Skitbra idé

Jag fick en uppenbarelse på tåget i helgen, på väg upp mot kanllröda byar och knätofsar.
Det var vid stationen i Frövi, och vädret var sådär asfaltsgrått som det bara kan vara i gnällbältet.
Jag kom på att jag ska tågluffa i östeuropa nästa sommar. Och jag ska åka själv.

Jag har fascinerats av östeuropa hur länge som helst (kanske ungefär sen jag tog min ryggsäck och drog i dataspelet BackPacker), men har aldrig gripit tillfällena att åka dit och se efter om mina fördomar stämmer. Jag tänker billig vodka, kallt, prostituerade småtjejer, hårt, vackert på ett sätt som gör ont. Jag tänker länder som fortfarande blöder från de sår historien gett dem, på ögon som sett för mycket. Lite Afrika i europeisk tappning, nästan, vilket ju är väldigt cyniskt. Just därför vill jag åka dit.

Jag vill besöka Auschwitz-Birkenau, jag vll med egna ögon se Lasses Daugava flyta fram genom Riga, jag vill prata med folk i Bosnien om hopp, jag vill räkna hur många ungdomar hockeyn räddar i St Petersburg. Jag vill veta om det är en så mörk del av världen som jag tror. I "Lilja 4-ever" verkar det onekligen som om solen aldrig skiner på andra sidan Östersjön. Så kan det väl ändå inte vara? Är östeuropéernas verklighet så grym? Om så är fallet vill jag göra något åt det, men först måste jag se det.

Så nästa sommar tar jag min ryggsäck och drar på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0