Jag kan inte drömma. Tyvärr.
Nu har jag (äntligen) läst ut Twilight (jag vet att den heter "Om jag kunde drömma" på svenska men det är så larvigt att jag inte kan säga det).
Jag vet att Vicky och Carro och mina tjejer i sjuan och massa andra människor älskar den, och alltså, den är helt okej, men inte mer. Jag är hemskt ledsen att jag inte är frälst som alla andra, men jag kan faktiskt inte se varför det är sånt ståhej kring den här serien. Ni som är sålda får gärna förklara det för mig.
Anledningen till att jag ska läsa den andra boken är att jag vill se om den kanske är bättre. Twilight är så mycket blablabla jabbajabbajabba sida upp och sida ner av dialoger mellan flickan och pojken. Det är kul en stund, men inte HELA TIDEN! Är det bara jag som blir uttråkad av alla "I love you", "du är mitt liv" och "lämna mig aldrig"? Det är o-i-n-t-r-e-s-s-a-n-t.
Grejen är att det här nog är första gången jag tycker att en film är lika bra som boken den är baserad på, om inte bättre. Jag tycker definitivt att filmmakarna har lyckats plocka ut de viktigaste och bästa delarna(läs: de delar som JAG gillar, dvs fantasybiten). Det är riktigt synd att boken inte handlar mer om vampyrgrejen, och mycket mindre om kärleksgrejen. Jag kommer ihåg hur jättebesviken jag blev när Harry började bli kär i folk i Potter-böckerna. Det stal ju fokus från allt det viktiga och fantastiska!
Fast jag antar att Stephenie menade att den skulle passa 13-14åringar och när jag var så gammal ville jag också läsa om kärlek. Man var ju nyfiken, liksom. Vad jag dock är orolig för att flickorna får en alltför romantisk bild av hur kärleken är och hur en kille ska vara. För hur ofta är det så perfekt som i Twilight? Hur ofta älskar man någon som man har känt i ungefär en vecka? Inte särskilt realistiskt. Det finns alldeles säkert en Edward var till alla, bara man inte förväntar sig att han ska vara exakt som Bellas Edward. Han är fiction!
Jag är dock glad för att jag läste boken, eftersom jag känner ett visst ansvar som bokmal att läsa det som blir poppis. Jag är glad att jag gjorde det innan jag såg filmen också. Man får ju sin egen bild av hur allt ser ut, och vet lite mer ingående om vad som händer och varför det händer, när man ser filmen, som ju alltid är detaljmässigt ofullständig. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men i det här fallet är det faktiskt ett positivt faktum att den är ofullständig. Man slipper allt blablabla.
Tack för det, Catherine.
Jag vet att Vicky och Carro och mina tjejer i sjuan och massa andra människor älskar den, och alltså, den är helt okej, men inte mer. Jag är hemskt ledsen att jag inte är frälst som alla andra, men jag kan faktiskt inte se varför det är sånt ståhej kring den här serien. Ni som är sålda får gärna förklara det för mig.
Anledningen till att jag ska läsa den andra boken är att jag vill se om den kanske är bättre. Twilight är så mycket blablabla jabbajabbajabba sida upp och sida ner av dialoger mellan flickan och pojken. Det är kul en stund, men inte HELA TIDEN! Är det bara jag som blir uttråkad av alla "I love you", "du är mitt liv" och "lämna mig aldrig"? Det är o-i-n-t-r-e-s-s-a-n-t.
Grejen är att det här nog är första gången jag tycker att en film är lika bra som boken den är baserad på, om inte bättre. Jag tycker definitivt att filmmakarna har lyckats plocka ut de viktigaste och bästa delarna(läs: de delar som JAG gillar, dvs fantasybiten). Det är riktigt synd att boken inte handlar mer om vampyrgrejen, och mycket mindre om kärleksgrejen. Jag kommer ihåg hur jättebesviken jag blev när Harry började bli kär i folk i Potter-böckerna. Det stal ju fokus från allt det viktiga och fantastiska!
Fast jag antar att Stephenie menade att den skulle passa 13-14åringar och när jag var så gammal ville jag också läsa om kärlek. Man var ju nyfiken, liksom. Vad jag dock är orolig för att flickorna får en alltför romantisk bild av hur kärleken är och hur en kille ska vara. För hur ofta är det så perfekt som i Twilight? Hur ofta älskar man någon som man har känt i ungefär en vecka? Inte särskilt realistiskt. Det finns alldeles säkert en Edward var till alla, bara man inte förväntar sig att han ska vara exakt som Bellas Edward. Han är fiction!
Jag är dock glad för att jag läste boken, eftersom jag känner ett visst ansvar som bokmal att läsa det som blir poppis. Jag är glad att jag gjorde det innan jag såg filmen också. Man får ju sin egen bild av hur allt ser ut, och vet lite mer ingående om vad som händer och varför det händer, när man ser filmen, som ju alltid är detaljmässigt ofullständig. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men i det här fallet är det faktiskt ett positivt faktum att den är ofullständig. Man slipper allt blablabla.
Tack för det, Catherine.
Kommentarer
Postat av: Andreas
Jag fattar inte att du slösar tid på både böckerna och filmen. Lägg ner skiten, waste of space är vad det är.
Postat av: Viktoria
Du pratar bara en massa bajs! Jag tycker att twilight klår Harry Potter med hästlängder! När allt är så allvarligt så känns det så skönt att man faktiskt får drömma lite! =)
Trackback
