Innan mörkret faller

Nu var det jävligt längesen jag hörde av mig, men blixten bestämde sig för att slå ner just här och skrämma vettet ur mig, Robbin och Lasse och dessutom paja internet och TV:n. Jag känner dock att jag redan har beklagat mig färdigt över det här, blixtar happens liksom. Nu har vi iallafall, efter mycket om och men och vilja spola ner Telia i toaletten fått en gateway som funkar. Lagom till flytten. På torsdag ska vi kånka grejer och städa ur. Och det känns så SKÖNT! Det blir ju visserligen nästan två veckor till med jobb här när vi kommer tillbaka på onsdag, men bara att få dit alla prylar och få börja möblera ska bli skitkul. Vi har en lägenhet, jag har kommit in på SMIL, jag har fått studielån beviljat... Det börjar ta sig.

Och så fruktansvärt mycket har faktiskt inte hänt sen Peace&Love. Jag har jobbat mest hela tiden, åkt och badat nån enstaka gång bara, för det är ju tamejfan ALLTID regn när jag är ledig, myst med min man och firat syrrans födelsedag. Planerat flytt såklart, vilket tar mycket mer energi än man tror med alla arrangements som måste göras. Men jag tror definitivt att det kommer vara värt det.

I oktober kunde jag inte drömma om att jag skulle längta tillbaka till Göteborg efter mindre än ett år.
Men det är uppenbarligen sant som alla sa. Det går över. Och nu är jag lyckligare än på väldigt länge.