Innan mörkret faller

Jag tänker, äter, andas och drömmer skidskytte just nu. Igår morse såg jag David Ekholm (Guld-Helenas sambo, om ni inte visste det) ta en fin femteplats i herrarnas distans. Och jag har någonting emot norrmän, men hur jag än försöker kommer jag inte på något negativt om Björndalen. Han måste vara det närmaste fulländad som idrottsman. Igår tog han sin tredje förstaplats av tre, även fast han bommade tre skott. Frisk kille.

Och ACO kunde ha tagit guld idag men bommade ett skott för mycket och det blev den värsta placeringen av alla - fyra. Men det är inget att hänga läpp för. Ser fram emot helgen med stafetter och masstart. Imorgon börjar ju även längdskid-VM!

Skönt att jag har så här mycket sport att trösta mig med när det finns andra saker som inte riktigt är på topp, om man säger så.
Och jag har mitt Robbin-heroin=) Fast nu börjar jag få riktiga abstinensbesvär.

Och just nu stör jag mig som fan på bilddagsbokssmåtjejer med smileys hit och hjärtan dit och meningslösa mobilfejkfoton och vilka innehållslösa liv ni måste leva och ni vet inte vad hattrick betyder.

Tur att jag själv är så mogen och cool.