Vad gör jag egentligen?
Just nu är det inte mycket mer än jobb. Fast kul hade vi i lördags! Ja, jävlar i min lilla låda...
Det är iallafall skönt att vara tillbaka på Södergården, där man känner igen ruljangsen. Det är en lika trevlig stämning som vanligt och jag trivs verkligen bra med mina gamlingar.
Men nu är vi nästan framme vid Peace&Love, kan inte fatta att vi äntligen ska åka dit. Det känns som nyss vi köpte biljetter fast det var i februari, och sen fick vi ju ändå sälja dem eftersom vi blev funktionärer. På fredag ska vi bära grejor åt artisterna och ställa iordning scener. Jävligt spännande faktiskt! Och jag som haft Lasse-abstinens sen oktober can't wait till torsdag och hans första spelning.
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll!
Du och jag, Robbin.
Det är iallafall skönt att vara tillbaka på Södergården, där man känner igen ruljangsen. Det är en lika trevlig stämning som vanligt och jag trivs verkligen bra med mina gamlingar.
Men nu är vi nästan framme vid Peace&Love, kan inte fatta att vi äntligen ska åka dit. Det känns som nyss vi köpte biljetter fast det var i februari, och sen fick vi ju ändå sälja dem eftersom vi blev funktionärer. På fredag ska vi bära grejor åt artisterna och ställa iordning scener. Jävligt spännande faktiskt! Och jag som haft Lasse-abstinens sen oktober can't wait till torsdag och hans första spelning.
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll!
Du och jag, Robbin.
Du kan påverka!
Jag känner att jag behöver få ur mig lite aggression just nu, och det ska handla om valet till Europaparlamentet.
Jag vet att jag är en vecka sen med det här, men jag har helt enkelt inte hunnit skriva något om det. Jag vill iallafall börja med den oehört glada nyheten att Miljöpartiet får 2 mandat istället för 1 de kommande fem åren! Vi var det femte populäraste partiet i Sverige och det är jag jävligt nöjd med. Det går framåt i rätt riktning.
Däremot blir jag förbannad över det faktum att valdeltagandet var värdelösa 46%. 46% av alla röstberättigade i Sverige. 46%! Fattar ni hur lite det är?
Så nu tänker jag häva lite spya över er i 54%-gruppen. För dagens obekväma sanning är att DET INTE FINNS NÅGRA URSÄKTER ALLS för att inte gå och rösta. Man kunde rösta i, vad var det, två eller tre veckor innan själva valdagen? Så kom inte och säg att ni var bakis eller hade tvättid eller syfilis den 7 juni. Ni hade all tid i världen på er.
Dessutom hade ni kolossalt mycket tid att läsa på lite om vad de olika partierna står för. Det värsta jag vet när man frågar vad folk röstade på och de svarar att: Nä, du vet, jag är ju inte så insatt i det där...
Man tar sig för pannan! För det första vet förhoppningsvis folk vad de tycker är viktigt att regeringen och EU lägger pengar på. De kanske till och med vet om de lutar mer höger eller vänster. För det andra tar det inte längre tid än ett Facebook-quiz eller en reklampaus att lära sig grunderna om vad ett parti står för.
Jag fick inte rösta 2006 för att jag fyllde 18 en månad försent. Och jag blev fruktansvärt frustrerad över att folk som var röstberättigade faktiskt sket i att delta i valet. För mig är det lika med att spotta på demokratin. Det värsta är att en del folk som inte röstar till och med känner sig berättigade att klaga på att samhället och EU ser ut på ett visst sätt! Det är ju för patetiskt. Dra ditt strå till stacken och bidra till att det blir bättre istället! Det är faktiskt inte så jävla mycket begärt att lägga en papperslapp i ett kuvert, utan tvärtom ert förbannade ansvar! Känner ni att ni verkligen inte hatar något parti mindre än de andra så kan man rösta blankt, då har man ändå varit med. Det här är inget fritidsintresse som man bara kan rata, det angår precis alla.
Så snälla, till riksdagsvalet nästa år. Försök se lite bakom ordet politik och inse att det inte handlar om byråkrati, det handlar om livet.
DITT liv. Jag tror faktiskt inte du skiter i hur ditt liv ska vara.
Jag vet att jag är en vecka sen med det här, men jag har helt enkelt inte hunnit skriva något om det. Jag vill iallafall börja med den oehört glada nyheten att Miljöpartiet får 2 mandat istället för 1 de kommande fem åren! Vi var det femte populäraste partiet i Sverige och det är jag jävligt nöjd med. Det går framåt i rätt riktning.
Däremot blir jag förbannad över det faktum att valdeltagandet var värdelösa 46%. 46% av alla röstberättigade i Sverige. 46%! Fattar ni hur lite det är?
Så nu tänker jag häva lite spya över er i 54%-gruppen. För dagens obekväma sanning är att DET INTE FINNS NÅGRA URSÄKTER ALLS för att inte gå och rösta. Man kunde rösta i, vad var det, två eller tre veckor innan själva valdagen? Så kom inte och säg att ni var bakis eller hade tvättid eller syfilis den 7 juni. Ni hade all tid i världen på er.
Dessutom hade ni kolossalt mycket tid att läsa på lite om vad de olika partierna står för. Det värsta jag vet när man frågar vad folk röstade på och de svarar att: Nä, du vet, jag är ju inte så insatt i det där...
Man tar sig för pannan! För det första vet förhoppningsvis folk vad de tycker är viktigt att regeringen och EU lägger pengar på. De kanske till och med vet om de lutar mer höger eller vänster. För det andra tar det inte längre tid än ett Facebook-quiz eller en reklampaus att lära sig grunderna om vad ett parti står för.
Jag fick inte rösta 2006 för att jag fyllde 18 en månad försent. Och jag blev fruktansvärt frustrerad över att folk som var röstberättigade faktiskt sket i att delta i valet. För mig är det lika med att spotta på demokratin. Det värsta är att en del folk som inte röstar till och med känner sig berättigade att klaga på att samhället och EU ser ut på ett visst sätt! Det är ju för patetiskt. Dra ditt strå till stacken och bidra till att det blir bättre istället! Det är faktiskt inte så jävla mycket begärt att lägga en papperslapp i ett kuvert, utan tvärtom ert förbannade ansvar! Känner ni att ni verkligen inte hatar något parti mindre än de andra så kan man rösta blankt, då har man ändå varit med. Det här är inget fritidsintresse som man bara kan rata, det angår precis alla.
Så snälla, till riksdagsvalet nästa år. Försök se lite bakom ordet politik och inse att det inte handlar om byråkrati, det handlar om livet.
DITT liv. Jag tror faktiskt inte du skiter i hur ditt liv ska vara.
Where the rain was
Jag skrev för ett litet tag sen att jag hade vunnit två biljetter till Where the action is i Stockholm, och för några timmar sen kom vi hem.
Trots att det har regnat konstant i tre dagar och att Robbin och jag åkt på en rejäl förkylning var och att det kostade oss en mindre förmögenhet att åka tunnelbana och att det var väldigt långt att gå från närmaste station ut till festivalområdet på Stora Skuggan så skulle jag nog ändå beskriva helgen som lyckad. Vi har trots allt haft väldigt mysigt, både på fint hotellrum och under våra "vattentäta" luvor med lera upp till knäna, lyssnandes till ljuv musik. Vi orkade inte se alla vi hade tänkt men jag tyckte ändå att vi fick med de viktigaste, däribland Miss Li, som man ju bara vill äta upp, Markus Krunegård = kungen och Duffy, som var oerhört bra live och oerhört snygg dessutom. Hon hade ett coolt band också men tyvärr även två tvillingdoatjejer som såg ut att komma direkt från en överklassfest i Orange County och mest drog ner seriositeten på framträdandet. Men ja, det var en upplevelse.
Det fantastiska med festivaler är att man ofta upptäcker nya artister/band, och den som jag verkligen upptäckte den här gången var Joshua Radin, en singer-songwriter från USA som hade underbara låtar och en störtskön röst. Lägg det namnet på minnet och kom ihåg att det var jag som tipsade om honom.
Vi hade ju dessutom VIP-biljetter, men de var lite av en besvikelse då vi hade hoppats på backstage och chans till snack med artisterna. Verkligheten var en särskild inhängnad där man kunde köpa mat och öl, och där bara de med VIP fick vistas. Robbin ville hem direkt efter Duffy igår kväll, men jag kände mig tvungen att ta chansen och känna mig lite speciell och viktig. Så jag tog ett varv därinne och kollade in hur VIP-folk ser ut. Och jag kan säga att om ni hade varit med därinne så hade ni också fått se Markus Krunegård på riktigt nära håll! Nu stod han och pratade med folk så jag vågade inte säga något, och vad säger man för övrigt till Markus Krunegård??? Flakrngmgm, typ.
En annan trevlig sak var att vi tog en fika med Emma innan vi åkte ut igår. Jag saknar henne.
So to sum up, en bra helg var det. Vi hoppas bara att inte Peace&Love regnar bort på samma sätt. Det blir som inte samma känsla när man måste frysa hela tiden.
Jag och älsklingen väntar på att Duffy ska börja spela
Och när hon gjorde det så var det värt alla regndroppar och frusna tår
Trots att det har regnat konstant i tre dagar och att Robbin och jag åkt på en rejäl förkylning var och att det kostade oss en mindre förmögenhet att åka tunnelbana och att det var väldigt långt att gå från närmaste station ut till festivalområdet på Stora Skuggan så skulle jag nog ändå beskriva helgen som lyckad. Vi har trots allt haft väldigt mysigt, både på fint hotellrum och under våra "vattentäta" luvor med lera upp till knäna, lyssnandes till ljuv musik. Vi orkade inte se alla vi hade tänkt men jag tyckte ändå att vi fick med de viktigaste, däribland Miss Li, som man ju bara vill äta upp, Markus Krunegård = kungen och Duffy, som var oerhört bra live och oerhört snygg dessutom. Hon hade ett coolt band också men tyvärr även två tvillingdoatjejer som såg ut att komma direkt från en överklassfest i Orange County och mest drog ner seriositeten på framträdandet. Men ja, det var en upplevelse.
Det fantastiska med festivaler är att man ofta upptäcker nya artister/band, och den som jag verkligen upptäckte den här gången var Joshua Radin, en singer-songwriter från USA som hade underbara låtar och en störtskön röst. Lägg det namnet på minnet och kom ihåg att det var jag som tipsade om honom.
Vi hade ju dessutom VIP-biljetter, men de var lite av en besvikelse då vi hade hoppats på backstage och chans till snack med artisterna. Verkligheten var en särskild inhängnad där man kunde köpa mat och öl, och där bara de med VIP fick vistas. Robbin ville hem direkt efter Duffy igår kväll, men jag kände mig tvungen att ta chansen och känna mig lite speciell och viktig. Så jag tog ett varv därinne och kollade in hur VIP-folk ser ut. Och jag kan säga att om ni hade varit med därinne så hade ni också fått se Markus Krunegård på riktigt nära håll! Nu stod han och pratade med folk så jag vågade inte säga något, och vad säger man för övrigt till Markus Krunegård??? Flakrngmgm, typ.
En annan trevlig sak var att vi tog en fika med Emma innan vi åkte ut igår. Jag saknar henne.
So to sum up, en bra helg var det. Vi hoppas bara att inte Peace&Love regnar bort på samma sätt. Det blir som inte samma känsla när man måste frysa hela tiden.
Jag och älsklingen väntar på att Duffy ska börja spela
Och när hon gjorde det så var det värt alla regndroppar och frusna tår
Det är såhär det ska vara
Det har varit en mycket bra dag idag.
Jag har nästan inte gjort något annat än att fika, till att börja med (vilket ju alone skulle göra en hel dag). Igår stod jag i ca sex timmar och bakade kakor till personalen och paj till eleverna, eftersom att jag slutar på tisdag. Det var mycket uppskattat och dagen blev avslappnad och trevlig. Det är verkligen vemodigt att sluta, jag har haft otroligt kul den här terminen.
På lunchen var jag hemma och hämtade mer paj, och då passade jag även på att öppna ett brev som jag hade fått från JC. Det visade sig innehålla ett Grattis: Du har vunnit 1:a pris, två biljetter till Where The Action Is nästa helg (värda 1290 kr styck) och två nätter i dubbelrum på Scandic mitt i Stockholm.
Jag vinner ta mig fan aldrig nånting, men när jag gör det så gör jag det tydligen ordentligt. Jag var med i en tävling på skoj för några månader sen, och det visade sig vara ett bra drag. Kan faktiskt inte fatta vilken tur jag har.
Sen gick Robin Söderling till final i Franska Öppna, och för er som inte gillar sport, det är en bedrift utöver det vanliga. Han slog bland andra ut världsettan Rafael Nadal. Det roliga är att förut, när Robin var en vanlig medioker, svensk spelare så tyckte folk att han hade en taskig attityd och vem-tror-han-att-han-är:ade honom för fulla muggar. Nu, när han har gjort det som inte många svenska tennisspelare lyckats med före honom, då är det så fantastiskt och stolt bragdguldigt som det bara kan vara.
Så typiskt jävla svenskt.
Hursomhelst, det är skitkul för Robin.
Och nu har jag haft en jättemysig kväll med älsklingen och våra biljetter till Peace & Love som vi säljer på Tradera eftersom vi blev funktionärer och får gratis inträde, är uppe i över 2000 kr styck, 500 över inköpspriset.
Det går bra nu, så att säga.
(Åh, btw. Nationaldagen? Vem fan bryr sig?)
Jag har nästan inte gjort något annat än att fika, till att börja med (vilket ju alone skulle göra en hel dag). Igår stod jag i ca sex timmar och bakade kakor till personalen och paj till eleverna, eftersom att jag slutar på tisdag. Det var mycket uppskattat och dagen blev avslappnad och trevlig. Det är verkligen vemodigt att sluta, jag har haft otroligt kul den här terminen.
På lunchen var jag hemma och hämtade mer paj, och då passade jag även på att öppna ett brev som jag hade fått från JC. Det visade sig innehålla ett Grattis: Du har vunnit 1:a pris, två biljetter till Where The Action Is nästa helg (värda 1290 kr styck) och två nätter i dubbelrum på Scandic mitt i Stockholm.
Jag vinner ta mig fan aldrig nånting, men när jag gör det så gör jag det tydligen ordentligt. Jag var med i en tävling på skoj för några månader sen, och det visade sig vara ett bra drag. Kan faktiskt inte fatta vilken tur jag har.
Sen gick Robin Söderling till final i Franska Öppna, och för er som inte gillar sport, det är en bedrift utöver det vanliga. Han slog bland andra ut världsettan Rafael Nadal. Det roliga är att förut, när Robin var en vanlig medioker, svensk spelare så tyckte folk att han hade en taskig attityd och vem-tror-han-att-han-är:ade honom för fulla muggar. Nu, när han har gjort det som inte många svenska tennisspelare lyckats med före honom, då är det så fantastiskt och stolt bragdguldigt som det bara kan vara.
Så typiskt jävla svenskt.
Hursomhelst, det är skitkul för Robin.
Och nu har jag haft en jättemysig kväll med älsklingen och våra biljetter till Peace & Love som vi säljer på Tradera eftersom vi blev funktionärer och får gratis inträde, är uppe i över 2000 kr styck, 500 över inköpspriset.
Det går bra nu, så att säga.
(Åh, btw. Nationaldagen? Vem fan bryr sig?)
Dagens kommentar
Just nu, i reklampausen under Shrek, började Marit Paulsen tjata igen. Hon säger att hon vill ha ett helt fossilfritt jordbruk.
Robbin: Men om hon är kvar så blir det ju ändå fossil där.
(Vem Marit Paulsen är? Googla folkpartiet.)
Robbin: Men om hon är kvar så blir det ju ändå fossil där.
(Vem Marit Paulsen är? Googla folkpartiet.)
