Fred & Kärlek - episode 1
Helgen som gick kräver en rejäl utvärdering, och jag vet redan nu att den kommer sträcka sig över flera blogginlägg. Så här är första delen.
I torsdags tog vi en tur förbi Avesta innan vi fortsatte till Borlänge, och Robbin kunde visa mig sina hemtrakter vilket såklart var väldigt roligt. Vi skrev ut våra funktionärsavtal på biblioteket och köpte världens största macka och det var väl ungefär då som jag insåg att vi inte skulle hinna till Promoe kl tre. Tyvärr, tyvärr!
Men fram kom vi, så småningom, efter att ha checkat in i en pytteliten stuga på Tyllsnäs camping och sen åkt in i Borlänge och följt den tveksamma skyltningen till en provisorisk parkering och storögt konstaterat hur mycket folk det var, ÖVERALLT, och hur många öl-och ciderburkar som var i omlopp redan klockan halv fyra på eftermiddagen. Vi är ju än så länge ganska novisa som festivalbesökare.
Vi fick efter många om och men tag på funktionärsincheckningen och sen på ett festivalprogram (dålig information överhuvudtaget) och lyckades pricka in Sofia Karlsson, Backyard Babies, Lasse förstås, Johnossi, Thåström och Volbeat. Tyvärr fick vi rata Mötley Crüe till förmån för Keane, men det ångrade vi definitivt inte. Vad är Mötley egentligen, en samling nerknarkade Playboysdreglande gamla gubbar? Keane var fantastiskt bra live, precis som Volbeat, som jag väl normalt inte skulle lyssna på så mycket men de var riktigt grymma. Rekommenderas till alla Metallica-fans.
Vad som mer hände i torsdags har jag nog inte fattat riktigt än, även fast det väl är dags att försöka inse och gå vidare i livet. Jag kommer alltid att komma ihåg var jag befann mig när jag fick dödsbudet och chockades över att en av tidernas störste är borta. Jag satt bredvid finast i gräset i vid en parkeringsplats Borlänge och åt pasta, det var en förkrossande vacker kväll i juni, klockan var ungefär halv tolv och på Eldorado-scenen sjöng Thåström "Fan fan fan".
Vila i frid, Michael.
I torsdags tog vi en tur förbi Avesta innan vi fortsatte till Borlänge, och Robbin kunde visa mig sina hemtrakter vilket såklart var väldigt roligt. Vi skrev ut våra funktionärsavtal på biblioteket och köpte världens största macka och det var väl ungefär då som jag insåg att vi inte skulle hinna till Promoe kl tre. Tyvärr, tyvärr!
Men fram kom vi, så småningom, efter att ha checkat in i en pytteliten stuga på Tyllsnäs camping och sen åkt in i Borlänge och följt den tveksamma skyltningen till en provisorisk parkering och storögt konstaterat hur mycket folk det var, ÖVERALLT, och hur många öl-och ciderburkar som var i omlopp redan klockan halv fyra på eftermiddagen. Vi är ju än så länge ganska novisa som festivalbesökare.
Vi fick efter många om och men tag på funktionärsincheckningen och sen på ett festivalprogram (dålig information överhuvudtaget) och lyckades pricka in Sofia Karlsson, Backyard Babies, Lasse förstås, Johnossi, Thåström och Volbeat. Tyvärr fick vi rata Mötley Crüe till förmån för Keane, men det ångrade vi definitivt inte. Vad är Mötley egentligen, en samling nerknarkade Playboysdreglande gamla gubbar? Keane var fantastiskt bra live, precis som Volbeat, som jag väl normalt inte skulle lyssna på så mycket men de var riktigt grymma. Rekommenderas till alla Metallica-fans.
Vad som mer hände i torsdags har jag nog inte fattat riktigt än, även fast det väl är dags att försöka inse och gå vidare i livet. Jag kommer alltid att komma ihåg var jag befann mig när jag fick dödsbudet och chockades över att en av tidernas störste är borta. Jag satt bredvid finast i gräset i vid en parkeringsplats Borlänge och åt pasta, det var en förkrossande vacker kväll i juni, klockan var ungefär halv tolv och på Eldorado-scenen sjöng Thåström "Fan fan fan".
Vila i frid, Michael.
Kommentarer
Trackback
