Innan mörkret faller

En bänkrad i en rastlös sen april  
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till  
Jag kan få dig när du vill  
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång  
Och du och jag håller andan, och håller händer i språnget  
Det är inte så långt hem  
 
Och än fanns det tusentals tårar kvar  
Och de var dina att ge vem som helst, äntligen  
De är de dyrbaraste smycken du har  
Så be aldrig om ursäkt igen, äntligen,  
passerar vi deras gränser