Innan mörkret faller

Den kanske mest förutsägbara helgen på året har passerat.
Sill, en nubbe eller två för mycket, hemvändarångest. Blommor i håret och val som är fel.
Eller?

Min var dock lite annorlunda i år. Åkte upp till Siljansnäs precis utanför underbara Leksand, hela familjen, som vi brukade göra när jag var yngre. Kollade på midsommarstångsresningen och dans till fiol och hela kittet uppe på Björkberget, där folk faktiskt helt seriöst gick omkring i folkdräkt. Killar i min ålder i toppluva. Dalmasar är ett roligt släkte.

Vi bodde i husbil! De som känner min familj vet att vi alla sex är lika tjurskalligt envisa och viljestarka. Så det var lite påfrestande, men väldigt trevligt. Det är nyttigt att leva spartanskt ibland.

Visst, lite som det brukar var det. Pripps Blå och jordgubbar. Det är trevligt med svensk sommar ibland.

Vidare till Sollerön i lördags, brorsan cyklade två tävlingar och kom tvåa i båda, efter en kaxig norrman. Av naturliga skäl är denne inte med i SM på tisdag, så mitt energipaket till bror går säkert och vinner, bara för att jag inte kan vara där.  

Sen var vi i Rättvik en sväng och badade också, innan jag tog tåget från Falun tillbaka till ovädret i Göteborg.
Och nu känns det som om dagarna går ännu snabbare än vanligt och sommaren snart är över.

Jag längtar hem.