Torsdagstankar
Jag var och tränade och tog sedan en överfull 11 mot Bergsjön för att lyssna på Marcus Birro tillsammans med pensionärer, bohemer och palestinasjalstjejer som mig (tyckte mig tillochmed känna igen en av dem, antagligen från en Lasse-kö nånstans), i en mörk poetisk bibliotekshörna. Han är alltid jävligt bra och det han säger är alltid jävligt sant. Han signerade sin senaste bok åt mig och jag fick berätta hur bra det var att han hade skrivit den. Han log och tackade.
När jag sen gick över Kortedala torg mot spårvagnarna lyssnade jag på Hugger i sten och tänkte att jag snart korsar Atlanten. Och att jag är ganska glad ändå.
Så det kanske dröjer innan ni hör från mig igen. Ni kan tänka på mig innan ni går och lägger er på kvällen, att kanske är vi pretentiösa och går på museum och memorials som vanligt turistfolk, eller kanske sitter jag och Axel bara i en park och dricker öl, lyssnar på Lasse, pratar om livet och tycker att vi är jävligt coola. Vi, som inte är som alla andra. Vi som trotsar vanligt folks åsikt om att det är konstigt att åka utomlands med en annan person än sin partner, framförallt med en som ens övriga vänner inte känner och som man inte har träffat i verkliga livet särskilt många gånger för en sån kan man ju inte åka iväg så långt med i TVÅ HELA VECKOR.
Jag ÄR ju konstig. Vad trodde ni? Att jag skulle stanna hemma och hålla käft som normala människor? Ha!
I vilket fall ska jag komma bort från vardagen ett slag. Och förstås ha goda, nostalgiska tankar om Sverige, sådär som man har när man är utomlands. Jag ska ha en trevlig resa.
