Hockeyonsdag upp och ner
Det blev inte så bra igår.
Kommer att tänka på ett av Göran Zachrissons underbara citat: "Greenerna är ruskigt snabba. Men inte så snabba ändå." Malmö var riktigt bra. Men inte så bra ändå.
Leksand hade kunnat vinna om de hade spelat som de brukar. Inte kan det väl vara så att allt står och faller med Janne Houkko och Micke Karlberg? Det kändes i vilket fall som att motivationen inte fanns, förutom hos Jens Bergenström och Pi-Ed Bellemare som slet som djur, dem kan man alltid lita på. Även Petter Ullman tyckte jag skötte sig. Tredje var något bättre, men det blev ingen utdelning på målchanserna. Det var slarvigt, och udden saknades. Lite juniorhockey, som Johan sa.
Anfallet är ju annars våran stora styrka. Jag blir smärtsamt påmind om bristerna i försvarsspelet när vi möter ett annat stabilt lag. Ska vi till elitserien så måste det jobbas på och ändras om, definitivt. Det går inte att möta lag som Linköping och Färjestad och tro att man ska ha något att komma med om man har problem i egen zon. Det räcker inte riktigt med schysst anfallsspel och powerplay (som verkligen har varit bättre än igår, det är ju sorgligt att vi bara verkar ha en riktigt pålitlig offensiv back och igår var han inte med).
Det är bara att konstatera. Man kan inte vara på topp jämt.
Några som däremot var på topp inatt och gjorde mig lycklig var min älsklingskedja alla kategorier: Ovechkin - Bäckström - Semin. När alla tre spelar som de har kapacitet till så är de fullkomligt ostoppbara. Kedjan har en fruktansvärd potential. 5-1 mot Carolina och de var inne på SAMTLIGA mål. Semin - Två mål (av två skott...) och tre assist. Nicklas - ett mål och tre assist. Ovechkin - ett mål och två assist. Ljuvligt. Och jag får sån NHL-längtan. Snart, snart kan jag se matcherna.
(Dessutom torskade Vancouver. Jag får äntligen vara skadeglad.)
Kommer att tänka på ett av Göran Zachrissons underbara citat: "Greenerna är ruskigt snabba. Men inte så snabba ändå." Malmö var riktigt bra. Men inte så bra ändå.
Leksand hade kunnat vinna om de hade spelat som de brukar. Inte kan det väl vara så att allt står och faller med Janne Houkko och Micke Karlberg? Det kändes i vilket fall som att motivationen inte fanns, förutom hos Jens Bergenström och Pi-Ed Bellemare som slet som djur, dem kan man alltid lita på. Även Petter Ullman tyckte jag skötte sig. Tredje var något bättre, men det blev ingen utdelning på målchanserna. Det var slarvigt, och udden saknades. Lite juniorhockey, som Johan sa.
Anfallet är ju annars våran stora styrka. Jag blir smärtsamt påmind om bristerna i försvarsspelet när vi möter ett annat stabilt lag. Ska vi till elitserien så måste det jobbas på och ändras om, definitivt. Det går inte att möta lag som Linköping och Färjestad och tro att man ska ha något att komma med om man har problem i egen zon. Det räcker inte riktigt med schysst anfallsspel och powerplay (som verkligen har varit bättre än igår, det är ju sorgligt att vi bara verkar ha en riktigt pålitlig offensiv back och igår var han inte med).
Det är bara att konstatera. Man kan inte vara på topp jämt.
Några som däremot var på topp inatt och gjorde mig lycklig var min älsklingskedja alla kategorier: Ovechkin - Bäckström - Semin. När alla tre spelar som de har kapacitet till så är de fullkomligt ostoppbara. Kedjan har en fruktansvärd potential. 5-1 mot Carolina och de var inne på SAMTLIGA mål. Semin - Två mål (av två skott...) och tre assist. Nicklas - ett mål och tre assist. Ovechkin - ett mål och två assist. Ljuvligt. Och jag får sån NHL-längtan. Snart, snart kan jag se matcherna.
(Dessutom torskade Vancouver. Jag får äntligen vara skadeglad.)
Kommentarer
Trackback
