Helgens dramatik - FINAL och sammanfattning

Ja jävlar, vilken match.
Jag satt ju då väldigt olämpligt på tåget under de två första perioderna, så dem fick jag följa på radio, men sista perioden såg jag. Då stod det 4-2 och canadensarna hade varit duktiga, men jag tvivlade inte på att det ändå kunde bli väldigt spännande i slutet.

Och det blev det.

Ilya Kovalchuk har inte haft många fans i VM, med rätta, för han har faktiskt inte varit speciellt bra. Alla hånade honom efter två perioder. Därför var det extra roligt att han fick reducera till 4-3. Det blev 4-4, och förlängning. Det tog inte lång tid efter Nashs utvisning för puck out, sen skrek jag rätt ut, och skrattade, för naturligtvis var det Kovalchuk av alla människor som avgjorde finalen i powerplay och gav Ryssland guldet. Föga förvånande näre man sett sista halvan av period tre, då Canada var fega och passiva och i princip bara spelade försvarsspel. Sånt straffar sig.

Jag är dock väldigt glad för det, men ingen kunde blivit gladare än det ryska laget, som jublade och grät och hoppade och kramades. Skrek ut nationalsången så det hördes hem till Moskva. Hockey är lika mycket religion i Ryssland som det är i Canada, och det här guldet har de väntat så länge på. De var verkligen värda det.

Och jag kände äntligen igen Alexander Ovechkin. Igår var han sådär bra på precis allt som bara han kan vara. Den blixtsnabba ångvälten. Han som både passar och skjuter som en gud. Han som tillför sån oerhörd energi till den aktuella matchen. Och han fullkomligt strålade när det blev klart att Ryssland är bäst i världen.

Stackars, stackars Canada. De kunde knappt ta i hand och tacka för matchen, så dåliga förlorare är de. Jag förstår att det är tufft att förlora en VM-final inför hemmapublik och allt, för de hade naturligtvis enorma förväntningar på sig, men man får ju ändå uppträda sportsligt. Det kommer nya chanser.
Inför VM tippade jag

1.Ryssland
2.Canada
3.Sverige

Fick lite rätt iallafall.

När jag ska sammanfatta VM är det en sak som gör mig förbannad. Folk är missnöjda över en missad bronsmedalj, ni som inte ens trodde på en kvartsfinal för svensk del. Det är väldigt intressant med svenskars förmåga att vända kappan efter vinden. Först är laget inte vatten värda, och sen när de presterar bra så är de ändå värdelösa eftersom det kunde blivit bättre. Jag tror vi svenskar är lite för bortskämda med bra blågula sportresultat. Det är liksom bara guld som gäller. Ibland får man inse att även våra idrottsmän har sina begränsningar, de är ju inte mer än människor. Var glada istället för att de (flesta) inte håller på med doping och skit och fuskar sig till framgång.

Och som ni vet så trodde jag på det här laget från början, jag var övertygad om att de skulle få ihop laget. Högfärdiga NHL-stjärnor är faktiskt inte allt. Jag är jättenöjd med svenskarnas prestation. Vi får ändå tänka på att de inte hade Lundqvist och Jönsson i alla matcher, det kanske skulle sett annorlunda ut då, men det får vi aldrig veta. Jag är nöjd med Nicklas också, har en känsla av att han inte är det själv men det ska han vara, för det är inte bara att göra mål som räknas. Han var stabil och ledde många gånger laget, och det ska han vara stolt över. Captain Backstrom.

När de gäller de som spelade VM för första gången (det var ju ändå relativt många) så var jag faktiskt lite orolig för att de skulle känna sig nöjda med att ha blivit uttagna och inte vilja spela för mer än så, att vi därför inte skulle nå så långt. Såg vissa tendenser till sådant förhållningssätt då och då, men för det mesta jobbade alla för varandra och ville mycket. Alltid jättekul att se god laganda.

Nästa år spelas VM tidigare, och ännu färre NHL-spelare kommer bli tillgängliga. Men vad är det som säger att det kommer gå sämre då? Det är ju lika för alla lag. Elitserien som ska vara en av Europas bästa ligor. Förhoppningsvis har vi inte förlorat precis alla elitseriespelare som var duktiga i VM i år, som Stefan Liv, Per Ledin(det bär mig emot att säga det...), Johan Andersson, Tony Mårtensson, Jonas Frögren, Mattias Weinhandl. Och självklart Kenny Jönsson, men jag tror han stannar i Rögle tills han dör.
Är bara att hoppas att det inte blir än på ett väldigt bra tag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0