Innan mörkret faller

En fredag för ett tag sen skrev jag om saker det fanns att glädjas åt.
I fredags hittade jag faktiskt inte mycket. Egentligen bara att vi leder hockeyallsvenskan efter tre vinster av tre, utan att ha visat vad vi verkligen går för. 10-2 och 11-3 hemma i Ejendals, känns stabilt. Snacka om att det är klasskillnader i allsvenskan, det hade kanske inte varit helt fel med en utökning av elitserieplatser?

Vill också passa på att uppmärksamma den som uppfann Tv4Sport och kom på att sända allsvenska matcher där. Jag är tacksam.

Jag är hursomhelst nöjd med de nya värvningarna, tänk att en Färjestadspelare faktiskt kan vara riktigt vettig. Är också grymt imponerad av vår 17-årige backtalang Oliver Ekman-Larsson. Lär ju bli JVM för honom i år.

Har fortfarande väldigt roligt åt att Frölunda ligger sist i tabellen efter fem omgångar. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Jag har inte varit i Scandinavium än men jag antar att Goa Gubbar är ganska tysta nu? De kanske inte ens är där? Tyvärr har ju göteborgarna en tendens att överge sina indianer när det inte går så bra. De vet inte riktigt vad hockey handlar om. Nej, ta mig tillbaka uppåt landet där hockeyn verkligen betyder nåt.

Nu fattas bara att NHL börjar också. Nästa vecka så... Det blir snart Capitals för hela slanten på nätterna. Som jag har saknat Nicklas och Alex.

Knarkar Emil Jensen, rätt bra mot ångest. Han är ett geni.

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant.
Och det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det,
gör det ni gör och aldrig får nåt för det,
låter ni bli finns ingen annan där som gör det.

Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner,
gömmer och hjälper människor ni inte känner.

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er.
Och det inte i era ögon, det är i vad ni ser.

Ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta,
som vågar vara sneda och defekta.

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser.

Och, hur ni lyckas inspirera.
Får mig att vilja orka mera.
Utan att jag känner mig sämre, eller måste prestera.

Och, hur ni lyckas exaltera.
Får mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster, det lyser i era ögon när man ser er.

Så ni är vackrast i världen, världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon, jag ser vad ni ser.

Inga toner kan förklara hur jag mår, men Lasses "Tidvis", som är som den vackraste poesin, kan få göra ett försök.
Det enda jag vet är att det gör så fruktansvärt ont.

Tid har förlöpt, dagar har gått.
Månen har vandrat sin väg genom vitt och svart, och grått .

Jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår.
Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går.

Det har tidvis gått bra.
Tidvis har skakandet lagt sig.
Ibland har jag vaknat på morgon, och gjort det jag ska.

Men jag har saknat din hand, har saknat din röst.
Ensamma dar har jag saknat ditt huvud, mot mitt bröst.

Somliga dar tar jag in vad jag hör.
Det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör.

Det är ibland som förut.
Ibland har jag känt att jag duger.
Jag har hämtat och samlat ihop nog med kraft att gå ut.

Som ni vet kan jag ofta vara lite melankolisk här på bloggen och mest ta upp lite deprimerande ämnen. Nu känner jag att jag måste muntra upp mig själv lite och glömma hårångest och kärleksproblem och krig och annat en sekund. Därför slopar jag allvaret lite och fastslår att det finns mycket att glädjas åt denna dag.

- Det är fredag, och om ca 10, 5 timmar går tåget till Kungsör, där jag ska fira en grymt rolig helg.
- Den korkade, anabolstinna huset till 08:a som utmanade Filip och Fredrik den här veckan sa igår att Schweiz är med i EU och att Stockholm är ett landskap. Det var grymt roligt i ögonblicket men lite tragiskt i efterhand, eftersom det bevisar att alla former av droger förgrötar hjärnan. Hoppas mina grabbar som mycket rättvist vann sa till honom att sluta köpa sån där skit. Det är inget bra.
- Jag ska hålla en döproffsig svenskalektion för mina elever idag, om avstavning. Passar den här språkpolisen perfekt.
- Nästa vecka blir det is, is och mera is. Hockeysäsongen kommer ÄNTLIGEN igång. Ordningen blir återställd och vi alla blir glada igen.

(Dock ska vi komma ihåg att det bara finns 1600 pandor kvar i världen. Jag är ledsen, jag klarar inte av 100% lycka)

Hur ser eran bra-saker-fredagen-den-tolfte ut?

Gitte på WWF som jag har haft mycket kontakt med sa en gång att jag verkade vara en medveten konsument som kan välja med eftertanke. Det tog jag till mig och nu har jag åter bevisat det, när jag försöker hitta rätt elbolag, vilket baske mig är ett heltidsjobb.
Japp, det är det jag ägnar kvällen åt... Jämföra priser och kvalitet. Vuxenpoäng till mig.

Jag fick automatiskt Plusenergi när jag flyttade in här, men det måste ju finnas billigare och bättre alternativ som har Grön El. Och sen vill jag inte vara så mainstream att jag tar första bästa. Jag måste ju vara lite tvärtom.

GodEl är bra för de säger sig ge överskottet till välgörenhet, men enligt tanten på Plusenergi så har de inte kunnat visa att några pengar har gått till välgörenhetsprojekt än.

Vattenfall verkade bra, stort och pålitligt liksom. Men enligt miljöpartiet bedriver de lobbyverksamhet i EU som syftar till att utveckla kolkraften, och motverkar miljövänliga alternativ. Dessutom har de störst utsläpp i Sverige. Så bort med dem.

Storuman är billigast enligt Pricerunner, men enligt recensenterna har de krånglig räkning och otrevlig personal.

Suck... Inget motsvarar exakt det jag vill ha. Det är nåt fel med alla. Men jag får väl ta det som jag hatar minst, antar jag... Kan inte sitta här och jämföra i all evinnerlighet. Om det är nån som har ett tips om ett bra elbolag så hör av er.

Jag irriterar mig som fan på en "reklam" som cirkulerar i landet.

Det är Försvarsmakten som är upphovsmannen och den berättar om Aspirantutbildningen, som finns till för de som inte har gjort värnplikten och vill bli specialistofficer, och som tydligen är SÅ svår, att endast om du kan memorera alla passagerarna i spårvagnen du åker i och minnas var de satt om ett år, eller montera ner bussen du sitter i på mindre än fem timmar, så kan du vara behörig.

Om ens då, för en reklamskylt säger till och med såhär: "Det är nog inte dig vi söker. Men välkommen med din ansökan"

Ja, tack så mycket. Känns ju väldigt värt att ansöka när tonen är så otroligt positiv och uppmuntrande! Jag som trodde vi svenskar redan var drabbade av uppkastande stressmage och fyrdubbel prestationsångest, men vilket utmärkt sätt att en gång för alla fastslå att det spelar ingen roll vad du gör eller hur mycket du försöker, det duger inte ändå. 
Du ska inte tro att du är nånting.

"Åh, Sverige har en så enormt speciell och viktig försvarsmakt och ingenting är gott nog åt oss. Vi nöjer oss inte med det faktum att det trots allt finns duktiga spetskompetenta svenskar som tror på det vi säger och VILL skickas till Afghanistan med ett gevär och en lögn. Frivilligt."

Lägg ner skiten istället. Vad är det för mening? Lägg ner skiten och lägg miljarderna på att rädda planeten så blir vi alla glada.

Iallafall vattnet ni förpestar och träden ni lutar era AK5-or mot.

Jag har insett att jag nog tittar väldigt mycket mer på Vänner än vad som anses vara rekommenderat dagligt intag. Jag relaterar hela tiden olika situationer i livet till sånt som har hänt dem, jag hasplar ur mig saker som: "Vet du vad jag har tänkt på med Phoebe?" i konstiga sammanhang, jag överväger seriöst att döpa min son till Chandler, och jag stjäl citat från dem i mitt vanliga tal och msn-skrift (och blir sedd som en ovanligt dålig Victoria Silvstedt-wannabe som slänger in engelska i tid och otid).

Är det enbart mitt eget fel det här?

Oh, I'm such a loser. Borde skaffa ett liv istället för att drömma om livet i Apartment 20 i New York.

Nej. Väljer nog återigen att lyssna på Monica: No, it's good! It's a disease!
Det är en sjukdom, helt enkelt. Vänner-sjukan. Ett permanent tillstånd.

Som jag faktiskt nånstans är stolt över, för det här betyder att det jag inte vet om Vänner, är inte värt att veta. Jag är expert. Fråga mig vad som helst. Could I BE any cooler?