För att Cindy ska bli kär i mig såklart!

EARTH HOUR (Det är verkligen sexigt med människor som engagerar sig)

Gör som mig, Ulf på ICA och miljoner människor runt om i världen, släck ljuset för klimatet, 1 timme på lördag kl 20.30.

Det är faktiskt inte så vansinnigt mycket  mitt miljö-jag begär den här gången. Jag ska för säkerhets skull lista några saker man inte behöver ha elektricitet för att göra. I några av sakerna lär man använda sig av stearinljus.

- Spela spel
- HA SEX
- Promenera (tänk er mörket med alla hus släckta, skitmysigt)
- Skriva motioner till riksdagen
- Läsa
- PRATA
- Lyssna på musik på mobiltelefonen
- Sova
- Leka kurragömma
- Anden i glaset
- Umgås och ha mysigt i största allmänhet

Nu har ni väl nog med grejer att sysselsätta er under en ynka timme? Det är för Moder Jords skull. Det gäller ju livet, för helsefyr!

Kräm

Jag har ont i magen och känner mig konstig i hela kroppen.
Av längtan till dig? Måste vara så.

Hoppas jag pallar hela den här dagen bara. Jag trivs ju jättebra här, men man måste liksom vara på topp hela tiden... Och det är jag inte just nu.

Hoppas du förstår hur mycket jag älskar dig. Du och jag, Robbin <3

Prioriteringar

Jag var med mina kollegor på konferens i Färna från igår till idag. Vi fick lyssna på en duktig kille som pratade om kommunikation och teambuilding och delta mycket själva, det var väldigt roligt. Idag diskuterade vi också frågor om skolan i arbetslagen, och hela dygnet har vi fått jättemycket god mat så jag tror inte jag behöver äta mer den här veckan.

En jättebra övning var när vi fick plocka ihop fem kort med positiva egenskaper på, som vi tyckte passade in på oss själva. Jag tog bland annat engagerad, självständig och ansvarsfull. Sen fick man förklara varför, och även ge alla andra i ens grupp ett kort med tillhörande positiv feedback. Jag älskar att få beröm, vem gör inte det iofs, så man blev väldigt glad av alla snälla kommentarer. Jag har inga problem med att se mina brister heller, jag vet precis varför jag är en pain in the ass ibland, men världen skulle se mycket bättre ut om man inte vältrade sig i allt negativt hela tiden utan försökte lyfta det som är bra över det som är dåligt. Det är inte pinsamt att klappa sig själv på axeln ibland. Man ska vara medveten om hur duktig man är! Ta upp striden mot jantelagen!

Sen tror jag vi behöver bli mycket bättre på att ge komplimanger till varandra och tala om när vi tycker att en annan person gjort något bra. Det spelar mycket större roll än man kan tro. Sahar gjorde hela min dag igår när hon sa att hon hade hört många elever som gillade mig. En så enkel och liten grej för henne, en så stor och viktig grej för mig. 

Varför är jag då så trött, det skulle jag ju förklara. Jag kom visserligen hem före två idag men har i princip sovit fram till nu. Det blev ganska sent igår, och sen upp tidigt igen imorse, plus jättemycket nya intryck och väckta tankar och inputs. Jag har kommit underfund med hur mycket idéer jag faktiskt har om olika saker som rör eleverna, framförallt de som har lite svårt för sig. Tyvärr är jag fortfarande lite för blyg för att uttrycka dem alla inför folk. Men jag kan säga att jag nog skulle kunna göra väldigt mycket om jag vidareutbildade mig till tex specialpedagog. Oturligt nog för skolan så väger fortfarande miljöbiten lite tyngre för mig.

Det är intressant, tycker kanske ni, att jag inte orkar plugga men jag orkar sitta och skriva doktorsavhandlingar till blogginlägg och dessutom gå och träna om en kvart. Vad kan jag säga? Ibland känner inte heller jag mig så disciplinerad. Och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det ovanför men nu måste jag alldeles strax byta om.

Jag ser i vilket fall fram emot helgen. TV4Sport visar Rögle-SSK imorgon men Vicky är ju hemma över helgen så det är klart man vill träffa henne. Och Carro med=) På lördag ska jag klippa mig och förhoppningsvis plugga, och sen på kvällen kommer älsklingen hit efter sitt högskoleprov och då ska jag ta hand om honom för han lär vara helt slut. Längtar efter dig, min Lidas!


I have been complimented many times and they always embarrass me;
I always feel that they have not said enough. 
                                                                                                           Mark Twain

Hela vägen in i kaklet

Jag borde verkligen plugga, för det är bara en vecka kvar på förvaltningsrätten och jag har inte ens börjat titta på det än. Men jag orkar verkligen inte just nu. Ska förklara senare.

Det var grymt i tisdags i ABB Arena, men å andra sidan har jag hittills inte varit med om en match då Leksandsklacken inte har lyft taket. Nu har ju inte pucken studsat vår väg på fyra långa matcher, men varken jag eller Eddie Läck såg något som talade för att Leksand inte skulle slå Västerås, och vi fick ju rätt. Man blir extra skadeglad också när motståndarna är så fruktansvärt dåliga förlorare och slänger in grejer på isen så den får spolas om och reser sig och går hem med 3,5 min kvar av matchen. Ni som inte är så haja på sport - i hockey är det väldigt lång tid och man kan, åtminstone i teorin, fortfarande vända ett 2-4-underläge.  

Jag har sagt det förut men herregud vad imponerad jag är över Oliver Ekman-Larsson. Han påminner lite om en ung Bäckström i det avseendet att han spelar så moget och erfaret, trots att han bara är 91:a. Jag tror nästan den här matchen var första gången jag såg honom i utvisningsbåset. Han är också duktig på att läsa spelet och behandlar pucken väldigt ansvarsfullt. Sara, kan du inte gifta dig med honom?

Värt att nämnas är ju också stämningen man får vara mitt i när man står i klacken. Det är riktigt kul att stå där med alla heta känslor runt omkring sig. Dalmasar har för övrigt roligare.

Nu är det Västerås igen imorgon som vi krossar precis som i tisdags, och sen Växjö och AIK som vi inte kommer förlora mot och sen kör vi över Rögle av bara farten och sen blir det ett tungt sista möte mot Södertälje men då är vi där och kollar och skriker oss hesa och Robbin har kvar sitt kvalserieskägg och då KAN de ju bara inte förlora.

Nåväl. Sant är iallafall att vi inte tänker ge oss så lätt. Som Théoden skulle ha sagt: If this is to be our end, then I would have them make such an end as to be worthy of remembrance!

Dött?

Det finns fortfarande en teoretisk chans för Leksand att ta sig till Elitserien i år men ska man vara realistisk så är det kört nu. Förlusten mot Växjö i söndags satte i praktiken spiken i kistan.

Jävla skit också. Jag och Robbin har biljetter till bortamötet mot Västerås ikväll och sen mot Södertälje om två veckor, och vi har sett fram emot att kunna bevittna ÅTERTÅGET på plats. Att äntligen få Elitseriedrömmen uppfylld efter ett långt 2000-tal, nästan enbart i allsvenskan.

Det gick ju åt helvete ganska snabbt.

Riktigt bra plåster på såren var dock att brorsan spelade två cuper i helgen och hans lag vann den ena, i söndags i Köping. Jag har aldrig sett dem spela så bra, alla lyfte sig och de spelade ihop sig fantastiskt i laget. Skönt att något av lagen man gillar får en bra avslutning på säsongen.

Det kommer definitivt mer om det här, senare.

Du och jag, älskade Robbin <3

Pappa, kom hem!

Idag är det fredag igen och pappas "kurs" i Norrköping är äntligen slut. Vi har inte fått ha kontakt med honom på hela veckan eftersom att de tycker att det är bra att stänga av allt när man ska jobba med sig själv. Det är det säkert, men det har varit jobbigt, jag har ju hela tiden gått och undrat hur han har det och saknat honom. Dessutom blir jag lite skeptisk till ställen som skärmar av sig från omvärlden, pratar om "det kosmiska" och låter deltagarna äta en gång om dagen bara. Men vad som än får honom att må bättre är värt att prova.

Veckan har iallafall gått fort och imorgon borde han vara hemma igen. Pappa behövs för att allt ska vara i sin ordning.

Dedicated

Jag är i stor sorg just nu och vill tillägna Alexandra det här inlägget.

Alexandra är en nära väns lillasyster som för en vecka sedan inte orkade leva längre. Hon skulle fylla 18 år.

För mig är det oerhört svårt att acceptera att en ung människa tar ett sådant beslut. Att man kan må så dåligt så man inte ser någon annan utväg är så hemskt att inse. Ett annat dödsfall, som en olycka, sjukdom eller liknande är på något sätt annorlunda, det lämnar inte lika många frågor. Nu är det bara så fruktansvärt tragiskt och jag kan bara försöka föreställa mig hur jag skulle reagera om jag förlorade ett av mina syskon. Jag vet iallafall att jag själv inte skulle vilja finnas mer, men beundrar alla de anhöriga som lyckats leva vidare efter tragedier som den här. Det om något är styrka.

Det finns inte ord för hur ledsen jag är för hennes familjs skull och hur jag önskar att de inte anklagar sig själva utan lyckas hitta den där styrkan. Jag ska göra allt jag kan för att alltid finnas där och hjälpa Annelie. 

Och var du än är, Alexandra, så hoppas jag av hela mitt hjärta att du inte har ont längre.

Söndag i Västerås

Jag är kvar hos Robbin, han hade match idag och jag satt där på läktaren med dubbla tröjor, filt över benen och sörplade jordgubbste. Det är lite knäppt med fotboll i snö. Men de vann med 1-0. Vad gör man inte för sin älskling?

Jag är helt fast i Tradera-träsket, inte alls bra för min ekonomi. Hittills har jag vunnit Vänner-bilder, dvderna "24: Redemption" och "Lars Winnerbäck: Live i Linköping", två Kent-skivor och en Winnerbäck-tröja.

Tydligen har jag blivit medlem på Facebook också, fattar fortfarande inte riktigt hur det gick till. Men nu kan det iallafall stå "Är i ett förhållande med Johanna Ageborg" på Robbins sida och vice versa. Det tycker jag om=)

Imorgon är det repotage om Nicklas i hockeykväll kl 21.30, missa inte.

Nu är det Beck-film. Jag måste vara den sista i världen som blev Beck-frälst.

Rätt att klaga

Uppgiften som jag håller på med i min kurs just nu handlar om EG-rätt och är riktigt svår. Jag vill kunna kämpa lite för svaret men jag hatar när det inte verkar finnas en lösning att hitta nånstans och ingen att fråga.

Jag hade ju tänkt skriva om min upplevelse av Män som hatar kvinnor. För det första älskar jag hela trilogin, de är helt sjukt spännande och jag kommer se ner på alla noobs som inte har läst boken men sett filmen och tycker att den är grym eftersom jag själv levt mig in så i världen och vet exakt vad det handlar om och eftersom att Lisbeth Salander är en riktigt hjältinna för mig. Och jag blev såklart besviken, det blir man alltid när man gillar en bok jättemycket och sen får se den på en bioduk i en helt annan version än den man har i huvudet. Jag ska inte ens nämna Harry Potter i det här sammanhanget, gallan över de filmerna kan jag spy en annan gång.

Tillbaka till Män som hatar kvinnor. Det är inget fel på själva filmen, den är bra gjord och jag rycks med och håller andan trots att jag vet vad som kommer hända. Men det är flera fullkomligt korkade val av skådespelare, och för mycket som är komprimerat och ändrat på. Det är ett okej försök, men jag tror överhuvudtaget inte någon skulle kunna uppnå mer. Det är en av de omöjliga böckerna att göra rättvisa och mer än så behöver man egentligen inte dryfta det här.

Läs boken. Det är egentligen allt ni behöver veta.

Åter till allvaret

Nu är det sådär ursäktslöst länge sen jag skrev igen. Men det har faktiskt varit sportlov = ej tillgång till internet. Fast nu har vi efter mycket om och men fått internet inkopplat i lägenheten! Inte har jag märkt av att Telia är sådär jävla bra som alla säger. Min Robbin fick sköta biffen och nu är det iallafall klart. Äntligen, minst sagt. Vi har ju bara bott i lägenheten i två år ungefär. Eller om det är månader. Skit samma.

Det har varit det bästa sportlovet någonsin. Finast har varit hos mig hela tiden och det har varit mys, mys, mys. I fredags var vi uppe och såg Leksand ta Malmös kvalseriedröm i ett stadigt grepp, binda fast en 100kilostyngd längst ner och slänga den i Siljan. Det var en grym match som gick till straffar, men lika imponerad som jag nu är av andremålvakten Myllyniemi, lika o-imponerad blev jag av Malmöspelarnas uppträdande efter matchen. Man kan bli besviken för en säsong till i allsvenskan, men man slår inte sönder plexiglas, pucklar på domaren och slänger klubbor och handskar och allting för det. "Hela Malmö känner stolthet" löd Malmösupportarnas banderoll efteråt. De måste ha väldigt låga krav därnere. Jag skulle inte vara så stolt över osportsligt uppträdande och en åttondeplats i Hockeyallsvenskan. Ni vet vad jag brukar säga. Sånt här vill man verkligen inte se i hockey. Man vill se blod och utslagna tänder.

Jag har kollat på jättemycket skidor också, till och med så att sportnörden Robbin har tröttnat. Du har mött din överman, älskling. Jag kan aldrig få nog av vintersport.

Men du ger mig ändå svaga knän.

Besvikelseuttrycken över filmatiseringen av Män som hatar kvinnor får vi ta i ett senare inlägg.





RSS 2.0