Sorgens dag
Jag tycker så jävla synd om grabbarna. De har kämpat och slitit och verkligen visat vad de går för under två veckor, och sen ren tortyr efter 50:e matchminuten. Det finns ingen rättvisa i världen.
Men man ska inte hänga läpp för krossat plexiglas. Snart är det ju OS, ffs. Och det är ändå jävligt bra av dem att komma så långt som till semi. Bronsmatchen blir förhoppningsvis en lite trevligare upplevelse än den vi upplevde inatt. Finalen mellan fucking USA och Canada vet jag inte ens om jag kan se. Jag är nog för bitter.
p.s. Jag måste verkligen köpa en ny plånbok. Döskalle och "piratpengar" säger liksom inte cool längre.
Hockeykväll med ovanligt duktig lila målvakt
Men mest lycklig blev jag nog ändå av Huselius, som gjorde två mediokra perioder men som vaknade ordentligt i tredje och blev en helt ny kille efter att ha fått till en assist. Han tände så till den milda grad att han avgjorde för Tre Kronor i sudden. Det är riktigt starkt, att inte ge upp utan visa att man faktiskt kan göra bättre ifrån sig, även när man har en dålig dag.
Bengt-Åke Gustavsson visade också varför han definitivt inte borde avgå och lyckades vända en negativ stämning till helt nytt liv i hela laget de sista åtta minuterna. Jag är mycket, mycket imponerad.
Nu väntar tyvärr Ryssland i nästa gruppspel, och det hade ju varit mumma att få dit Lundqvist(vars Rangers blev utslaget av mitt älskade Capitals inatt! Mer om det senare). Men allting pekar på att that's not gonna happen, eftersom vi redan blivit tvungna att anmäla tre målvakter(Gustavsson från Färjestad stod idag, mycket imponerad även av honom) pga Stefan Livs lårskada.
Men anyway, ska man kunna utse sig till världsmästare så måste man kunna slå alla lag, och får vi spö av Ryssland imorgon så är vi inte värda en guldmedalj. Jag tror dock ändå att vi har en hygglig chans mot dem. Spelar vi hela matchen som vi gjorde de sista åtta minuterna idag så är det inget snack om saken.
Sörjer (eller: Det är inte lätt när det är svårt, som vi leksingar brukar säga)
I vilket fall kommer jag ihåg att det var ungefär precis såhär jag kände för ungefär precis ett år sedan, när Elitseriedrömmen slocknade då med. Fast nu är det fan värre, för jag hade såna förhoppningar på den här säsongen. Redan efter de första matcherna så kändes det i hela kroppen att det här, det skulle bli bra. Det här skulle äntligen bli vårat år.
Men det slutar precis som då. Det blir lika frustrerande den här gången som det har varit under största delen av det här millenniet. Floppande miljonvärvningar, nya tränare, påkostad ny elitseriehall, nya tränare, ungdomssatsningar, nya tränare... Till vilken nytta? Hur jävla mycket vi än dominerar i allsvenskan så hjälper det ändå inte, vi snubblar på målsnöret VARENDA JÄVLA GÅNG och typ Södertälje och Rögle glider förbi! Det är ju FAAN.
Och sen ska jag gå ut i köket och ta en kopp lugnande grönt chai-te (och kanske en valium?) och försöka trösta mig med en av Robbins oslagbara chokladbollar (för igår fanns det minst tio så visst borde det vara nån kvar), men nej då, de har ju hamnat i Emmas och Josefines och Linus magar. De fattar minsann inte att den där chokladbollen var mitt sista lilla glädjeämne ikväll. De har ÄTIT UPP mitt sista lilla glädjeämne. Och Emma fattar inte ens varför jag är sur. "Vadå, för att Leksand är borta? Det spelar väl ingen roll". Det spelar ALL ROLL! Jag fattar inte folk som inte fattar sport.
Just nu har jag sjukt svårt att försöka se någonting överhuvudtaget från den ljusa sidan, men jag försöker ändå trycka fram tankarna på att vi kommer kunna se Leksand i Umeå i höst, och Sundsvall med för den delen. Även fast jag mycket hellre hade velat se vilken sida Robbin skulle välja(den rätta eller Modos) när Leksand skulle besöka Swedbank Arena nere i Ö-vik, som vi norrlänningar skulle säga då. Men min vilja växer väl i skogen, som vanligt.
Vad jag däremot med säkerhet vet, är att vi tänker bryta ihop och komma igen. Vi har inte tänkt ruttna i hockeyallsvenskan bredvid Mora och Troja/Ljungby utan vi tänker ta oss upp dit vi hör hemma. I Södertälje ska vi avsluta säsongen 08/09 på ett värdigt sätt och jag och många med mig kommer stå där och försäkra att vi,
vi är leksingar tills vi dör.
Den sista hockeyspelaren
Men vi ska ändå åka till Södertälje och avsluta säsongen, hur chanserna än ser ut om en vecka.
Nu ska jag försöka hinna duscha innan tredje perioden börjar. Jag har varit på body pump och luktar aparmhåla.
Saknar dig, Robbin.
Hela vägen in i kaklet
Det var grymt i tisdags i ABB Arena, men å andra sidan har jag hittills inte varit med om en match då Leksandsklacken inte har lyft taket. Nu har ju inte pucken studsat vår väg på fyra långa matcher, men varken jag eller Eddie Läck såg något som talade för att Leksand inte skulle slå Västerås, och vi fick ju rätt. Man blir extra skadeglad också när motståndarna är så fruktansvärt dåliga förlorare och slänger in grejer på isen så den får spolas om och reser sig och går hem med 3,5 min kvar av matchen. Ni som inte är så haja på sport - i hockey är det väldigt lång tid och man kan, åtminstone i teorin, fortfarande vända ett 2-4-underläge.
Jag har sagt det förut men herregud vad imponerad jag är över Oliver Ekman-Larsson. Han påminner lite om en ung Bäckström i det avseendet att han spelar så moget och erfaret, trots att han bara är 91:a. Jag tror nästan den här matchen var första gången jag såg honom i utvisningsbåset. Han är också duktig på att läsa spelet och behandlar pucken väldigt ansvarsfullt. Sara, kan du inte gifta dig med honom?
Värt att nämnas är ju också stämningen man får vara mitt i när man står i klacken. Det är riktigt kul att stå där med alla heta känslor runt omkring sig. Dalmasar har för övrigt roligare.
Nu är det Västerås igen imorgon som vi krossar precis som i tisdags, och sen Växjö och AIK som vi inte kommer förlora mot och sen kör vi över Rögle av bara farten och sen blir det ett tungt sista möte mot Södertälje men då är vi där och kollar och skriker oss hesa och Robbin har kvar sitt kvalserieskägg och då KAN de ju bara inte förlora.
Nåväl. Sant är iallafall att vi inte tänker ge oss så lätt. Som Théoden skulle ha sagt: If this is to be our end, then I would have them make such an end as to be worthy of remembrance!
Dött?
Jävla skit också. Jag och Robbin har biljetter till bortamötet mot Västerås ikväll och sen mot Södertälje om två veckor, och vi har sett fram emot att kunna bevittna ÅTERTÅGET på plats. Att äntligen få Elitseriedrömmen uppfylld efter ett långt 2000-tal, nästan enbart i allsvenskan.
Det gick ju åt helvete ganska snabbt.
Riktigt bra plåster på såren var dock att brorsan spelade två cuper i helgen och hans lag vann den ena, i söndags i Köping. Jag har aldrig sett dem spela så bra, alla lyfte sig och de spelade ihop sig fantastiskt i laget. Skönt att något av lagen man gillar får en bra avslutning på säsongen.
Det kommer definitivt mer om det här, senare.
Du och jag, älskade Robbin <3
Hockeyonsdag upp och ner
Kommer att tänka på ett av Göran Zachrissons underbara citat: "Greenerna är ruskigt snabba. Men inte så snabba ändå." Malmö var riktigt bra. Men inte så bra ändå.
Leksand hade kunnat vinna om de hade spelat som de brukar. Inte kan det väl vara så att allt står och faller med Janne Houkko och Micke Karlberg? Det kändes i vilket fall som att motivationen inte fanns, förutom hos Jens Bergenström och Pi-Ed Bellemare som slet som djur, dem kan man alltid lita på. Även Petter Ullman tyckte jag skötte sig. Tredje var något bättre, men det blev ingen utdelning på målchanserna. Det var slarvigt, och udden saknades. Lite juniorhockey, som Johan sa.
Anfallet är ju annars våran stora styrka. Jag blir smärtsamt påmind om bristerna i försvarsspelet när vi möter ett annat stabilt lag. Ska vi till elitserien så måste det jobbas på och ändras om, definitivt. Det går inte att möta lag som Linköping och Färjestad och tro att man ska ha något att komma med om man har problem i egen zon. Det räcker inte riktigt med schysst anfallsspel och powerplay (som verkligen har varit bättre än igår, det är ju sorgligt att vi bara verkar ha en riktigt pålitlig offensiv back och igår var han inte med).
Det är bara att konstatera. Man kan inte vara på topp jämt.
Några som däremot var på topp inatt och gjorde mig lycklig var min älsklingskedja alla kategorier: Ovechkin - Bäckström - Semin. När alla tre spelar som de har kapacitet till så är de fullkomligt ostoppbara. Kedjan har en fruktansvärd potential. 5-1 mot Carolina och de var inne på SAMTLIGA mål. Semin - Två mål (av två skott...) och tre assist. Nicklas - ett mål och tre assist. Ovechkin - ett mål och två assist. Ljuvligt. Och jag får sån NHL-längtan. Snart, snart kan jag se matcherna.
(Dessutom torskade Vancouver. Jag får äntligen vara skadeglad.)
NHL-premiär i Globen
Vi åkte upp i lördags iallafall. Hann bli lite nervös eftersom det tog ca fyrtiofem minuter att byta glödlampa till ett av framljusen och tydligen så skulle Sahara Hotnights spela innan matchen, vilket senare visade sig vara Hardcore Superstar. Whatever. Jag skulle få se Sidney Crosby live, for crazy.
Jag fattade redan på uppvärmningen att Globen aldrig kunde framkalla den fest som det är på en riktig NHL-match i riktiga Amerika, trots en sorglig skallig stockholmares patetiska "Make some noise!!!" en gång i timmen ungefär. Det var precis som när vi såg Annika Sörenstam för allra sista gången på svensk mark och folk liksom på sin höjd applåderade lite när hon sänkte en bra putt. Fattar inte folk vilken stjärna de hade framför sig? Damgolfens största någonsin, förtjänar inte hon lite mer än en eller två försiktig klappar från sin hemmapublik det sista framträdandet? Likadant i Globen, det är inte varje dag vi sitter och tittar på en NHL-MATCH med killar som Crosby, Evgeni Malkin, Dany Heatley och framförallt Daniel Alfredsson som sätter Sverige på Canadas världskartor, och folk jublar sådär mellanmjölkslagom som bara svenskar kan. De hade iallafall vett att hylla Mats Sundin ordentligt när han kom in för att singla slant.
Det känns ändå bra att medelsvensken vet lite mer om sin hockey än medelamerikanen som verkar ta stadsjeepen till arenan endast för ölen och sångerna och festen. Jag skrev om det efter min resa till Washington så jag behöver inte upprepa alltihop nu. Hockeyn är viktigast men lite tryck på läktarna har in...te så många dött av.
Hursomhelst.
Matchen var en ganska typisk första-för-säsongen, lite avvaktande och snäll, liksom. Tydligen hade spelarna skyllt den låga nivån på den dåliga isen. I wouldn't know about that, men det kan säkert stämma.
Men trots att det var dålig fart och att Crosby inte visade upp sin bästa sida och att Pittsburgh vann när det var 20 sekunder kvar till straffläggning så var det förstås grymt att vara där. Och nu har jag bestämt mig, jag MÅSTE till Washington i vår igen. Allra helst under slutspelet, det hade ju varit fräscht att mysa omkring i ett majsolsvarmt DC och snacka med folk och dricka öl och sova i Brookland och leva på Subwaymackor och hockeysvett.
Sounds like a plan. Vem ska med?
Uppryckning
Återfick lite hopp när jag upptäckte att Bäckisbloggen kommer vara igång även denna säsongen.
Och vid det faktum att Capitals har vunnit de fyra första försäsongsmatcherna. Fyra av fyra. Precis som Leksand. 6-2 mot Växjö ikväll.
Tydligen så har Caps-spelarna varit med ESPN (störst på sport i USA, om nån har missat det...) och fotat president-och-så-vidare-bilder. Nicklas gjorde sig förstås klockrent som Secret Service-människa. Hett är bara förnamnet. Tydligen poserade han väldigt bra vid Air Force One men jag har dessvärre inte fått tag på den bilden. Känner att den är avgörande för min fortsatta överlevnad så om nån råkar befinna sig i USA och råkar ha köpt ESPN Magazine eller råkar veta nåt sätt att få tag på den på internet så ge mig. Ge mig.
(Ja, jag har googlat den.)
Dags att försöka sova nu för att sen försöka vakna imorgon igen.
Mina stars håller måttet
En fredag för ett tag sen skrev jag om saker det fanns att glädjas åt.
I fredags hittade jag faktiskt inte mycket. Egentligen bara att vi leder hockeyallsvenskan efter tre vinster av tre, utan att ha visat vad vi verkligen går för. 10-2 och 11-3 hemma i Ejendals, känns stabilt. Snacka om att det är klasskillnader i allsvenskan, det hade kanske inte varit helt fel med en utökning av elitserieplatser?
Vill också passa på att uppmärksamma den som uppfann Tv4Sport och kom på att sända allsvenska matcher där. Jag är tacksam.
Jag är hursomhelst nöjd med de nya värvningarna, tänk att en Färjestadspelare faktiskt kan vara riktigt vettig. Är också grymt imponerad av vår 17-årige backtalang Oliver Ekman-Larsson. Lär ju bli JVM för honom i år.
Har fortfarande väldigt roligt åt att Frölunda ligger sist i tabellen efter fem omgångar. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Jag har inte varit i Scandinavium än men jag antar att Goa Gubbar är ganska tysta nu? De kanske inte ens är där? Tyvärr har ju göteborgarna en tendens att överge sina indianer när det inte går så bra. De vet inte riktigt vad hockey handlar om. Nej, ta mig tillbaka uppåt landet där hockeyn verkligen betyder nåt.
Nu fattas bara att NHL börjar också. Nästa vecka så... Det blir snart Capitals för hela slanten på nätterna. Som jag har saknat Nicklas och Alex.
Hockey funkar alltid när botten är nådd
Imorgon blir det såklart ännu bättre när mina Stars möter Troja/Ljungby direkt på TV4 Sport.
Det gäller att leta ljusglimtar i mörkret.
NHL-galan
För Lidström gick det bättre, hans sjätte utnämning till Årets back kom väntat. Förstår ni hur stor den här killen är? Att säga att han är världens genom tiderna bästa back är allt annat än att överdriva. Snarare dagens sanning.
Alexander Ovechkin blev Årets spelare, det största priset av alla, och det var han definitivt värd. Han har dominerat den här säsongen på ett sätt jag knappt sett någon göra förut. Han är nästintill odödlig. Och det firade vi i helgen genom att dricka en Extraordinary White Russian.
God, jag har sån fruktansvärd hockeyabstinens. Det är kul med fotbolls-EM, men det räcker liksom inte.
Det är inte hockey.
Helgens dramatik - FINAL och sammanfattning
Ja jävlar, vilken match.
Jag satt ju då väldigt olämpligt på tåget under de två första perioderna, så dem fick jag följa på radio, men sista perioden såg jag. Då stod det 4-2 och canadensarna hade varit duktiga, men jag tvivlade inte på att det ändå kunde bli väldigt spännande i slutet.
Och det blev det.
Ilya Kovalchuk har inte haft många fans i VM, med rätta, för han har faktiskt inte varit speciellt bra. Alla hånade honom efter två perioder. Därför var det extra roligt att han fick reducera till 4-3. Det blev 4-4, och förlängning. Det tog inte lång tid efter Nashs utvisning för puck out, sen skrek jag rätt ut, och skrattade, för naturligtvis var det Kovalchuk av alla människor som avgjorde finalen i powerplay och gav Ryssland guldet. Föga förvånande näre man sett sista halvan av period tre, då Canada var fega och passiva och i princip bara spelade försvarsspel. Sånt straffar sig.
Jag är dock väldigt glad för det, men ingen kunde blivit gladare än det ryska laget, som jublade och grät och hoppade och kramades. Skrek ut nationalsången så det hördes hem till Moskva. Hockey är lika mycket religion i Ryssland som det är i Canada, och det här guldet har de väntat så länge på. De var verkligen värda det.
Och jag kände äntligen igen Alexander Ovechkin. Igår var han sådär bra på precis allt som bara han kan vara. Den blixtsnabba ångvälten. Han som både passar och skjuter som en gud. Han som tillför sån oerhörd energi till den aktuella matchen. Och han fullkomligt strålade när det blev klart att Ryssland är bäst i världen.
Stackars, stackars Canada. De kunde knappt ta i hand och tacka för matchen, så dåliga förlorare är de. Jag förstår att det är tufft att förlora en VM-final inför hemmapublik och allt, för de hade naturligtvis enorma förväntningar på sig, men man får ju ändå uppträda sportsligt. Det kommer nya chanser.
Inför VM tippade jag
1.Ryssland
2.Canada
3.Sverige
Fick lite rätt iallafall.
När jag ska sammanfatta VM är det en sak som gör mig förbannad. Folk är missnöjda över en missad bronsmedalj, ni som inte ens trodde på en kvartsfinal för svensk del. Det är väldigt intressant med svenskars förmåga att vända kappan efter vinden. Först är laget inte vatten värda, och sen när de presterar bra så är de ändå värdelösa eftersom det kunde blivit bättre. Jag tror vi svenskar är lite för bortskämda med bra blågula sportresultat. Det är liksom bara guld som gäller. Ibland får man inse att även våra idrottsmän har sina begränsningar, de är ju inte mer än människor. Var glada istället för att de (flesta) inte håller på med doping och skit och fuskar sig till framgång.
Och som ni vet så trodde jag på det här laget från början, jag var övertygad om att de skulle få ihop laget. Högfärdiga NHL-stjärnor är faktiskt inte allt. Jag är jättenöjd med svenskarnas prestation. Vi får ändå tänka på att de inte hade Lundqvist och Jönsson i alla matcher, det kanske skulle sett annorlunda ut då, men det får vi aldrig veta. Jag är nöjd med Nicklas också, har en känsla av att han inte är det själv men det ska han vara, för det är inte bara att göra mål som räknas. Han var stabil och ledde många gånger laget, och det ska han vara stolt över. Captain Backstrom.
När de gäller de som spelade VM för första gången (det var ju ändå relativt många) så var jag faktiskt lite orolig för att de skulle känna sig nöjda med att ha blivit uttagna och inte vilja spela för mer än så, att vi därför inte skulle nå så långt. Såg vissa tendenser till sådant förhållningssätt då och då, men för det mesta jobbade alla för varandra och ville mycket. Alltid jättekul att se god laganda.
Nästa år spelas VM tidigare, och ännu färre NHL-spelare kommer bli tillgängliga. Men vad är det som säger att det kommer gå sämre då? Det är ju lika för alla lag. Elitserien som ska vara en av Europas bästa ligor. Förhoppningsvis har vi inte förlorat precis alla elitseriespelare som var duktiga i VM i år, som Stefan Liv, Per Ledin(det bär mig emot att säga det...), Johan Andersson, Tony Mårtensson, Jonas Frögren, Mattias Weinhandl. Och självklart Kenny Jönsson, men jag tror han stannar i Rögle tills han dör.
Är bara att hoppas att det inte blir än på ett väldigt bra tag.
Helgens dramatik - Bronsmatch
Helgens dramatik - bronsmatch
Bronsmatchen då.
För många individuella misstag.
Inget flyt.
Vi var aldrig riktigt nära, trots att skottstatistiken är ögonbrynshöjande. 36-12 till Sverige, och Finland vinner matchen med 4-0. Vi skapade chanserna, men fick inte in pucken helt enkelt.
Så är det ibland. Niklas Bäckström i det finska målet hade en av sina bättre dagar, det var synd.
Och jag blir så trött när alla klagar på att Bengt-Åke petade Tellan. Hade han stått hade ni velat haft Liv, det vet ni mycket väl. Det är alltid så när man förlorar en bronsmatch och hamnar på en bitter fjärdeplats.
Hade vi spelat som vi gjorde mot Canada så hade vi vunnit lätt, för Finland är egentligen inte så jävla bra just nu.
Fjärdeplatser svider alltid värst, utan undantag. Sen att det alltid är extra surt att förlora mot just Finland gör ju inte saken bättre.
Men jag skulle vilja påstå att just denna fjärdeplats är hedersam. Mer om det i nästa inlägg.
Helgens dramatik - semifinal
Trots mina försök till telepatiska antihuvudvärksmeddelanden till Kenny så var han inte med mot Canada.
Kanske var det det som avgjorde, kanske inte.
För vi var ändå väldigt nära.
Snacka om rivstart, Canada la in högsta växeln direkt och kronorna verkade lite chockade men kämpade och slet för att hålla emot. De gjorde det riktigt bra, men gick hela tiden på knäna.
Inför tredje perioden stod det 5-3 och jag hade fortfarande hopp om segern, tills jag kom tillbaka efter att ha hämtat systern och pappa säger att Henrik Lundqvist gått av. Han var faktiskt inte sig själv mot Canada, han hade ont i knäna och blev helt slut. Så jag förstår honom.
Stefan Liv var inte ens ombytt så Bengan hade inte många goalies att välja på.
Då visste jag att matchen var över, och jag skulle ju få rätt, men ändå fel.
Fick nytt hopp igen när Marcus Nilson gjorde 4-3 och vi skapade stort tryck sista två minuterna, men det blev inget mer med det.
Vi förlorade, men inte på grund av Mikael Tellqvist. Han visade sig från sin bästa sida och tog flera svåra puckar.
Canada var för bra helt enkelt och höll ihop det hela vägen. Inte mycket att säga om det nu.
Vi gav dem en match iallafall. Det var bra gjort.
Ikväll smäller det
Har till och med tagit en Panodil för att sympatisera med honom.
För Sverige behöver honom väldigt, väldigt väl. Kung Kenny, den naturliga ledaren. Lugnet i stormen. Kung Kenny som aldrig gör bort sig, det var kanske fem år sen han sist gjorde ett misstag på isen.
Jag säger inte att hela laget står och faller med en spelare, det såg vi ju mot Ryssland att det kan gå rätt bra utan Kenny också. Men han är en sån som verkligen gör skillnad.
Kenny Jönsson är en av de få skåningar jag kan ta på allvar trots dialekten.
Det säger faktiskt en del om hans storhet.
Ruggigt bra, Hörnqvist
Och jag älskar Nicklas Bäckström.
Och ja, egentligen finns det inte så mycket att säga.
Fast jag har ju alltid mycket att säga.
Det är helt underbart att Sverige är i semifinal, trots att det spelmässigt inte var en särskilt bra match för kronorna. Inte alls som den förra mot Tjeckien. Det var mer slarv, sämre offensivt spel och stundtals ganska rörigt i mittzon. Men samtidigt var det disciplinerat, inte speciellt mycket onödiga utvisningar, mer eget spel, och de slutade inte kämpa.
Men jag tror faktiskt att hade vi inte haft Henrik Lundqvist så hade vi inte varit i semifinal nu. Han är kanske den bästa klippan alla kategorier i svensk idrott. Han är bortom-universum-insanely-without-limits bra.
Och Mattias Weinhandl är ju våran gud. Vilken känsla han har. Helt sjukt. KRAV-märkt öl bokstavligt talat sprutade ut ur näsan på mig när han låg på mage och backhandsfjuttade Sverige till semifinal.
... som kommer att stå mot nåt av de lag där det i skrivande stund står 1-1. Canada eller Norge.
Care to venture a guess?
Mitt i natten del 3
Helt underbart.
Särskilt nu efter den bittra förlusten mot Ryssland, då jag för en gångs skull var förbannad på Alexander Ovechkin och morrade av att höra den vackraste nationalsången i världen.
Killarna gjorde en riktigt bra match, de spelade för varandra, minimerade slarvet och visade klass.
Matchens lirare enligt mig är Anton Strålman, som verkligen visade varför han är en av Sveriges bästa offensiva backar. Vilken fart han hade idag, han bara körde som han ville. Skitbra.
Annars avgörs matchen till stor del på målvaktsspelet, Lundqvist var bättre än Hnilicka helt enkelt.
För i övrigt var tjeckerna definitivt inte dåliga, de vann skottstatistiken och var verkligen nära kvittering i slutet. Men jag är så oerhört nöjd över att vi höll ihop det.
Fast jag undrar lite över om Nicklas och Karl Fabricius verkligen ska spela ihop, det funkar inte riktigt klockrent. Det vore bättre med en till Hörnqvist, en som kan ta hand om Nicklas smörpassningar ordentligt. Kanske Rickard Wallin? Fast han behövs i sin kedja iofs, han funkat bra med Ekman och Nilson. Jaja, jag tror nog Bengan löser det där.
Kvartsfinal på onsdag. Blir förmodligen mot Tjeckien igen, men vi får se hur det går i matcherna imorgon, speciellt Schweiz-Ryssland.
Nu ska jag sova en timme. Godmorgon.
Mitt i natten del 2
Och visserligen är Sverige bäst i VM på att försvara sig i numerärt underläge men nu har båda de tjeckiska målen kommit i tjeckiskt powerplay så det är skärpning som gäller. Framförallt vill jag inte se fler onödiga utvisningar nu, det är väl mycket tjafs idag. Och vi vet ju alla hur värdelöst det är att spela 3 mot 5.
Det är iallafall skönt att se att Sverige inte står och faller med Kenny Jönsson, de klarar sig rätt bra ändå. Sen saknar man honom helt klart, hoppas verkligen han är spelklar till nästa match. Då är Murray också med, bara han inte åker ut lika snabbt som han kom in, som sist, så blir det bra.
Ska fixa min tredje kopp te nu, och killarna fixar segern.
Mitt i natten nu igen
Men matchen i lördags... Vafan säger man?
Till att börja med missade jag ju första perioden, fast på middag med svärföräldrarna. Vilket iofs alltid är trevligt, men nu, kvällen för den viktigaste matchen i VM dittills, satt jag som på nålar. De två mest intressanta lagen spelade, och det blev förstås helt galet. Här är ett axplock:
Det slog slint i skallen på två backar till, Murray och Strålman, och Murray får inte spela inte på ett tag nu. Jävligt onödigt. Till slut hade Sverige bara två backpar kvar, vilket gör deras prestation ännu mer anmärkningsvärd.
Alexander vann duellen Bäckström-Ovechkin. Nicklas blev mos efter en tackling och åkte dessutom ut för hakning efter att Alex filmat.
Naturligtvis är det Ovechkin av alla människor som gör skitmålet för rysk vinst 5 sekunder innan slutet. Fruktansvärt surt, jag förstår att Lundqvist slog av klubban av förargelse. Jag skulle förmodligen ha mördat någon. Killarna slet så hårt och det där blir tacken. Men ishockey är inte alltid rättvist, snarare väldigt sällan rättvist, det var ingen nyhet.
Ber att få återkomma i nästa periodpaus.
