Innan mörkret faller

Jag har försökt att undvika den här Twilight-låtsatshysterin (vi vet ju alla att ordet hysteri i sin rätta mening bara får användas i samband med The Beatles) så länge jag har kunnat, men när man lägger en bok framför mig och säger: "Läs den här", då är det nånting som gör att jag inte kan vägra, så när Vicky gjorde det så nöjde jag mig bara med att sucka lite för att uttrycka mitt beklagande. Jag läser liksom tre andra böcker just nu. Men visst, jag får väl ta och lära mig lite om den där Edward som alla tjejer över tolv har sina knickers in a twist över.

Jag är faktiskt inte klar ännu, så någon fullständig recension kan jag naturligtvis inte ge. Mitt första intryck är dock ganska... ljummet. Jag har säkert inte kommit till de bästa delarna än, men ändå tillräckligt långt för att veta att det här inte är en bok som jag sträckläser i rena ivern över att få veta hur det slutar. Den är välskriven för att nå en tonårspublik, men Vicky, att jämföra den med Harry Potter-böckerna? Det är inte ens samma division. Den här serien är helt klart mest lämpad för flickor 16-17 (no offence), medan ALLA har behållning av J.K. Rowlings mästerverk.

Jag får nog läsa ut den innan jag kan föra en riktig diskussion om den, men jag kan säga redan nu att jag inte är särskilt imponerad. Även fast Twilight har sina originella inslag och inte riktigt är en vanlig tonårsbok så är jag faktiskt inte så intresserad av om flickan och pojken får varandra eller inte.