfest i Mexico, ett gevär i två småpojkars händer i Marocko, ett par på långresa för att hitta tillbaka till varandra och en döv japanskas kamp mot det rationella, till en och samma story.
Det var mörkt och ljust och käftsmällar. Riktigt bra.
Och jag gillar Brad Pitt mer för varje film. Han är en ovanligt skicklig skådespelare, trots att han är en Hollywoodprodukt.
Det här är en av de mest betydelsefulla filmer han har varit med i. Se den.
Väldigt få förstår Johnny Depp
Jag och Emil firade treårsanniversary igår och firade med att se Sweeney Todd - The Demon Barber of Fleet Street. Jag har nåt starkt emot musikaler annars, i synnerhet filmatiserade sådana. Grease går an, men annars tycker jag det blir enbart rörigt när alla plötsligt börjar sjunga och dansa, mitt i en dialog. Ofta blir det ganska snabbt långtråkigt också.
Jag hade med andra ord aldrig sett musikalen Sweeney Todd i sitt original, men min vana trogen ser jag allt av både Depp och Burton och dem tillsammans har aldrig varit ett ickevinnande koncept. Denna var inget undantag.
Sen gillar jag mörka, mörka filmer i 1800-talets London, och det är alltid coolt när blodet sprutar sådär lite ironiskt, på nåt sätt. När det inte är meningen att man ska bli rädd, mest bara höja på ögonbrynen.
Utmärkt klippning också. Bra jobbat, Chris Lebenzon.
Men det som allra mest slår mig är naturligtvis hur briljant Johnny Depp är och hur få jag tror det är som fattar det. Jag menar fattar fattar. På riktigt.
Ändock, grejen är att många nog skulle säga att Depp är en av deras favoritskådespelare. Men Johnny Depp är ingen hollywoodprodukt, och vilka filmer kan ni ha sett honom i? Pirates of the Caribbean, självklart. Möjligen Secret Window. Och kanske Once upon a time in Mexico. Filmer där inte direkt hans kompetens är det man i första hand tänker på utan spektakulära actionsscener och makabra bilder. Och vad är det då ni baserar er åsikt på? Det faktum att han är en av världens snyggaste, hans fina uttal och den knäppa karaktär han spelar?
Sorgligt, isåfall. För det berättar ju inte alls vad han egentligen handlar om. Man kan liksom inte uttala sig innan man vet vad man snackar om. Se några av hans äldre filmer istället. Det coola med Johnny Depp är ju att han alltid väljer sina roller med så stor omsorg, att han mest har spelat i udda filmer som aldrig blivit någon publiksuccé. Och att han är så mångsidig. Han gör aldrig en roll på samma sätt som den förra. Edward Scissorhands, Donnie Brasco, Before night falls, From Hell, Gilbert Grape... Osv osv. Han har så oerhört många kvalitéer. Ni kanske inte tycker att filmen är nån höjdare, men skit i det och titta på honom. Titta på vad han gör. Det är fascinerande.
Jag råkar tro att Johnny har en mening med allt han gör och jag kan med gott samvete säga att han var en av mina absoluta favoriter innan chokladfabriken och the curse of the Black Pearl. Kan ni? För väldigt få förstår Johnny Depp. Och väldigt få förstår hans storhet.
