Ljus, stanna kvar
Det har varit en förjävlig helg.
Eller, så ska man inte säga. Men jag har haft bättre. Hade en tuff men jäkligt bra vecka med bland annat jobb hos mina barn i Lindome, men i fredags kände jag influensasymptomen och hann knappt hem innan jag stupade. Helt underbart, givetvis, att ligga och frysa så man skakar samtidigt som svetten rinner och bara hosta och hosta.
Om det är svinis vet jag inte, det är omöjligt att skilja den från vanlig influensa men det gör egentligen detsamma vad det heter för jag mår inte bättre av att veta. Har alltså legat däckad lördag-söndag och känner mig visserligen något bättre idag, men för säkerhets skull blir jag hemma imorgon med. Det känns inte schysst mot alla andra att gå ut och vara en vandrande, slemmande smittohärd. Folk i den här stan stirrar på en värre än vanligt när man råkar hosta till, Göteborg är Paranoid City.
Imorgon ska jag dock på allvar försöka få något pluggande gjort, behöver skriva om biologisk bekämpning men har tills nu knappt orkat hålla uppe en Potter-bok tillräckligt länge för att läsa hela uppslaget, än mindre koncentrera mig på något vettigt. Men man måste, måste, måste.
Och min Cutie McPretty, mitt ljus i mörkret, har jag lyckats smitta. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt vi skulle spendera vår ettårsdag, den ena snorigare och miserablare än den andra. Det blir till att kompensera senare.
Jag är iallafall så enormt lycklig med dig, och det här gången ska jag inte till Thailand. Jag ska aldrig lämna dig.
Eller, så ska man inte säga. Men jag har haft bättre. Hade en tuff men jäkligt bra vecka med bland annat jobb hos mina barn i Lindome, men i fredags kände jag influensasymptomen och hann knappt hem innan jag stupade. Helt underbart, givetvis, att ligga och frysa så man skakar samtidigt som svetten rinner och bara hosta och hosta.
Om det är svinis vet jag inte, det är omöjligt att skilja den från vanlig influensa men det gör egentligen detsamma vad det heter för jag mår inte bättre av att veta. Har alltså legat däckad lördag-söndag och känner mig visserligen något bättre idag, men för säkerhets skull blir jag hemma imorgon med. Det känns inte schysst mot alla andra att gå ut och vara en vandrande, slemmande smittohärd. Folk i den här stan stirrar på en värre än vanligt när man råkar hosta till, Göteborg är Paranoid City.
Imorgon ska jag dock på allvar försöka få något pluggande gjort, behöver skriva om biologisk bekämpning men har tills nu knappt orkat hålla uppe en Potter-bok tillräckligt länge för att läsa hela uppslaget, än mindre koncentrera mig på något vettigt. Men man måste, måste, måste.
Och min Cutie McPretty, mitt ljus i mörkret, har jag lyckats smitta. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt vi skulle spendera vår ettårsdag, den ena snorigare och miserablare än den andra. Det blir till att kompensera senare.
Jag är iallafall så enormt lycklig med dig, och det här gången ska jag inte till Thailand. Jag ska aldrig lämna dig.
Kommentarer
Postat av: Viktoria
Sv: Ja, vissa blir glada för lite ;)
Postat av: Svea
Schysst design du har på din sida. Har du gjort den själv? Riktigt snyggt i alla fall!
Trackback
