Hjärtanens dag är ännu en köpandets dag
Knappt har julen hunnit kastas ut innan det börjar skyltas för nästa "högtid" som infaller nu på torsdag: Alla hjärtans dag. Alla hjärtans företag jublar, för nu ökar vinsten ännu lite till, precis som den gör under påsk och Halloween och nyår och för att inte tala om jul, och alla andra högtider som blivit kommersialismens stöttepelare.
De som känner mig vet att jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Borde inte varje dag vara en hjärtanens dag? Då man kan visa att man tycker om den man tycker om. Jag anser ju att romantik är lika med spontanitet, inte lika med påtvingad "högtid" med obligatoriska blommor och choklad och kort med färdigtryckta meningslösa ord och you name it.
Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du inte vill, hinner, orkar eller har råd med att köpa en fin present till din älskling på en dag uppfunnen av kortindustrin. Gör någonting imorgon istället, någonting som visar att du bryr dig. Det är det som uppskattas mest, det lovar jag.
Vi lever i ett materialistiskt samhälle där lycka tenderar att mätas i antalet prylar. Är det någon mer än jag som känner att det är hög tid att göra nånting åt det? Om inte för din egen skull, så för miljöns. För det är hur vår jord mår som vi egentligen borde fokusera på, 24-7 om jag fick bestämma, och definitivt inte blaj som fuskmysiga hjärtansdagar.
Kunde mala på om det här i evighet, men plikten kallar imorgon och lite sömn måste man hinna få. Missa inte mixstafetten 14.00. Jag önskar ner i tåspetsarna att vårat lag får försvara sitt guld från förra året, men det kommer bli jävligt tufft. Tyskland kör med B-lag och Norge med, Z-lag snarare, men det finns andra bra lag. Jag sätter nog en slant på Ryssland, som alltid toppar, precis som Sverige. Får se imorgon om jag har rätt. Det kommer iallafall bli outhärdligt spännande.
Dagens Lasse-låt: Kom änglar
p.s. Börjar befara att amerikanska polisen bara kommer behöva slänga en blick på mig i närheten av Vita Huset, iförd palestinasjal och allt, för att jag ska hamna på Guantánamo innan jag hinner säga "terroristland". Har faktiskt ganska lite lust att sitta där. Men då kanske jag kan kopiera Scofields idéer och anordna ett tidernas Prison Break? Tål att tänka på. Jag kommer iallafall inte att lämna sjalarna hemma. Vad vore livet om man inte fick provocera?
De som känner mig vet att jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Borde inte varje dag vara en hjärtanens dag? Då man kan visa att man tycker om den man tycker om. Jag anser ju att romantik är lika med spontanitet, inte lika med påtvingad "högtid" med obligatoriska blommor och choklad och kort med färdigtryckta meningslösa ord och you name it.
Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du inte vill, hinner, orkar eller har råd med att köpa en fin present till din älskling på en dag uppfunnen av kortindustrin. Gör någonting imorgon istället, någonting som visar att du bryr dig. Det är det som uppskattas mest, det lovar jag.
Vi lever i ett materialistiskt samhälle där lycka tenderar att mätas i antalet prylar. Är det någon mer än jag som känner att det är hög tid att göra nånting åt det? Om inte för din egen skull, så för miljöns. För det är hur vår jord mår som vi egentligen borde fokusera på, 24-7 om jag fick bestämma, och definitivt inte blaj som fuskmysiga hjärtansdagar.
Kunde mala på om det här i evighet, men plikten kallar imorgon och lite sömn måste man hinna få. Missa inte mixstafetten 14.00. Jag önskar ner i tåspetsarna att vårat lag får försvara sitt guld från förra året, men det kommer bli jävligt tufft. Tyskland kör med B-lag och Norge med, Z-lag snarare, men det finns andra bra lag. Jag sätter nog en slant på Ryssland, som alltid toppar, precis som Sverige. Får se imorgon om jag har rätt. Det kommer iallafall bli outhärdligt spännande.
Dagens Lasse-låt: Kom änglar
p.s. Börjar befara att amerikanska polisen bara kommer behöva slänga en blick på mig i närheten av Vita Huset, iförd palestinasjal och allt, för att jag ska hamna på Guantánamo innan jag hinner säga "terroristland". Har faktiskt ganska lite lust att sitta där. Men då kanske jag kan kopiera Scofields idéer och anordna ett tidernas Prison Break? Tål att tänka på. Jag kommer iallafall inte att lämna sjalarna hemma. Vad vore livet om man inte fick provocera?
Kommentarer
Trackback
