En strålande sol och Ferrytales
Först hennes eget guld, efter ett lopp hon la upp precis så som hon hade tänkt och ledde hela vägen.
Jag är faktiskt inte ett dugg förvånad.
Den här tjejen har visat oss förut vilken vilja hon har, hur stark hon är och sugen hon alltid är på att vinna.
Men det är stort att ta ett guld i sin OS-debut, det är jävligt stort.
Jag kände en skön lättnad efter det guldet också, OS har ju inte börjat sådär fantastiskt bra och en liten, liten känsla av att det kunde sluta i fiasko har ändå gnagt i mig. Men hur det än skulle gå efter det där loppet så har vi ändå ett guld, och jag tror Charlotte känner samma. Nu kan hon köra sådär avslappnat och utan stress som är den optimala känslan, men hon är ändå inte nöjd utan kommer ge järnet för att ta fler medaljer. Det kan faktiskt bli så att hon är ostoppbar nu efter det här guldet. Vilken tjej!
Och så Ferry då. Jag brukar ha en förmåga att vilja tippa medaljer som ingen tror på men inte ens jag förväntade mig stordåd av Björn Ferry. Åttondeplatsen i sprinten kändes typiskt Ferryisk, att det skulle bli bättre än så trodde man inte, och medaljer hade man inte ens vågat drömma om.
Och det är då det blir så överjävligt underbart när han faktiskt slår till och överraskar hela bunten med journalister, som bara pratat om Helena och Anna-Carin, och hela svenska folket. Håller huvudet kallt som ingen annan och lyckas faktiskt sätta det sista skottet. Nä, det trodde jag väl aldrig. Vilken kille!
Trots glädjen över dessa två guld kan jag ändå inte låta bli att känna mig en liten smula bitter för Marcus Hellners skull. Killen kör så han blöder ända in i mål och behöver få hjälp med att ta av sig skidorna, och så missar han pallen med 1,5 sekund. Så jävla orättvist. Han var förmodligen den som slet mest av alla i det loppet, han gick för guld och gav sig inte en tum. Hade han då fått med sig en medalj hade det ju iallafall känts som att det var värt det. Men vi kommer ändå aldrig glömma det där loppet. Vilken fighter!
Jag är trött efter en sen natt med damcurling, Sverige-Danmark. Som tur var fick vi med oss en seger därifrån. Jag tror dock jag måste sova lite middag sen. Men nu väntar Krafttag med Karin, sen laddar vi för superonsdag med Anja, skidfolket, curlinglaget och alla hockeysar. Det blir grymt!
Och i slutändan är det alltid värt det.
Omvänd helg
Det är något skumt över sprintarna. ACO bommade bara en och borde i vilken normal världscupstävling som helst vara topp 5. Helena borde vid fullt skytte vara minst detsamma. Ändå blir det såhär. Kan så många tjejer verkligen varit så mycket snabbare helt utan anledning? Framförallt Kuzmina som vi inte har sett röken av under vinterns tävlingar? Jag gör som alla andra svenskar och skyller på skidorna, men det känns inte helt rätt. Sverige har ett av världens bästa vallateam och vi har i många, många tävlingar delvis haft dem att tacka för så fina placeringar. Så varför skulle det gå åt skogen så kopiöst nu, när det är som viktigast att det inte gör det?
Jag pratade med pappa och han funderade över om det kunde vara formen som inte var på topp, något jag inte ens velat reflektera över. Det finns som inte på kartan att de inte skulle vara på sin högstanivå nu när det är OS och det verkligen GÄLLER, jag litar för mycket på Wolfgang och på de världscupsresultat vi kan blicka tillbaka på. Det går inte ihop, allting pekar på att de ska ha toppat formen lagom till de här två veckorna.
Jag antar att man inte kan fundera över det som varit utan avvakta och se fram emot jaktstarten på tisdag. Tills dess tar vi nya tag med Kalla och gänget imorgon i fristilen. Det blir spännande utav bara tusan att se var de står någonstans! Förhoppningsvis är både vädret, föret och skidorna bättre klockan tio på morgonen i Whistler.
De 21:a Vinterspelen
Jag har sett The Great One tända facklan, Foppa bära in den svenska fanan, nu känns det i hela kroppen att det är något stort på gång, något jag har längtat efter i fyra år.
Jag såg nyss gamla klipp från Turin, de medaljer vi tåg då, och blir helt tårögd. Man minns ju liksom hur det var att sitta där och hojta och bli alldeles tyst av nervositet och sen kom glädjetjuten. Det är bland det största jag har varit med om, när vi tog två skidguld på samma dag eller Anja och ACO fick sina efterlängtade OS-guld eller curlingtjejerna visade var skåpet ska stå eller det allra finaste: När Tre kronor vann över Finland. Så känslosamt och viktigt är sport för mig, i synnerhet vintersport.
På medaljsidan lär det här tyvärr inte nå upp till 2006 års standard då vi fick fjorton, men jag tror ändå vi kan skrapa ihop tio medaljer. Jag tror att Helena tar två guld och att det blir Sverige-Canada i en ultimat hockeyfinal och att Canada sen inte pallar för hemmatrycket. Charlotte Kalla lever upp till förväntningarna och vi försvarar vårt curlingguld.
Så optimistisk och förväntansfull är jag! För nu är de två fantastiska veckorna äntligen här.
Så nu jävlar. Nu blir det åka av.
Ny medalj!
Men det bästa av allt var ändå att vi slog mina tycka-illa-om(för man får inte säga hata)-nationer i skidskytte, Tyskland och Norge som kom trea och fyra. HAHAHAHA! Jag är berusad av seger.
Helt galet. GRATTIS alla fyra!
Jag hatar att svenskar kan vara så elaka
"Stav skulle passa henne bättre än längd"
"Jag kan inte förstå varför hon ska hoppa tresteg"
Alla är uttalanden från så kallade experter, citat från lördagens Aftonbladet. Lasse Anrell skriver:
"Klüft har avtal med SOK och med flera olika sponsorer, plus ett stort skoföretag. Jag kan ju föreställa mig hur måttligt roade de är av att se sitt affischnamn förvandlas till någon vars namn man knappt ens kan sälja Rishultskorv på."
"Jag tycker att alla borde lyssna till sina hjärtan. Kanske allra mest skyttar och sportjournalister. Men det är inte det som är problemet. Inte för Klüft. Problemet är att den här satsningen är så urbota dum att den får mig att må illa."
Vet du vad som får MIG att må illa, Anrell? Som får mig att vilja kräkas över Tv-apparaten där jag ser detta svenskmediokra OS avslutas så oerhört onödigt påkostat?
Du, och alla andra vidriga svenskar som verkligen inte har fattat någonting överhuvudtaget.
Nej, det gick inte så jävla bra för Carolina i OS men det finns ändå ingen anledning att hälla elaka ord över henne som stinker som en tunna skit. Hon är nybörjare i tresteg och även fast hon har hållit på med längd länge så kan man ändå inte vänta sig att hon ska hålla samma klass som tjejerna som har specialiserat sig på grenen från början.
It's ridiculous.
Om vi ska börja med Carolinas sponsorer, så har du ingenting att oroa dig för, Anrell. Hon har blivit erbjuden nya miljonkontrakt med Reebok som sträcker sig över flera år. Men det är egentligen skitsamma, för hon har själv sagt att hon inte bryr sig om pengarna. Hon har så hon klarar sig, även om kontrakterbjudandet skulle tas tillbaka nu efter resultatet i längdhoppet. Men om ni inte visste det så handlar inte sponsring enbart om prestation, och Reebok har stöttat Carro i hennes beslut. Till skillnad från er.
Hon förklarar om och om igen och ändå går det inte in i era huvuden. HON. HAR. TRÖTTNAT. Det var precis likadant för Kajsa Bergqvist, men ingen hade några synpunkter när hon slutade. Nu tycker folk att det är pinsamt, att hon inte ska få tävla mer om hon inte är bättre än såhär, att vi skulle skickat Robert Kronberg till OS istället. Är det någon som skämmer ut oss så är det väl ändå han, som inte ens kan komma till semifinal i EM.
En insändare skriver till och med såhär: "Hon är inget föredöme. Föredömen vinner. Svenskar behöver vinnare som föredömen och inte folk som bara tävlar för att det är kul."
Jag kan inte ens med ord uttrycka hur arg den här killen gör mig. Så vi ska lära våra idrottande barn och ungdomar att det viktigaste är inte att ha kul, utan att vinna, att vara bäst? Utbildningsminister Jan Björklund försöker redan göra vår skola gammaldags och elitistisk, gör inte samma sak med svensk idrott, som ska få oss att må bra och inte vara ännu en faktor som ger oss stressmage.
Och alla dessa journalister, som är så korkade att de tillochmed skulle flyta en decimeter ovanför vattenytan om man slängde dem i sjön, (vilket nån för övrigt verkligen borde göra), som ställer frågor som: Vad hade hänt om du börjat satsningen tidigare, hade det gått bättre i längd då? Ni kan ju försöka svara mig på hur fan hon ska kunna veta det. Det är ju som att be om en exakt redogörelse för hur jag skulle varit om jag inte hade haft de föräldrar jag har.
Inte konstigt alls att hon sa: "Gud, vad jobbiga ni är", att hon äntligen uttryckte hur less hon är på alla värdelösa frågor.
Anrell, du säger att det gör dig ont att se vilken medelmåtta hon blivit. Det gör MIG ont att se inkompetente Peter Jonsson ena dan fråga Sanna Kallur hur det känns att ha rivit första häcken när en ettåring kunde svarat på hur man vanligtvis brukar känna det när tittar ner i marken med tårar i ögonen, och andra dan ställa ännu mer osannolikt dumma frågor till en Carolina som precis åkt ur längdhoppsfinalen efter ett hopp som är långt ifrån det hon väntade sig, men som bara fortsätter le och håller masken och svarar artigt på varje fråga och säger att det ändå har varit kul och att hon har lärt sig av det här. Det går inte så bra för henne just nu, men hon säger att det bara gör revanschlusten ännu större och självklart är det så, det är så för alla idrottare för alla idrottares karriärer går upp och ner. Jag vet ingen som har varit så överlägsen som hon, som har skämt bort sitt folk så med medaljer och framgångar. Men ingenting varar för evigt, vilket alla borde veta. Särskilt sportjournalister, som ska vara proffs på idrottare. Tro mig, jag skulle göra ett fan så mycket bättre jobb än de där idioterna på Aftonbladet och SVT.
"Ingenting varar för evigt" gäller även Carolina Klüft. Hon är ingen superkvinna, hon är inte gjord av stål. Hon är en människa, precis som du och jag, som har känslor och ett hjärta att följa. Hon ångrar ingenting, hon har beslutat sig. För hon har rätt att må bra.
Om ni inte klarar av att unna henne det så lämna henne åtminstone i fred. Skaffa ett eget liv att kritisera.
Jag vill inte behöva skriva fler blogginlägg i det här ärendet.
Ljusare OS-dagar
Idag har jag sett gamlingen Jörgen Persson ta sig till kvartsfinal i Asien-dominerade bordtennisen. Han var liksom med i OS samma år som jag föddes. Och nu är han en av de åtta bästa i världen. Schysst.
Idag har jag sett LaShawn Merritt överraska och göra ett fantastiskt 400 m-lopp. Jag trodde det bara var att ge guldmedaljen till Jeremy Wariner utan att ens behöva köra loppet, men icke. Johan sprang inte lika bra som på semin, men han hade otur och fick en innerbana och det passar inte honom så bra. Ändå väldigt stort att han var i OS-final.
Fotbollen, då. Jag tycker mer synd om Brasilien än jag är glad för USA:s skulle idag, måste jag säga. De är de eviga tvåorna, känns det som. Så screw you, Sundhage, I love Marta.
Två lite anonyma medaljer tog vi idag. Brons i segling och silver i hästhoppning. Stort, stort grattis. Det är det här som är så roligt med OS, man upptäcker sporter som man inte brukar följa annars. Allt är liksom inte bara friidrott. Det finns så mycket mer.
Missa inte Klüftan imorgon tio över ett!
Carro idrottar inte för din och min skull
Det finns en tjej som är en av Sveriges största idrottare någonsin, som har dominerat sin idrott ända sen hon slog igenom för sju år sen, när hon fortfarande var en tonåring. Hon heter Carolina Klüft och vi har älskat henne under hela hennes fantastiska karriär.
Eller är det hennes medaljer vi har älskat?
Förra året meddelade Carolina att hon slutar med sjukampen för att satsa på specialgrenarna längdhopp och tresteg istället. Obegripligt, tyckte många. Men hon har snällt, gång på gång, trots att hon inte är skyldig oss det, förklarat varför.
"Jag älskar sjukampen fortfarande. Det var därför jag slutade innan den stod mig upp i halsen. Jag orkade inte mer. Jag hade ingen energi kvar."
"Det handlar om att följa sin tro och vara den människa man vill vara. Jag var trött på sjukampen på flera plan. Både mentalt och fysiskt. Nu blev lockelsen att satsa på en individuell gren starkare än sjukampen."
"Jag bytte inte för att jag var trött på att vinna, utan för att jag vill vinna över mig själv."
Ursäkta uttrycket, men vad fan är det i de citaten som svenska folket inte fattar? Vad är det som är otydligt? Handlar det helt enkelt om att ni inte kan se människan bakom idrottaren?
I Metro förra veckan skrev den så kallade sportjournalisten Claes Runheim:
"Just nu tror jag inte att Carro går sin egen väg, utan Agne (Bergvall, tränaren)s väg. Framförallt går hon inte den vägen som är bäst. Att bli historisk med ett nytt OS-guld i sjukamp hade varit den rätta vägen."
Det här gör mig givetvis så grymt upprörd. Vem fan är han att bestämma vad som är bäst för Carolina? Och vad är det för spekulationer om att Agne Bergvall skulle ha påverkat henne att sluta? Det är helt befängt, taget ut luften. Jag blir så lack på folk som häver ur sig anklagelser helt utan substans.
Carolina tävlar inte för våran skull, för att vi ska bli glada när hon tar guld och slår rekord. Hon tävlar för att hon älskar det och vill nå nya mål, och när motivationen inte finns längre och all press och förväntan blivit för mycket är det bara naturligt att hon lägger av. Ingen klagar på er när ni vill vidare mot nya utmaningar, eller hur?
Jag törs slå vad om att inte en enda av er som muttrade när hon inte räckte till trestegsfinal skulle ha stått ut med det hon har gjort ens ett år. Carro har gjort det i sju, och vi kan inte ens föreställa oss hur tufft det har varit för henne. Och nu, när hon för en enda gångs skull säger nej, då sviker ni henne när ni borde stötta henne. När ni borde visa att ni gillar henne även utan medaljerna och uppskattar allt hon har gjort för svensk friidrott.
Inte vända henne ryggen för att hon gör det hon mår bra av.
När allting bara faller
Men själklart är det jättetufft att spela final dagen efter en 5-timmarsmatch. Så det blev silver, lite surt, men vi är nöjda ändå.
Höjdhoppskvalet så. Linus, Linus, Linus. Vad sysslade du med egentligen? Men det var inte bara ditt fel. I höjdhopp måste man ha marginalerna på sin sida och det hade du inte i söndags. Det är bara jävligt synd. Du har varit med ett bra tag nu och har lämnat rookie-stadiet. Du ska ha utvecklats till den svenske höjdhoppare som ska ta över efter Holm. Shame.
Och idag då. Det värsta av allt.
Jag såg i Sannas ögon hur hon var mer taggad än någonsin, och förmodligen var det det som var problemet. Övertändning. Hon ville för mycket. Och då bara rasar det.
Hon brukar aldrig riva häckar förut men nu stod för mycket på spel och det var över direkt. Det borde inte finnas att det händer.
Sen gick det inget bra för MussePusse heller. Han faller oftast på slutet. Sprang jättebra resten av loppet. Men kenyanerna är djävulska och han orkade inte stå emot utan föll placering efter placering.
Vad man kan säga om dessa idrottare, dessa förebilder, är att de inte kan göra annat än att bryta ihop och komma igen. Sån här är sportvärlden och oftast brukar vi bara kunna rycka på axlarna åt de andra som snubblar och faller, för så länge det inte händer svenskarna är det okej.
Men när det väl gör det blir vi plågsamt påminda om hur orättvist det kan vara. Hur den som är bäst inte alltid vinner, hur de ibland inte får de framgångar de förtjänar.
Men det kommer alltid en ny chans, även fast det inte känns så just idag. De är fortfarande våra hopp.
Sportårets mest bittra ögonblick
Det finns en person som jag just nu lider med, mer än någon annan. Han heter Ara Abrahamian och är en av världens bästa brottare.
Ara gick upp på mattan för semifinal i 84-kilosklassen, romersk-grekisk stil, mot italienaren Andrea Minguzzi. Han gjorde en bra match och 2 ronder avlöpte utan bekymmer för honom.
Men i tredje dömde domaren Ara för mattflykt, vilket innebär att hans kropp skulle varit utanför den röda ringen på mattan, och därmed vann italienaren semifinalen.
Det var bara det att Aras kropp aldrig var utanför ringen. Det var ett solklart domarfel och utvecklades till en praktskandal.
Det här är inte som en fotbollsmatch där ett lag råkar få ett mål på en felbedömd straff. Det här är ett domarfel i en klass för sig. Dessutom skrattade domaren Ara rätt upp i ansiktet när han försökte protestera, och gick bara därifrån när förbundskaptenen försökte likadant. En skriftlig protest inlämnades direkt men togs inte emot eftersom det "stred mot brottningsförbundets regelverk".
Boxning är en så kallad bedömningssport, vilket innebär att utövarnas resultat inte går att mäta i tid, meter eller antal mål. Det är domarens uppgift att bedöma vem som ska ha poäng. Men frågan är om inte just brottningen behöver mer utförliga, tydliga regler, för idag kan domarna mycket väl vara korrupta, vilket naturligtvis är helt åt helvete. Det är ett hån mot sporten. Du ska inte vinna för att domaren är på bra humör just den dagen eller gillar dig lite mer och känner för att låta dig vinna. Du ska vinna för att du är bäst. Ara var bäst, han förtjänade att vinna. Han dammsög ju banan med fransmannen som han efter mycket om och men ställde upp mot i bronsmatchen, det säger en del.
Det finns inte många svenskar i OS i år jag unnar ett olympiskt guld lika mycket som Ara Abrahamian. Han var så besviken efter silvret i Athen och har jobbat så hårt och offrat så mycket. Det finns ingen av oss som kan föreställa sig hur mycket han har laddat och slitit för det som betydde mest för honom - Att vinna i OS.
Det är skamligt att allt hans arbete kastas bort på grund av en korrupt man som ger uttrycket "domarjävel" en helt ny innebörd.
Tyvärr lät Ara sin besvikelse och ilska gå ut över prisutdelningen. Han tog emot bronset men gick direkt därefter ner från pallen, slängde medaljen på mattan och gick ut. Jag förstår att han vill protestera, just nu känns ingen protest grov nog, men han framstod tyvärr i väldigt dålig dager och IOK ska bestämma imorgon om han får behålla sitt brons eller ej.
Ärligt talat tror jag inte Ara bryr sig ett dyft om vilket det blir. Det där bronset betyder inget för honom. Självklart så är alltid en OS-medalj en OS-medalj och ska behandlas med yttersta respekt, men ett brons är ingenting när man skulle haft ett guld. Man måste säga ifrån och markera när sådana här orättvisor inträffar, men det är också viktigt att Ara kan komma över det här och gå vidare mot nya mål. Han får inte låta det bryta ner honom fullständigt.
För vi kommer aldrig glömma, eller förlåta.
Ara, för oss är du störst.
Äntligen har det börjat
Cyklisten Emma Johansson har stått för en riktig bragd och tagit Sveriges första medalj, vilket väger upp lite att det går så trögt för fotbolls-och handbollstjejerna.
Imorgon går vi upp kl fyra och ser Josefine Lillhage och Ida Marko-Varga i semifinal på 200 fritt.
Sen ska Stefan Nystrand simma 100 m fritt men det riktigt intressanta är ju matchen mellan Sveriges och Canadas fotbollsdamer.
Finns det nån mer därute som intresserar sig för OS? Kontakta mig isåfall. Jag känner att jag drar ett väldigt stort lass själv här.
När vi gräver guld i Peking
Tyvärr, tyvärr, jättetyvärr så förlorade vi ju ett av våra hopp på DN-galan i tisdags. Det som skulle blivit Return of the King blev Return of the lårskada och Christian Olsson försvann lika fort som han kommit. Jag blir så ledsen. Det var ju så rysligt underbart att se odjursblicken igen och så en, två, tre... 17 meter. Nej, synd och skam är vad det är.
Tur att vi har många kvar. Stefan, Sanna, Musse, Johan mfl. Och det är bara inom friidrotten.
Men Carolina Klüft kan vi nog inte vänta oss mycket av. Final är godkänt.
Ska bli jättekul att se vad damlandslaget i fotboll kan hitta på också. Och handboll...
Ja, det blir många inlägg på det här ämnet framöver.
Dagens skryt
Min lillebror är numera bästa 11-12åringen i Sverige på linjelopp i landsvägscykling. Jag är naturligtvis en oerhört stolt storasyster. Linus är lite av ett idrotts-underbarn faktiskt, han blir duktig på allt han prövar på. Ishockeyn är ju hans signatursport som han har hållit på med länge, men han började med cyklingen för nästan precis ett år sen och vann nu alltså SM igår. Han är otrolig.
Jag är väldigt stolt över alla mina syskon faktiskt, som är så duktiga på sina sporter. Jag själv är bra på andra saker, och väldigt nöjd med att stå på kanten och heja på. Vi är ju sportnördar i familjen Ageborg, förmodligen mycket tack vare mina föräldrar som alltid tyckt att idrotten ska ta stor plats i livet och stöttat oss så mycket.
Jag ska göra precis likadant med min egen unge, om jag får nån. Anakin Ageborg i NHL om... 25 år?
Arsjavin är min nya ryska favorit
Jodå, jag hann kolla på fotboll i helgen också.
Och inte på vad fotboll som helst, utan på två av de mest osannolika matcher jag har sett i mitt liv.
Jag trodde det bara var i hockey det kunde vända på några sekunder, men icke.
Jag trodde att en fotbollsmatch med fem-tio minuter kvar var död utan undantag, men icke.
Jag trodde att Holland svävade på moln ovanför alla andra, men icke.
Ryssland gjorde precis det jag hoppades de skulle göra och tog ner dem på jorden. Jag fattar inte hur det gick till, och samtidigt är det helt självklart. De var det bättre laget, de var lika självklara som mot Sverige. De fick Holland att överge sitt eget spel och bara lifta sig igenom matchen. Helt otroligt. Ryssland är 2008 års Grekland, kan ge mig fan på att de går och vinner alltihop nu. Spanien väntar, och det är ingen omöjlighet, även fast de slog ryssarna med 4-1 i gruppspelet. Inte efter det vi har sett nu.
Och Turkiet-Kroatien då. Det finns ju inte att man gör mål på absolut sista anfallet, ca en halv sekund innan avblåsning. Det finns ju inte att man sen vänder på hela fiskenätet och håvar in fångsten på straffar. Bra jobbat, säger jag bara.
Jag älskar när fotboll är oförutsägbart och när favoriterna slås ut. Det ska bli riktigt intressant att se vad som händer nu. Let's go Russia! давай!
прощай - Auf wiedersehen
Inget skitmål i 92:a minuten, ingen partisk domare, ingen bänkad Zlatan.
Jag är imponerad av Ryssland. De var det bättre laget och vann helt rättvist, i Sverige var det nästan bara Isaksson och Ljungberg som skötte sig någorlunda. Jag är besviken på de som vi alltid kan lita på: Henke, Zlatan, Mellberg.
Det måste ha låst sig på nåt sätt, för den match som vi skulle få så lätt var det sämsta jag sett på länge.
Jag saknar mitt älskade England. De skulle aldrig ha missat kvartsfinalen.
My fellow landsmän: Det är ingen idé att gråta över detta. Nu tycker jag vi önskar Ryssland lycka till och hoppas att de mot alla odds tar ner Holland på jorden på lördag. Ungefär som de gjorde med oss.
Sverige - Spanien
För riktigt surt var det, även om Spanien nog hade samlat ihop till det där. Sverige hade inte mycket till anfall i andra halvlek, mycket på grund av en slutkörd Henke Larsson( som verkligen har ett otacksamt jobb, mycket tomt springande efter dåligt lagda bollar, och det går inte att bortse från att han är ganska gammal) och en förvirrad Markus Rosenberg som inte riktigt verkade få ordning på sitt spel. Jag tror också att mycket beror på att Zlatan blev utbytt, det märks sån skillnad när han är inne på planen. Alla lyfter sig ett snäpp, även fast han har fått lite av Nicklas Bäckström-statusen i och med att alla verkar stå och titta när han har bollen istället för att göra sig passningsbara. Det är snarare "skönt att Zlatan har bollen, undrar vad han ska göra nu, han fixar det här åt oss" än "vad kan jag göra för att hjälpa honom?".
Tyckte också att flera i Sverige gjorde ett riktigt bra jobb igår, och ÄNTLIGEN fick Kim Källström spela. Det är riktigt slöseri att ha honom på bänken hela, hela tiden. Säger inte att Anders Svensson inte förtjänar sin plats men man skulle kunna skifta lite mer mellan dem.
Och är det bara jag som tycker att om nån ska hoppa in istället för en halvskadad Zlatan eller en trött Henke så är det defintivt en pigg, hungrig Markus Allbäck? Hoppas verkligen på det på onsdag, då vi borde räcka hela vägen till kvartsfinal. Ryssland ska äntligen krossas.
Något försenat beröm
Fast jag har egentligen inte så mycket att säga. Helt klart nöjd med insatsen, fast i ärlighetens namn var Grekland aldrig med i matchen, det var riktigt ointresserade och loja europeiska mästare. Kände knappt igen nånting från 2004, förutom möjligen Charisteas framfarter. Annars hade inte de svenska backarna speciellt mycket att göra.
Saknade självklart Linderoth, hoppas verkligen han är med imorgon, men Daniel Andersson är med beröm godkänd.
Kul för Petter Hansson att han fick göra mål, det gör inte så mycket att det var mest röta. Ett mål är ett mål.
Och Zlatan är en klass för sig. Den som inte vill ha honom kan ingenting om fotboll.
Matchen mot Spanien ser man bäst på Lisebergs storbildsskärm med mig och Theresia och en öl eller två.
Annars idag
Henrik Larsson spelar EM, halleluja. Kommentarer egentligen överflödiga. Henrik Larsson är en av Sveriges bästa fotbollsspelare nånsin och han är mer än välkommen, trots att han glider in lite på en skånsk äggmacka när andra slitit sig igenom ett lååångt EM-kval...
Men helt klart ser man fram emot EM-festen, nu när hockeysäsongen så oerhört sorgligt lider mot sitt slut. Vi är svenska fans allihopa (i år ska jag faktiskt heja på dom, för en gångs skull).
Idag fick jag även bekräftat av en av mina elever att jag är... bitig hockeytjej.
Och inte nån prinsessa i balklänning.
Skönt att höra.
Fyra dagar utan mineralvatten. Fast idag fuskade jag och drack, hm, annan kolsyrad dryck.
Men det får man när det är H! O! C! K! E! Y!
Neeeeeeeeeeeeeeej
Min idol, som fortfarande har så mycket att ge.
Hur kan hon? Det är helt åt helvete.
För att göra det ännu värre så är det ingen hockey idag.
Man undrar genast vad man ska göra istället.
Som tur är så är det Desperate Housewives nu. Ett tunt ljus i tunneln.
Bajsbajsbajsbajsbajsbajsbajsbajs säger jag.
I och för sig...
Gör mål nu, Nicklas.
Det här blev ju riktigt kul
Jag vet mycket väl att du kan mycket om fotboll. Till och med så mycket att ditt projektarbete handlade om det! Så det var kanske inte i första hand dig jag syftade på med "vissa andra", inte seriöst iallafall. Det är väl mer andra folk jag är trött på som inte kan nånting om sporten, bara tycker det är häftigt med "sitt" lag.
Så okej, jag förstår om du blev sur och därför måste slänga ur dig att jag inte heller vet nånting, när du egentligen inte vet ett skit om vad jag vet. Italien suger i hockey så dem är jag faktiskt inte intresserad av mer än när Sverige möter dem, men undrar du nåt över Florida, eller nåt annat lag i NHL, så fråga på.
Vi får nog helt enkelt inse att vi har olika prioriteringar, du och jag.
Jag kommer hem den sextonde, då ska vi prata fotboll. Och hockey med förresten, för då är det slutspel i VM.
Kan ni andra i packet då också?
Kärve: Vad kan vara viktigare än sport?:D Nejmen såklart finns det annat också, som ni, och jag tycker nog att jag gör mitt bästa för att hålla kontakten med er och träffa er ofta. Jag undrar just hur ofta du tycker att du ringer mig och hälsar på mig.
Nersläpp om 3,5 timme. Ölen står på kylning, det är bara att tuta och köra.
