Innan mörkret faller

En kommentar till föregående inlägg.

På vad ska jag skylla att jag vill ha allting så djupt?
Jo, jag har kommit underfund med att jag nog är alldeles Lasse-skadad. Lyssnar man på honom så mycket som jag så känns de enkla, vardagliga göromålen och orden för att skriva om dem så futtiga. Man måste liksom hela tiden söka en djupare mening i tillvaron, även när det är en tisdag i oktober, tandläkarväder och hela vägen nyponbuskar. 
Eller iallafall poetiska ord för att beskriva det.

För Lasse tar verkligen inte upp komplicerade ämnen i sina låtar, men han är så fantastiskt fenomenal på att få dem att betyda nåt. Och han har så underbara ord. Han skrev en låt för längesen som heter "Där älvorna dansar" som man blir varm och lyrisk i själen av, men egentligen handlar den om bakfylla. Det är bara han som kan sånt.  

Anyway, jag har äntligen kunnat smälta glädjen över Lasses nya låt och verkligen LYSSNAT på den. Naturligtvis är den underbar. Även fast ni inte orkar läsa så får ni de vackraste raderna av mig.

Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann.
Vi måste inte hålla tankarna klara.

Strimmor
Ett skitigt fönster mot världen,
och en vind som tar sig in.
Rymden är så lockande och len inatt,
och lika stark som en halva gin.
Du och jag är inget vidare bra,
men jag kan inte säga nej.
Jag kanske rentav behöver dig.

Det är bara strimmor,
ett litet kliv ut i världen.
Vartän vi kom ifrån,
vartän vi ska nånstans,
håll min hand i vimlet.
Människor som tror har en chans.
Människor som tror har en chans.

Strimmor
Ge mig en dröm att försaka.
Jag behöver en stilla hand.
Och ge mig ett fel som jag kan rätta till,
och ett annat efternamn.
Strimmor
Hur många gånger ska våren,
kunna drabba dig om igen?
Och ljuga de vackra historierna,
om den stora kärleken?
Du och jag i strimmorna,
vi är sargade människor som tror.
Vänd dig inte om.

Du och jag för att nån var full och,
du och jag för våran skull och,
du och jag för stämningen,
för den mjuka bedårande skymningen.
För isen som äntligen spruckit loss och,
du och jag för oss.

Den mannen har en sån onaturlig förmåga att sätta exakta ord på mina känslor.
 Så ja, nog syftar jag på nånting med den här texten.

Men just nu föredrar jag att inte dra ut mina lik ur garderoben. Det är nämligen ingen vacker syn.