Change we can
Fredrik Wikingsson spelar gitarr och sjunger Dylans "The times they are a-changing" och allt är precis så som jag hade hoppats efter en lysande valnatt.
Glädjetårarna har fallit, segersupen i form av lakritsshot har intagits, det historiska segertalet har hållits.
Barack Obama är numera President elect fram till den 20 januari då han tillträder som USA:s 44:e president, men den allra första mörkhyade, och jag har väl inte riktigt förstått det än. Det kommer säkert dröja tills jag smälter det och faktiskt inser vad som hänt. Jag känner mig fullständigt urlakad nu. Han gjorde det faktiskt.
Det känns så helt och fullkomligt rättvist och det är fantastiskt att amerikanerna motbevisade mig och valde rätt. John McCain har hela tiden haft framtiden bakom sig och jag har inte bara varit orolig för hans syn på människa och miljö utan också för hans fysiska hälsa. Det hade ju varit försmädligt om han fått en hjärtattack av chocken att bli USA:s president och så hade rookien Sarah Palin fått börja direkt. Jag har verkligen haft roligt åt det faktum att McCain kritiserat Bam för att vara för ung och oerfaren och därmed inte redo för att leda landet, och sedan valt en vicepresident som är minst lika grön som hans konkurrent. Det är dessutom beklämmande för republikanerna att guvernör Palin är en av de huvudsakliga faktorer som avgör nederlaget för McCain. Hon blev inte mer än ett stort skämt och det var sannerligen förödande för hans chanser. Han gjorde också helt fel när han ändrade sitt budskap från vecka till vecka och det tillsammans med mycket annat gör att det inte är han som inatt utropats till segrare. Han hade åtminstone vett att hålla ett storsint och bra losertal i Arizona. Det är dessutom inte en dag för tidigt att gubben pensionerar sig.
Jag har nu stora förväntningar på Barack Obama och hoppas verkligen att han kommer genomföra det han lovat, som att avsluta kriget i Irak, göra energiförsörjningen mer effektiv och miljövänlig, ordna sjukförsäkring för samtliga amerikaner och minska klyftorna i landet. Jag vet att ekonomin är en enormt viktig fråga men jag är så trött på pengar att jag väljer att inte nämna det nu.
För övrigt kan jag meddela till er som trodde att "Valvaka med Filip&Fredrik" bara skulle bli ploj, eftersom de alltid är roliga och uppseendeväckande, att det inte alls gick till på det viset. De var förvånansvärt seriösa och korrekta, man märkte verkligen att de var intresserade och tyckte att det var väldigt viktigt. Eloge och vågen.
Nu måste jag gå till bussen och åka till jobbet. Jag kommer förhoppningsvis återkomma med något lite mer välformulerat och genomtänkt än det som jag kan producera efter mindre än tre timmars sömn. Jag är iallafall väldigt glad att jag suttit uppe och kunnat se loser/segertalen live, för det var definitivt inte som vilket ögonblick som helst.
En omåttligt lycklig Johanna säger tack så länge.
Glädjetårarna har fallit, segersupen i form av lakritsshot har intagits, det historiska segertalet har hållits.
Barack Obama är numera President elect fram till den 20 januari då han tillträder som USA:s 44:e president, men den allra första mörkhyade, och jag har väl inte riktigt förstått det än. Det kommer säkert dröja tills jag smälter det och faktiskt inser vad som hänt. Jag känner mig fullständigt urlakad nu. Han gjorde det faktiskt.
Det känns så helt och fullkomligt rättvist och det är fantastiskt att amerikanerna motbevisade mig och valde rätt. John McCain har hela tiden haft framtiden bakom sig och jag har inte bara varit orolig för hans syn på människa och miljö utan också för hans fysiska hälsa. Det hade ju varit försmädligt om han fått en hjärtattack av chocken att bli USA:s president och så hade rookien Sarah Palin fått börja direkt. Jag har verkligen haft roligt åt det faktum att McCain kritiserat Bam för att vara för ung och oerfaren och därmed inte redo för att leda landet, och sedan valt en vicepresident som är minst lika grön som hans konkurrent. Det är dessutom beklämmande för republikanerna att guvernör Palin är en av de huvudsakliga faktorer som avgör nederlaget för McCain. Hon blev inte mer än ett stort skämt och det var sannerligen förödande för hans chanser. Han gjorde också helt fel när han ändrade sitt budskap från vecka till vecka och det tillsammans med mycket annat gör att det inte är han som inatt utropats till segrare. Han hade åtminstone vett att hålla ett storsint och bra losertal i Arizona. Det är dessutom inte en dag för tidigt att gubben pensionerar sig.
Jag har nu stora förväntningar på Barack Obama och hoppas verkligen att han kommer genomföra det han lovat, som att avsluta kriget i Irak, göra energiförsörjningen mer effektiv och miljövänlig, ordna sjukförsäkring för samtliga amerikaner och minska klyftorna i landet. Jag vet att ekonomin är en enormt viktig fråga men jag är så trött på pengar att jag väljer att inte nämna det nu.
För övrigt kan jag meddela till er som trodde att "Valvaka med Filip&Fredrik" bara skulle bli ploj, eftersom de alltid är roliga och uppseendeväckande, att det inte alls gick till på det viset. De var förvånansvärt seriösa och korrekta, man märkte verkligen att de var intresserade och tyckte att det var väldigt viktigt. Eloge och vågen.
Nu måste jag gå till bussen och åka till jobbet. Jag kommer förhoppningsvis återkomma med något lite mer välformulerat och genomtänkt än det som jag kan producera efter mindre än tre timmars sömn. Jag är iallafall väldigt glad att jag suttit uppe och kunnat se loser/segertalen live, för det var definitivt inte som vilket ögonblick som helst.
En omåttligt lycklig Johanna säger tack så länge.
Kommentarer
Postat av: Viktoria
Ja, jag känner mig duktig =)
Trackback
