Farväl Jupiter, adjö, jag måste läka mina sår
Jag sitter hemma hos underbara Theresia i Lund, för övrigt, och äter hennes goda linssoppa. Vi har umgåtts idag för första gången på alldeles för länge och hon har redan gått iväg. Jag väntar på att se Solen i ögonen - En film om Lars Winnerbäck. Jag saknar henne så grymt mycket. Vad ska hon i världens ände och göra?
Jag funderar över Göteborg och tänker såklart direkt på eleverna. Jag är barnslig och vägrar inse att jag faktiskt inte ska tillbaka och jobba med dem. Vem vet vad som händer i framtiden, men inte på ett tag iallafall. Det känns bara stort och tomt när jag tänker på det, ett hål jag själv har orsakat och grävt för att fylla andra hål. Jag tittar ofta på klockan och tänker att nu, nu har de NO med Magnus och kanske pratar de fortfarande om ekologiska fotavtryck, och snart ska Malin gå upp till fritids och rosta mackor och säga att "vi går alltid ut efter mellanmålet".
Nej, jag kan inte släppa det riktigt. Det blev en så stor del av mitt liv. Jag tror inte jag vill släppa det heller. Men nånstans måste man nog gå vidare och börja tänka på det man gör just nu. Jag har ju tyvärr svårt för sånt.
I övrigt så saknar jag inte Göteborg. Det känns på ett sätt jag inte kan beskriva att jag inte blev riktigt klar med stan och allt som hör den till, men jag känner inte att jag måste tillbaka så fort som möjligt. Jag saknar dock Friskis och alla pass att välja bland och enkelheten. Men jag ordnar träningen för mig här med. I förrgår var jag t.ex på spinning i Arboga, och det finns faktisk bodypump i Kungsör. Snart blir det hockey igen också. Har väldiga abstinensbesvär.
Göteborg är annars så fruktansvärt mycket känslor att jag inte kan samla ihop dem alla och få någon slags styrsel och ordning. Fast jag blundar kan jag inte sluta se. Men jag väljer ändå att inte möta dem just nu utan bara svälja och byta låt på telefonen. Det finns annat att fokusera på. Snart tillbaka till det som gör mig glad.
Vi har solen i ögonen och spilld mjölk överallt,
ja, det stinker av gammalt groll men vi har skuggorna bakom oss trots allt, eller hur, Göteborg?
Jag funderar över Göteborg och tänker såklart direkt på eleverna. Jag är barnslig och vägrar inse att jag faktiskt inte ska tillbaka och jobba med dem. Vem vet vad som händer i framtiden, men inte på ett tag iallafall. Det känns bara stort och tomt när jag tänker på det, ett hål jag själv har orsakat och grävt för att fylla andra hål. Jag tittar ofta på klockan och tänker att nu, nu har de NO med Magnus och kanske pratar de fortfarande om ekologiska fotavtryck, och snart ska Malin gå upp till fritids och rosta mackor och säga att "vi går alltid ut efter mellanmålet".
Nej, jag kan inte släppa det riktigt. Det blev en så stor del av mitt liv. Jag tror inte jag vill släppa det heller. Men nånstans måste man nog gå vidare och börja tänka på det man gör just nu. Jag har ju tyvärr svårt för sånt.
I övrigt så saknar jag inte Göteborg. Det känns på ett sätt jag inte kan beskriva att jag inte blev riktigt klar med stan och allt som hör den till, men jag känner inte att jag måste tillbaka så fort som möjligt. Jag saknar dock Friskis och alla pass att välja bland och enkelheten. Men jag ordnar träningen för mig här med. I förrgår var jag t.ex på spinning i Arboga, och det finns faktisk bodypump i Kungsör. Snart blir det hockey igen också. Har väldiga abstinensbesvär.
Göteborg är annars så fruktansvärt mycket känslor att jag inte kan samla ihop dem alla och få någon slags styrsel och ordning. Fast jag blundar kan jag inte sluta se. Men jag väljer ändå att inte möta dem just nu utan bara svälja och byta låt på telefonen. Det finns annat att fokusera på. Snart tillbaka till det som gör mig glad.
Vi har solen i ögonen och spilld mjölk överallt,
ja, det stinker av gammalt groll men vi har skuggorna bakom oss trots allt, eller hur, Göteborg?
Kommentarer
Postat av: jenny
Hej! Du har blivit utmanad! Kolla min blogg!
puss
Trackback
