Haha, Andreas

Åh, men det där var väl en kommentar som hette duga. Var det Kärve som skrev den åt dig eller? Trodde inte du kunde producera så mycket text. Det är nästan så man måste skriva en motkommentar.

För det första så menade jag att fotbollen börjar så tidigt på året, men sen kom jag på att de faktiskt spelar i Spanien och Italien och England osv praktiskt taget HELA året. De ser ju inte bollen för snön ibland, vad är det???

Trots att jag älskar fotboll så tycker jag ändå att det är en sommarsport, och man orkar inte följa med i allt som händer samtidigt som jag ska hålla mig uppdaterad om allt som händer i hockeyn, vilket ligger snäppet högre i intresselistan för mig. 

Jag ser is överallt faktiskt, i Canada, i USA, här i Sverige.... Och försnack är intressant eftersom man får se intervjuer med spelarna och höra Bengan snacka om lite upplägg inför VM, vilka femmor han har tagit ut osv. Och det gällde inte bara det svenska laget, man får höra läget i de andra lagen också, vilket är väldigt kul tycker jag. Till skillnad från vissa andra så är jag intresserad av alla lag i min favoritsport, inte bara ett. 

Men jag håller med dig, fotbollen har riktigt sugiga kommentatorer. De snackar och snackar och får inget vettigt sagt. Som du säger, inget som man redan visste. 

Var det nåt mer du undrade över, eller?:)

Sörjer dagen efter

Det är helt klart tomt. Har man följt ett lags matcher länge så är det liksom lite abrupt och konstigt när det tar slut. Som när Leksand hade spelat klart mot Brynäs. Eller som nu, när Flyers fick ett skitmål i förlängningen. Jag tycker verkligen synd om killarna, de satt och grinade efteråt. Det har gått så bra i vår så det blev en frontalkrock, helt enkelt. Ett bryskt uppvaknande ur vad som verkade vara en ändlös dröm.
Men nästa säsong ska bli ännu bättre, de kommer vara ännu hungrigare. Det här är ett lag med hjärta som kommer gå långt. Som det ska bli jäkligt kul att få följa igen till hösten och ser fram emot en ny hockeyresa till DC nästa vår.

Nicklas nominerad till årets rookie, det var väl ingen överraskning precis. Och det vore ju mumma med han och Nyllet i VM, speciellt nu när det har blivit så många bortfall. Och i och med kvartsfinalerna lär vi inte hinna se röken av de riktigt stora; Lidas (får snart upprätta altare till hans ära, som Bjurman sa), Lundqvist, Foppa, Kronwall, Zäta mfl.

Om vi nu ska snacka om nåt annat än hockey, så har det ju varit underbara dagar denna veckan. Det var sommar förra året, sen var det bara en evighetslång höst och nu äntligen lite ljus.

När jag tränade innan så kom jag att tänka på att de ledare jag gillar bäst är dem över 40. De har tuffast pass och bäst musik, rock och schlagers och sånt som är trevligt att jympa till:) Och man pressas att ta i lite mer eftersom om såna gamla tanter orkar så borde ju jag med göra det. Sen är de roligare och pratar mer. De yngre säger ungefär hej och välkomna och kör sen igång sin trökiga r'n'b. Jag lyssnar ju på alla sorters genres men det där har jag svårt för.

Helt ointressant kanske, det vara bara en parentes. Ett tips om ni ska träna på Friskis och Svettis nån gång.  

Nu ska jag dränka mina sorger i mineralvatten och sen ta igen lite sömn. Goodnight and good luck.

Mest sport

Har landat lite nu, efter allt som varit, och börjar ladda inför resan över Atlanten på lördag. Kan knappt fatta att jag ska se Nicklas och gänget live på söndag... Vi ska krossa Boston. KROSSA!

Skapligt imponerad av svenska idrottares framgångar under helgen. Stefans guld
(jävlar vilken tävlingsmänniska), Wissmans silver, Anjas historiska världscupsseger. Och Anders Södergren vann naturligtvis femmilen, det enda året jag inte tittat utan var ute och lantisade mig och grillade korv med fint besök från Norge. Annars brukar han jämt komma typ på 19:e plats. Ironi.

Jag hissar medaljer, och måste samtidigt dissa skador. För alltid, alltid kommer de oväntat och alltid, alltid vid fel tillfälle. "Nej Jonas, du har fel!" skrek jag åt TV:n när de annonserade att Susannas lår brustit och hon strök sig från tävlingen. Guldet som var vikt åt henne, som det stod FALUN på, gick istället till dumma LoLo Jones. Det gick väl för bra helt enkelt. Nån gång måste tåget spåra ur. Eller iallafall stanna vid en station ett tag.

Sen är Foppa skadad igen, den här gången är det ljumskarna. Igen. Vad ska man egentligen säga? Det är väldigt tråkigt för honom. Men han är en av de personer i världen jag beundrar mest, för att han aldrig ger upp. "Lägg av nån gång" säger alla sportkrönikörer. Fuck them. Foppa kommer spela hockey tills han stupar, vilket inte är riktigt än. Det är ju så det ska vara! Fotbollsskademesighet hör knappast hemma på isen.

Såhär blev min tatuering förresten.

image1


Nyare inlägg
RSS 2.0