Innan mörkret faller

Jag kan inte sova.

Det blir det här istället.

Lika mystisk och gåtfull som en kyrka längs vägen 
Upplyst mellan träden, ödsligt belägen 
Om hösten, om våren, i en tyst blå natt 
Som en fackla, som ett ljus, kom du fram till mig, där jag satt  
  



Som ett åtråvärt hopp i en tung tristess 
Jag hade nästan gett upp, det var så grått tills dess 
Men du sa att du hörde mig på radion idag 
Du var den enda som kom fram, det var det enda du sa, men
  



Allt jag ser, allt jag hör 
Din röst, din blick, ditt skratt 
Du har ögon som berusar en natt 
Så jag väntar, ja, jag väntar 
Om tiden vill ifatt 
 




Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år 
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa: "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa: "Vad svarar man på sånt?" 
Jag sa: "Man svarar nog ingenting"
Men lägg armarna runt mig och slit ut vad jag har och,
gräv i det dunkla men sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
  

Allt jag ser, allt jag hör
Din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, ja, jag väntar, 

Om tiden vill ifatt
  

Du sa: "Vänta lite grann, behåll poserna på,
vart ska vi komma nånstans? Vart ska vi gå, vart ska vi gå?" 
Jag sa: "Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit, 
vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"
Det var natt, det var natt, det var äntligen natt 
Våren var på väg, jag var rusig och matt
Vi var på gång, vi var VIP, det var nån efterfest för Kent
Och allt var lite eftertraktat, allt var lite känt, och





 

Allt jag ser, allt jag hör
Din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, ja, jag väntar
Om tiden vill ifatt
 




Mellan Tumba och Järna finns en kyrka vid sjön
Vi tar oss dit i oktober, strax före snön 
Den här vinden är så kraftig, hela världen är på spänn
Den mörka natten är så mörk, jag måste se honom igen