Fred & Kärlek - episode 3 (Då var det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till oss)
Vi stannade till vid Kupolen och såg Abalone Dots, fick deras skiva signerad och som tur var hann vi med att träffa Robbins bror och hans tjej innan vi drog in på festivalområdet på lördagen, precis i tid för att höra lite Melody Club och sen vackra Miss Li. Hon är så otroligt mycket mer än "Om du lämnade mig nu" så skriv in henne på Spotify alla! Vad hade vi mer? Mitt avundsjuke-objekt Anna Ternheim. Jag vill också se lika cool och snygg ut som hon och kunna skriva lika bra låtar och sjunga dem med lika vacker och innerlig röst!
Sen då Moneybrother, Laakso (som bjöd på den intensivaste och svettigaste spelningen och Worst Case Scenario var bättre än nånsin) och sen älskade Lasse igen, nu på den största scenen men det största bandet, betydligt mer avslappnad än på den akustiska spelningen i torsdags och bjöd till och med på en helt ny låt, det hade jag aldrig kunnat drömma om att han skulle göra. Nu grämer jag mig bara för att jag missar återföreningen med Snoddas på Hultsfred. Men, man kan inte få allt.
....ett faktum som jag inte bekymrade mig över alls efter att ha upplevt Håkan i två timmar, Håkan när han är som allra mest storslagen. Jag hade gåshud precis hela tiden, nästan som Lasse-eufori. Det finns inget som liknar en spelning med Håkan Hellström, det finns ingen artist i Sverige på vars spelning man står så långt bak som jag gjorde bland 30 000 andra och alla ändå kan texterna och dansar och ler. Jag blev tvungen att lägga mig ner i gräset efteråt, totalt knockad. Jag förstår inte hur en enda människa kan förmedla så mycket kärlek och energi.
Bäst med festivalhelgen - Kom ihåg mig och Kom igen Lena på scenen Utopia natten till söndag. Så fantastiskt förlösande.
Sämst med festivalhelgen - Att jag var klumpigare än vanligt och råkade backa på en bil när vi var på väg in till Borlänge på lördagen. Naturligtvis valde jag ut den finaste och dyraste bilen på campingparkeringen också, en svart BMW cab. Duktigt, Johanna! Där rök min nya dator.
Men man får inse att värre saker har hänt, och överlag var vi mycket, mycket nöjda med festivalen. Visst, det var många fjortisar som drog ner stämningen men det var faktiskt större blandning på åldrar än jag kunnat tänka mig. Många över sextio och många under tolv. Faktiskt.
Och vi lär åka dit nästa år igen, jag kan inte tänka mig att det kan bli sämre bokningar än i år, men i och för sig - hur ska de kunna toppa 2009? Det var en fantastisk känsla att få vara med om Sveriges största musikfestival någonsin.
Tack för att jag fick dela det med dig, älskling.
Vad jag bryr mig om, är att höra dig andas
Veta att du är nära
Sen då Moneybrother, Laakso (som bjöd på den intensivaste och svettigaste spelningen och Worst Case Scenario var bättre än nånsin) och sen älskade Lasse igen, nu på den största scenen men det största bandet, betydligt mer avslappnad än på den akustiska spelningen i torsdags och bjöd till och med på en helt ny låt, det hade jag aldrig kunnat drömma om att han skulle göra. Nu grämer jag mig bara för att jag missar återföreningen med Snoddas på Hultsfred. Men, man kan inte få allt.
....ett faktum som jag inte bekymrade mig över alls efter att ha upplevt Håkan i två timmar, Håkan när han är som allra mest storslagen. Jag hade gåshud precis hela tiden, nästan som Lasse-eufori. Det finns inget som liknar en spelning med Håkan Hellström, det finns ingen artist i Sverige på vars spelning man står så långt bak som jag gjorde bland 30 000 andra och alla ändå kan texterna och dansar och ler. Jag blev tvungen att lägga mig ner i gräset efteråt, totalt knockad. Jag förstår inte hur en enda människa kan förmedla så mycket kärlek och energi.
Bäst med festivalhelgen - Kom ihåg mig och Kom igen Lena på scenen Utopia natten till söndag. Så fantastiskt förlösande.
Sämst med festivalhelgen - Att jag var klumpigare än vanligt och råkade backa på en bil när vi var på väg in till Borlänge på lördagen. Naturligtvis valde jag ut den finaste och dyraste bilen på campingparkeringen också, en svart BMW cab. Duktigt, Johanna! Där rök min nya dator.
Men man får inse att värre saker har hänt, och överlag var vi mycket, mycket nöjda med festivalen. Visst, det var många fjortisar som drog ner stämningen men det var faktiskt större blandning på åldrar än jag kunnat tänka mig. Många över sextio och många under tolv. Faktiskt.
Och vi lär åka dit nästa år igen, jag kan inte tänka mig att det kan bli sämre bokningar än i år, men i och för sig - hur ska de kunna toppa 2009? Det var en fantastisk känsla att få vara med om Sveriges största musikfestival någonsin.
Tack för att jag fick dela det med dig, älskling.
Vad jag bryr mig om, är att höra dig andas
Veta att du är nära
Kommentarer
Postat av: Nathalie
Mamma, Puka och Anastacia var på P&L också.
Postat av: Jenny
Vad härligt det låter!! Vad kul för er! Synd det där med bilen bara, fick du betala mycket?
Trackback
