Här finns jag kvar
Tillbaka i Göteborg. Vem hade trott det för snart ett år sedan? Jag var så inställd på att jag var klar med den här stan. Sa till folket här att jag kanske kommer tillbaks nångång, för att det är sånt man säger, inte för att jag menade det. Men det skulle visa sig vara sant trots allt.
Inte nog med det, jag är dessutom glad att vara här och ser fram emot allt jag ska göra i höst. Jag har i princip allt man kan önska, framförallt min Robbin. Vad skulle jag göra utan dig?
Jag var och skrev in mig på SMIL idag, också känt som Samhällsvetenskapliga miljövetarprogrammet. Sedan, efter mycket om och men och en gigantisk kö, fick jag även skriva in mig på Handelskåren och köpa nollningspaket. Imorgon drar det igång och det är aktiviteter varje dag i nästan tre veckor. Hur kul det än säkert kommer att bli så skrämmer det mig. Jag kände mig så väldigt liten och vilsen idag, på det där stora universitetet. Alla var så vuxna, jag smälter knappast in bland alla dom. Jag är snarare i nivå med någon som ska börja gymnasiet, inte universitetet. Vad kul att komma dit bara för att upptäcka att alla på mitt program är mycket smartare än mig. Att ingen har lust att umgås med mig. Att jag är alldeles för barnslig och naiv och tillför ungefär ingenting. Ja, jag är rädd helt enkelt. Men det kanske är normalt?
Imorgon ska jag börja träna på Friskis igen och DET ska bli jäääävligt bra. Jag har verkligen längtat efter det, även fast body pumpen i Kungsör har varit bland det bästa jag varit på. Lotta är en ledare utöver det vanliga med energi så att det räcker till tio personer, så henne kommer jag sakna.
Annars kommer jag inte sakna så mycket där hemma, åtminstone inte än så länge. Båda jobben saknar jag i och för sig, men det kommer jag nog glömma nu när jag börjar plugga. Men familjen längtar jag efter hela tiden. Det är det absolut jobbigaste med att vara här nere. Storstadsstressen, mycket att göra och höga krav kan jag hantera, men saknaden efter mina syskon och föräldrar gnager precis hela tiden. Det är tur att man bara kan åka hem en helg om man vill, och de kommer ner hit snart också.
Nu ska Musse Mohamed springa final så jag får fortsätta betraktelserna senare.
Inte nog med det, jag är dessutom glad att vara här och ser fram emot allt jag ska göra i höst. Jag har i princip allt man kan önska, framförallt min Robbin. Vad skulle jag göra utan dig?
Jag var och skrev in mig på SMIL idag, också känt som Samhällsvetenskapliga miljövetarprogrammet. Sedan, efter mycket om och men och en gigantisk kö, fick jag även skriva in mig på Handelskåren och köpa nollningspaket. Imorgon drar det igång och det är aktiviteter varje dag i nästan tre veckor. Hur kul det än säkert kommer att bli så skrämmer det mig. Jag kände mig så väldigt liten och vilsen idag, på det där stora universitetet. Alla var så vuxna, jag smälter knappast in bland alla dom. Jag är snarare i nivå med någon som ska börja gymnasiet, inte universitetet. Vad kul att komma dit bara för att upptäcka att alla på mitt program är mycket smartare än mig. Att ingen har lust att umgås med mig. Att jag är alldeles för barnslig och naiv och tillför ungefär ingenting. Ja, jag är rädd helt enkelt. Men det kanske är normalt?
Imorgon ska jag börja träna på Friskis igen och DET ska bli jäääävligt bra. Jag har verkligen längtat efter det, även fast body pumpen i Kungsör har varit bland det bästa jag varit på. Lotta är en ledare utöver det vanliga med energi så att det räcker till tio personer, så henne kommer jag sakna.
Annars kommer jag inte sakna så mycket där hemma, åtminstone inte än så länge. Båda jobben saknar jag i och för sig, men det kommer jag nog glömma nu när jag börjar plugga. Men familjen längtar jag efter hela tiden. Det är det absolut jobbigaste med att vara här nere. Storstadsstressen, mycket att göra och höga krav kan jag hantera, men saknaden efter mina syskon och föräldrar gnager precis hela tiden. Det är tur att man bara kan åka hem en helg om man vill, och de kommer ner hit snart också.
Nu ska Musse Mohamed springa final så jag får fortsätta betraktelserna senare.
Kommentarer
Postat av: Mcgonagall
Lite peptalk:
Du är smart, kan oerhört mycket och är väldigt allmänbildad!
Det är bra med lite självdistans!
Ha det bra!
Trackback
