Sportårets mest bittra ögonblick
Det finns en person som jag just nu lider med, mer än någon annan. Han heter Ara Abrahamian och är en av världens bästa brottare.
Ara gick upp på mattan för semifinal i 84-kilosklassen, romersk-grekisk stil, mot italienaren Andrea Minguzzi. Han gjorde en bra match och 2 ronder avlöpte utan bekymmer för honom.
Men i tredje dömde domaren Ara för mattflykt, vilket innebär att hans kropp skulle varit utanför den röda ringen på mattan, och därmed vann italienaren semifinalen.
Det var bara det att Aras kropp aldrig var utanför ringen. Det var ett solklart domarfel och utvecklades till en praktskandal.
Det här är inte som en fotbollsmatch där ett lag råkar få ett mål på en felbedömd straff. Det här är ett domarfel i en klass för sig. Dessutom skrattade domaren Ara rätt upp i ansiktet när han försökte protestera, och gick bara därifrån när förbundskaptenen försökte likadant. En skriftlig protest inlämnades direkt men togs inte emot eftersom det "stred mot brottningsförbundets regelverk".
Boxning är en så kallad bedömningssport, vilket innebär att utövarnas resultat inte går att mäta i tid, meter eller antal mål. Det är domarens uppgift att bedöma vem som ska ha poäng. Men frågan är om inte just brottningen behöver mer utförliga, tydliga regler, för idag kan domarna mycket väl vara korrupta, vilket naturligtvis är helt åt helvete. Det är ett hån mot sporten. Du ska inte vinna för att domaren är på bra humör just den dagen eller gillar dig lite mer och känner för att låta dig vinna. Du ska vinna för att du är bäst. Ara var bäst, han förtjänade att vinna. Han dammsög ju banan med fransmannen som han efter mycket om och men ställde upp mot i bronsmatchen, det säger en del.
Det finns inte många svenskar i OS i år jag unnar ett olympiskt guld lika mycket som Ara Abrahamian. Han var så besviken efter silvret i Athen och har jobbat så hårt och offrat så mycket. Det finns ingen av oss som kan föreställa sig hur mycket han har laddat och slitit för det som betydde mest för honom - Att vinna i OS.
Det är skamligt att allt hans arbete kastas bort på grund av en korrupt man som ger uttrycket "domarjävel" en helt ny innebörd.
Tyvärr lät Ara sin besvikelse och ilska gå ut över prisutdelningen. Han tog emot bronset men gick direkt därefter ner från pallen, slängde medaljen på mattan och gick ut. Jag förstår att han vill protestera, just nu känns ingen protest grov nog, men han framstod tyvärr i väldigt dålig dager och IOK ska bestämma imorgon om han får behålla sitt brons eller ej.
Ärligt talat tror jag inte Ara bryr sig ett dyft om vilket det blir. Det där bronset betyder inget för honom. Självklart så är alltid en OS-medalj en OS-medalj och ska behandlas med yttersta respekt, men ett brons är ingenting när man skulle haft ett guld. Man måste säga ifrån och markera när sådana här orättvisor inträffar, men det är också viktigt att Ara kan komma över det här och gå vidare mot nya mål. Han får inte låta det bryta ner honom fullständigt.
För vi kommer aldrig glömma, eller förlåta.
Ara, för oss är du störst.
